11 oktober 2010

Överskottsinformation (I):
Badtvål i färg och familjemiddag i Torslanda

Det forskningsprojekt jag arbetar med, som handlar om journalistikens (eventuella) kommersialisering, börjar närma sig sin slutfas. Jag har läst allt redaktionellt innehåll i x antal dagstidningar en vald oktobervecka från 1960 och framåt, med tioårsintervaller. Det redaktionella innehållet är snart omvandlat till en prydlig datamängd, som sedan kommer att analyseras på längden och på tvären. Då tar andra över.
     Efter ett tag tröttnar man på att läsa gamla tidningar på mikrofilm. Dels blir man trött i ögonen. Dels får man läsa om samma händelser igen och igen och igen... Ibland var de andra som sökt sig till översta våningen på Kurs- och tidskriftsbiblioteket inte helt lågmälda, om man säger så. Men ibland var de rätt söta. Eller vad sägs om följande replik, levererad av gymnasiepojke till klasskamrat, som satt och läste ungefär femton år gamla sportsidor: 
     ”Tänk om de haft ljudet också. Det hade vart nåt, det.”

Nu sitter jag med ett något stelt skulderparti och en massa överskottsinformation. Sådant som inte låter sig omvandlas till ett variabelvärde och matas in i SPSS.
     Ta TV-tablåerna, till exempel. Tisdag 11 oktober 1960 var Piteå-Tidningens hela TV-tablå en spalt bred och sex centimeter hög. Inklusive vinjett. Piteå-Tidningen à la 1960 är förresten rolig att läsa idag också, den var precis som systertidningen NSD betydligt mer strukturerad och känns mer modern än till exempel NWT eller Smålands-Posten från samma tid. 
     Det här med struktur på sidorna gör så mycket för hur enkel en tidning är att läsa. För 50 år sedan var det inte alls ovanligt att man placerade annonserna lite hur det föll sig på sidorna – en nere i högerhörnet, någon på mitten, och så ett par tre i vardera övre hörnena. För den som ska genomföra en kvantitativ innehållsanalys är det bara att lägga på ett par dagar extra i kodningsarbetet...
     Eller annonserna: 1960 lanserade Lux ”den stora nyheten” badtvål i färg. Läkerol fanns i tre smaker (grön, vit och gul ask, mer komplicerat var det inte). ICA annonserade om ett ”friskt initiativ”: Engelsk glass i ”två världsgoda smaker”. Och man kunde äta söndagsmiddag på Torslanda Flygrestaurang som erbjöd ”familjemiddag” (15 kronor för en trerätters och 6 kronor för en barntallrik med glass) med ”Sveriges mest trafikerade flygplats på andra sidan fönstret”. 
     1970 fanns det fortfarande gott om fisk i sjön. I oktober kostade småtorsken 1,95 kilot på ICA i Möllevångshallen i Malmö. För en urtagen höna fick man betala 4,98. Styck. Bensinen kostade 89 öre (100 oktan) på OK. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar