13 januari 2014

Ett år, 176 artiklar och massor av journalistikforskning

Säga vad man vill om ordmoln, men de är bra att illustrera abstrakta diskussioner med. Det här ordmolnet är extra abstrakt, eftersom det är gjort av 176 abstracts till artiklar som publicerats i fyra vetenskapliga tidskrifter om journalistik. Gör själv på www.wordle.net. 
Om man läser en hel årgång journalistikforskning i fyra ledande vetenskapliga tidskrifter – går det då att sammanfatta det man läst i en enda bloggpost?
     Jag har ägnat början av året till att läsa – en del mer grundligt, annat har jag skummat – de 176 artiklar som under 2013 publicerades i Journalism (Sage), samt Journalism Studies, Journalism Practice och Digital Journalism (Taylor & Francis), helt enkelt för att få en överblick över vad journalistikforskningen sysslar med just nu. Vilka är de centrala utgångspunkterna? Vilka är de dominerande forskningsfrågorna?
     Och nej, det går inte att sammanfatta allt i ett enda inlägg. Ett nummer om bevakningen av finanskrisen i mitten av 00-talet, specialstudier av skräniga amerikanska talkshower, forskning kring bevakningen av enskilda nyhetshändelser någonstans långt bort, en hel del forskning som tar sin utgångspunkt i Arabiska våren men som egentligen handlar om allt från citizen journalism till journalistiska praktiker… Det är inte helt lätt ens att se de centrala tendenserna.
     Här är i alla fal ett försök till någon slags sammanfattning, där jag har sorterat in huvudparten av artiklarna i fyra huvudkategorier:

• En stor del av 2013 års publicerade journalistikforskning sätter naturligvis journalisten och den journalistiska praktiken i centrum. Vare sig det handlar om ekonomijournalister som rapporterar om finanskris eller utrikeskorrespondenter som rapporterar från en krigszon är det intressant att veta mer om hur journalister faktiskt arbetar, eftersom det i sin tur påverkar hur innehållet blir. Journalisters normer och ideal granskas, liksom till exempel förhållandet till källorna (hur lätt är det till exempel att påverka en journalist eller en redaktion?).
     Den här typen av journalistikforskning kan upplevas som väldigt traditionell och "redan gjord", men i takt med att omvärlden och tekniken förändras förändras ju också journalistiken och journalisterna och alltså finns det alltid utrymme för och behov av ny forskning på det här området.
     Ett exempel jag själv tycker är ganska kul är en studie av kvinnliga sportjournalisters vardag: "I love to play the bimbo sometimes with athletes" av Lucie Schooch, Journalism Practice 7(1).

• Jag vet inte riktigt vilket ord som bäst beskriver nästa stora kategori, i artiklarna används varianter från internet och Web 2.0 till mobila nyheter och sociala medier. Hur som helst handlar det om den digitala teknikutvecklingen och alla dess konsekvenser. Också här handlar en hel del om journalistiska praktiker och hur journalister anpassar sig till tekniken, men här finns också studier om innehållsaggregering, påverkan på nyhetsvärdering, betalväggar etc.
     Senare i januari besöker Neil Thurman JMG, och hans och Anna Walters artikel om hur brittiska The Guardian använder bloggen som ett rapporteringsverktyg (Live blogging – digital journalism's pivotal plattform, Digital Journalism 1(1), gratis nedladdning) är ett bra exempel från den här kategorin.
   
Publiken är minsta gemensamma nämnare i den forskning som publicerats som handlar om citizen journalism (jag väljer att behålla det engelska begreppet) och olika former av deltagande. Men spännvidden är stor – det handlar om allt från aktivism och alternativa medier till strategier för moderering av kommentarsfält.
     Oftast finns här ett ett normativt demokratiskt perspektiv i botten, en tanke om att det är positivt att makten över mediernas innehåll sprids till flera och att många röster kommer till tals. En del av forskningen intresserar sig istället för hur den journalistiska professionen och praktiken påverkas. Hur ser journalister på publikmedverkan och -dialog? Hur förändras gatekeepingrollen? Hur förändras professionella normer och ideal? Själv tycker jag att det tydliga sambandet mellan ökat deltagande och den allt starkare normen transparens är extra spännande.
     Ett annat exempel från den här kategorin är en studie av hur det utvecklats en slags gemensam praktik mellan nyhetsredaktioner och citizen journalists under Arabiska våren: Who's reporting the protests? av Max Hänska-Ahy och Roxanna Shapour, Journalism Studies 14(1).

Framing, slutligen, handlar om hur medierna presenterar innehåll, hur saker och ting framställs. Just 2013 publicerades många innehållsanalyser av bevakningen av den finansiella krisen under andra halvan av 00-talet, men också här är variationen stor. Hur skildras etniska minoriteter? Oppositionen under den Arabiska våren? "Nationen" i sportbevakningen?
     Ett handfast exempel: Hur arbetar journalister om pressmeddelanden om nya produkter så att de inte längre ser ut som produktlanseringar utan som objektiva, oberoende nyheter? Om det handlar How newspaper journalists reframe product press release information av Henk Pander Maat och Caro de Jong, Journalism 14(3).

Jag vill också peka på några saker som saknas. Till exempel är det ganska få av artiklarna som handlar om etik. Det är också få (om ens någon, om jag ska vara hård) som handlar om någon slags journalistisk eller redaktionell best practice. Man hade kunnat tänka sig att lyfta fram bra exempel på publikdialog eller kommentarsmoderering, till exempel. (Förlåt, det finns faktiskt ett par artiklar om en slags best practice, där forskaren analyserat Pulizerpris-vinnande texter. Men det är inte riktigt den typen av bra exempel jag menar, utan mer sådan som kan vara till praktisk nytta för enskilda journalister eller i branschen.) Och jag saknar framåtsyftande forskning – innovationer, lösningar på faktiska problem.
     Det finns dock betydligt fler tidskrifter än de fyra jag läst nu som publicerar forskning om journalistik. Många av dem är specialinriktade – på medieföretagande, etik, journalistutbildning, etermedier – och mycket av det jag efterlyser finns där.


Relaterade inlägg: Etiketter inom journalistikforskningen (140109)

10 januari 2014

On "scettici, pragmatici o attivi"

I must learn Italian. Just look at this:
La maggior parte dei giornalisti, secondo i risultati della ricerca, sono invece conformisti pragmatici. Questo gruppo è composto da professionisti di diversa età e differente posto di lavoro che utilizzano i social regolarmente, ma in modo molto selettivo. In particolare, i conformisti pragmatici usano Twitter e leggono i blog per cercare informazioni o per sondare l'ambiente, ma postano sui social network raremente.
It is EJO, European Journalism Observatory, that has written a short piece about mine and Monika Djerf-Pierre's paper The Social JournalistGiornalisti sui social: scettici, pragmatici o attivi. There is also a version in English: Who Tweets Most? Journalists and Social Media
     Though I don't understand Italian, I prefer the Italian version. Just because it looks so beautiful!

"Scettici, pragmatici o attivi" – vad är du?

Jag måste lära mig italienska! Se bara här:
La maggior parte dei giornalisti, secondo i risultati della ricerca, sono invece conformisti pragmatici. Questo gruppo è composto da professionisti di diversa età e differente posto di lavoro che utilizzano i social regolarmente, ma in modo molto selettivo. In particolare, i conformisti pragmatici usano Twitter e leggono i blog per cercare informazioni o per sondare l'ambiente, ma postano sui social network raremente.
I korthet: Majoriteten av journalister använder sociala medier som en del i jobbet, men med måtta. Visst låter det mycket vackrare på italienska? Om jag bara kunde så skulle jag skriva hela min avhandling på italienska. Men det kan jag inte.

Det är EJO, European Journalism Observatory, som uppmärksammar min och Monika Djerf-Pierres studie The Social Journalist med en artikel (Giornalisti sui social: scettici, pragmatici o attivi). Artikeln finns även på engelska (Who Tweets Most? Journalists and Social Media) för alla vars italienska är lite rostig.

9 januari 2014

Etiketter inom journalistikforskningen


Ett ordmoln (gör själv på www.wordle.net) av de 1 000 etiketter som forskarna själva satt på artiklar som publicerats i fyra vetenskapliga tidskrifter om journalistik. 




Professionen, publiken och publiceringsplattformar. Det är vad det senaste inom journalistikforskningen handlar om.
     Under 2013 publicerades 176 artiklar i de fyra vetenskapliga tidskrifterna Journalism (Sage) och Journalism Studies, Journalism Practice samt Digital Journalism (alla Taylor & Francis). Till dessa 176 artiklar hade författarna satt 1 000 så kallade etiketter (keywords).
     Med reservation för att forskare inte är speciellt bra på att sätta ”rätt” etiketter på sina artiklar (t ex är orden journalistik/journalist/journalister använt 134 gånger i olika kombinationer, trots att tidskrifterna handlar om just journalistik, och varianter på nyheter/nyhets 95 gånger) går det ändå att utifrån etiketterna säga något om vilken slags journalistikforskning som publicerats under året.

En hel del av journalistikforskningen handlar såklart om professionen. Vad och hur gör journalister, vad styr deras arbete, vilka normer och värderingar tycker de är viktiga? Objektivitet och transparens är de journalistiska ideal som förekommer oftast bland etiketterna, nyhetsvärdering och gatekeeping praktiker i forskarfokus.
     Inom journalistikforskningen diskuteras publiken ofta som en nyhetskonsument, men vanligare är att forska på medborgarjournalistik respektive deltagande journalistik, alltså den del av journalistiken där publiken på olika sätt bidrar med innehåll.
     Även om branschen själv är fokuserad på mobila nyheter har forskningen inte riktigt hunnit dit, bara ett fåtal artiklar handlar om mobila medier. Desto fler handlar om digitala medier/nyheter, och där kan naturligtvis de mobila plattformarna ingå. Många artiklar handlar om sociala medier, och om forskaren väljer ett av dessa är det Twitter.

Geografiskt är det – fortfarande, kanske jag ska säga – fokus på Europa och USA, även om den arabiska våren tilldrar sig en hel del intresse.
     Jag noterar också att många forskare gör kritiska diskursanalyser på journalistikens innehåll, eller har ett framingperspektiv i sina analyser. Många forskare använder Bourdieus teorier om sociala fält och socialt kapital för att analysera journalisterna själva.