5 februari 2013

Sju punkter som förbättrar statistiken och gör mig glad

Sveriges Radios Ekoredaktion är, såvitt jag vet, den första redaktion i landet som tagit fram en checklista för enkät- och opinionsundersökning (rätta mig gärna om jag har fel).
     Listan, som finns här, är enkel att använda. Sju villkor ska uppfyllas för att statistiskt material alls ska komma ifråga som nyhetsunderlag till Ekot:

  • Är urvalet slumpmässigt?
  • Har tillräckligt många svarat?
  • Har tillräcklig många av de tillfrågade ställt upp?
  • Är undersökningen gjord per telefon, via brev eller genom besök?
  • Är den förändring du vill berätta om statistiskt säker?
  • Kan du lita på avsändaren?
  • Är frågorna neutralt och vettigt ställda?

De här punkterna kan tyckas vara självklara. Självrekryterade webbpaneler går alltså bort, liksom undersökningar med litet urval eller alltför stort bortfall. 
     Nu hoppas jag att fler nyhetsredaktioner helt sonika kopierar listan och använder den som vore den deras egen. Och så hoppas jag att Ekots reportrar inte glömmer bort att använda den.


Uppdaterat 130502: För ett par veckor sedan publicerade Ekoredaktionen sin uppdaterade version av checklistan (läs mer om uppdateringen här). De sju villkoren har nu blivit till sex kontrollfrågor (frågan om undersökningen är gjord per telefon, via brev eller genom besök har ersatts med en förklaring till varför självrekryterade webbpaneler är problematiska). Läs den uppdaterade listan här

3 februari 2013

Min blogg behöver inte publicera allas åsikter

Jag har ändrat bloggens inställningar för kommentarer. Igen.
     Det här är ingen blogg som lockar till sig särskilt många kommentarer. Här förs sällan en initierad debatt, och det är sällan någon delar med sig av intressanta iakttagelser. Men det händer. Och därför tycker jag det är viktigt och riktigt att det ska gå att kommentera på min blogg.
     Den "stora" debatten om det jag skriver sker på andra håll.

Det finns dock en baksida. Även om jag normalt sett flyger långt under trollens radar, så skriver jag ibland om sådant som drar till sig uppmärksamhet från folk som varken förmår diskutera nyanserat eller hålla sig till sak.
     Den typen om kommentarer tycker jag inte att jag har någon som helst anledning att publicera på min blogg. Det handlar inte om censur eller någon brist på respekt för yttrandefriheten från min sida – de får tycka vad de vill, men göra det någon annanstans.

Jag har haft lite olika tekniska inställningar för kommentarer genom åren. Den senaste tiden har jag inte tillåtit anonyma kommentarer, samtidigt som jag också förhandsmodererat. Nu ändrar jag, så att bara förhandsmodereringen är kvar. Vill man slippa igenom den så gäller det att hålla sig till de regler för kommentarer som jag listar i vänsterspalten.

Samma problem med kommentarsfälten – men i betydligt högre skala – har landets dagstidningar med sina artikelkommentarer. I och med att kommentarsfälten allt oftare utsätts för organiserat hatkommenterande skärper många kraven.
     Det är helt rätt. Det finns ingen som helst rättighet för var och en att anonymt få häva ur sig vad som helst var som helst. Samtidigt står det var och en fritt att starta en egen tidning eller blogg eller vad som helst för ändamålet, så länge som de håller sig inom lagens ramar. Konstigare än så är det inte.
     Två som förklarar det här väldigt bra just nu är Värnamo Nyheters redaktionschef Lars Alkner och Medievärldens chefredaktör Anders Andén. Läs gärna också den krönika Axel Andéns skrev två veckor efter övergången till förhandsmoderering, den som inleds med orden "Vilken lättnad att ingen när som helst kan sabotera sajten med personangrepp, osakligheter och osmakligheter…".

Statistik extra allt

Det är så smart. Och så lätt. Så här går det till:
     Tänk dig att du är marknadsföringsansvarig på ett företag som har som affärsidé att ta hand om själva förmedlingen av hempizza. Alltså, istället för att de hungriga kunderna letar reda på den där direktreklammenyn från kvarterspizzerian, ringer och beställer och sedan betalar budet vid leverans, så går de in på din sida på nätet, väljer det de vill ha och betalar med kort, och så ser du till att den lokala pizzerian får beställningen och levererar. Smidigt, eller hur?
     Tänk dig sedan att affärerna går hyfsat bra och du förmedlar pizzor över stora delar av landet. Då kan det hända att du upptäcker att du faktiskt också har spännande statistik över landets pizzakonsumtion. När äter svenskarna mest pizza? Gillar de olika sorter i Östersund och Uddevalla? Var är pizzan dyrast? Allt sådant kan du svara på. Kul, eller hur?

Flottigt och fett – idag är pizzan helt rätt skrev Aftonbladet på nyårsdagen med vidhängande topplista över vilka sorter som säljer bäst i olika städer. En månad senare följde de upp med Här finns Sveriges billigaste pizza (med repris på bilden – är det ont om pizzabilder i arkivet, tro?).
     Den här gången nöjde sig inte redaktionen med att hänvisa till pizzaförmedlingen, utan länkade till beställningssidan i brödtexten.

Varför är det då så smart? Jo, ur pizzaförmedlingens synvinkel är det ett jättebra sätt att få den bästa reklam som finns: Redaktionellt utrymme. Textreklam, skulle man kunna kalla det med ett annat ord. Ur Aftonbladets synvinkel är det enkel och lite kul journalistik. Redaktionen får färdig statistik av bästa sort: Den berör vardagsekonomin för många (tänk på att kvällstidningarna har sina flesta läsare bland yngre män) och kan dessutom brytas ner på lokal nivå. Det enda redaktionen behöver göra är att skriva en lättsam text, hitta en klatchig rubrik och nog borde det gått att hitta lite bilder med variation.
     Varför är det så lätt? Ja, pizzaförmedlingen har ju redan statistiken. Det "svåra" var att komma på att den går att använda till marknadsföring. Och igen: Aftonbladet får i stort sett färdigt material.
   
Det är en win-win, på alla sätt. Utom för läsarna.

Den här sortens "statistik extra allt" säger ju egentligen ingenting. Så om nu Aftonbladet prompt ska köra pizzastatistik, vill jag istället se statistiken över vilka pizzerior som har kollektivavtal, vilka som bakar med ekologiska ingredienser och vilka som kör hem på biogas. Då vore det någon nytta med statistiken.
     Än värre är att det faktiskt handlar om textreklam. Som läsare vill jag kunna lita på min tidning, jag vill kunna lita på att redaktionen fattar egna självständiga beslut. Den här typen av texter undergräver det förtroendet.


Fotnot: Aftonbladet är inte ensam nyhetsredaktion om att publicera statistiken från pizzaförmedlingen. Och det är inget nytt fenomen – med hjälp av en enkel arkivsökning hittar jag exempel åtminstone fem år tillbaka.