7 april 2011

Egna erfarenheter mer trovärdiga än åsikter
när nyhetspubliken värderar läsarmedverkan

Läser du artikelkommentarer på nätet? Skriver du till och med egna kommentarer?
     I så fall är du ganska ovanlig. Enligt en analys som Annika Bergström gjorde av SOM-data från 2008 var det då cirka tio procent som läste artikelkommentarer varje vecka, och bara en ynka procent som skrev själv. (Läs mer i Annika Bergströms Användare i webbjournalistiken.) 
     Lyssnar man bara på de självutnämnda förståsigpåarna kan man få intrycket att om inte tidningar släpper in läsarna ännu mera, i såväl kommentarer som i själva journalistiken, så dör journalistiken. Branschen själv har en betydligt mer nyanserad inställning, men vill såklart utnyttja alla olika möjligheter till läsarmedverkan för att i slutändan tjäna på det. (Om detta skriver jag själv i Läsarmedverkan: Lönande logiskt lockbete.)

Många skäller gärna över innehållet i artikelkommentarerna. Och förskräcks. För det är inte de mest välputsade och med eftertanke formulerade åsikterna som publiceras i kommentarsfälten. Såklart. Artikelkommentarer är något man skriver snabbt i stundens ingivelse. Då hänger vare sig stavning eller logik med alla gånger. Och den grupp som skriver artikelkommentarer är inte – på något sätt – representativ för grupperna "läsare" eller "svenska folket", det måste man komma ihåg. Det är främst yngre, medelutbildade män som skriver kommentarer, och det är lätt för särintressen av olika slag att "kapa" ett kommentarsfält för att ge intryck av en samstämmig folkopinion.

Men användarskapat innehåll är så mycket mer än artikelkommentarer. 
     Därför var det upplyftande att lyssna till Cardifforskaren Karin Wahl-Jørgensen, när hon avslutade sin gästlärarvecka på JMG med att berätta om sin forskning om användarskapat innehåll. Hon har nämligen frågat publiken, användarna själva, vad de tycker om det användarskapade innehållet.
     Och det visar sig att publiken faktiskt gör stor skillnad mellan olika typer av användarskapat innehåll. 

Den typ av innehåll som Wahl-Jørgensen kallar content (till skillnad från comment) ser publiken som något autentiskt som skapar mervärde till journalistiken. Ögonvittnesskildringar, egna foton och bilder, direktrapporter från platsen där det händer – allt detta ses som erfarenhetsbaserat och med känslomässigt engagemang, vilket faktiskt höjer trovärdigheten i publikens ögon.
     Den professionella, objektiva journalistiken kommer därmed till korta. Sakkunskapen och expertisen anses mindre trovärdiga än de direkt inblandade eller berörda. Paradoxalt nog, eftersom journalistiken de senaste decennierna eftersträvat just professionalism och objektivitet.
     Artikelkommentarer, däremot, ger inte publiken mycket för. "Har de verkligen inget bättre för sig?" är en vanlig reaktion. Framför allt misstror publiken motiven till att skriva artikelkommentarer. "De vill bara ha publicitet!"
     Erfarenhetsbaserat innehåll ses alltså som något positivt, åsiktsbaserade kommentarer som något om inte direkt negativt så i alla fall ointressant. 

Frågan är i vilken utsträckning detta kommer att påverka journalistiken – kommer den professionella journalistiken att bli mer känslomässigt engagerad? Och hur långt är redaktionerna beredda att gå för att tillfredsställa publiken?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar