28 december 2015

Årsbästalistornas tid: 5 mest lästa på Eftertänkt

Har du sammanfattat ditt 2015 ännu? Jag hoppas att året var bra. Mitt eget år sammanfattas rätt väl med en topplista över årets (hittills) mest lästa inlägg. Känns lite skönt ändå att inlägget som pekar ut mig själv som ett problemet i alla fall inte toppar listan.
  1. Visst, "alla kan lära sig Twitter själva", men begriper alla på Twitter vad de håller på med? 
  2. Det är jag som är själva problemet 
  3. NordMedia2015: Vad gör Twitter med journalistiken? 
  4. Lokalpressens läsartapp går allt fortare – och de yngre slutar läsa oavsett plattform 
  5. Svenska journalister älskar schlagern 
Listan toppas av två debattinlägg (om sociala medier och om medieforskning), två av texterna presenterar färska resultat från min egen forskning om sociala medier i journalistiken, och den femte texten hänvisar till aktuell publikforskning som ett par av mina kollegor på JMG står bakom. 

Årets bubblare är min fågelfotoblogg No Rare Birds, med bilder på för det mesta helt vanliga småfåglar och kanske inte full skärpa alla gånger.

16 december 2015

Osäker på vad du kan göra i sociala medier?
Gör som advokaterna!

Svenska advokatsamfundet har nyligen publicerat ett policydokument om vad advokater kan och bör göra i sociala medier – och kanske framför allt vad de inte ska göra.
     Advokaters verksamhet regleras av såväl lagstiftning som skarpa yrkesetiska regler och en uppfattning om vad som är god sed. Dessutom arbetar de med många gånger ytterst känsliga ärenden, vare sig det gäller brottsmål eller affärsjuridik, och måste skydda sina klientintressen.
     Den nya policyn "för advokaters användning av sociala medier" är kanske mer ordrik än många av de policydokument jag sett tidigare. Å andra sidan är den grundlig. Och väl värd att läsa även för andra yrkesgrupper som liksom advokater är en profession eller en semiprofession, som läkare, journalister och lärare.

Ladda ner Policy för advokaters användning av sociala medier (pdf).

11 december 2015

Idag firar JMG 25 år – grattis till oss!

Idag firar JMG att det är 25 år sedan institutionen bildades. Vi gör en massa saker vid JMG – utbildar studenter i medie- och kommunikationsvetenskap och i journalistik, till exempel, och forskar inom de här områdena. Den som vill läsa mer om verksamheten vid JMG som den ser ut nu gör det lättast här.
     Jag vill istället tipsa om en artikel av Monika Djerf-Pierre och Mats Ekström med den lite överskriftsaktiga titeln JMG Journalism research at the University of Gothenburg, Sweden (publicerad 2013 i tidskriften Journalism Studies). Där beskrivs JMG:s verksamhet ur ett mer vetenskapligt perspektiv, med betoning på våra forskningsområden och -traditioner.

Uppdatering 151215: Artikeln om JMG finns att ladda ner som pdf (gratis) via JMG:s webb.

9 december 2015

RT-fontänerna på #svpol tar stor plats i debatten

Så här ser #svpol ut när man kartlägger vem som retweetar vem. I övre vänstra hörnet finns vad som kan betecknas som vänsterfolk, nertill i mitten den politiska högern, och i övre högra hörnet extremhöger, högerpopulister och SD-anhängare. Det är här de verkliga RT-fontänerna finns, de som ägnar en stor del av sin Twitter-aktivitet till att sprida andras budskap. Graf från forskningsprojektet Vad gör en politisk utsaga framgångsrik?.

Det som ser ut som små lila fontäner uppe till höger i grafen ovan är de så kallade RT-fontänerna på #svpol. Enklast kan de beskrivas som högerpopulister med SD-sympatier som inte har så många egna följare, och som tycks se som sin främsta uppgift på Twitter att återpublicera (retweeta) andras högerpopulistiska budskap.
     Egentligen kan man tycka att eftersom RT-fontänerna inte har så många följare så spelar det inte så stor roll vad de gör. Om det inte vore för att varje RT ger avsändaren lite högre status, lite större tyngd, och att många därför tror att de här åsikterna är mer allmänna än vad de egentligen är. Det är nämligen lätt att mäta det som händer på Twitter, och det är lätt att tro att höga siffror – vare sig det gäller ett kontos antal följare och följda eller antalet RT:s och favoritmarkeringar på enskilda tweets – är det samma som verkligt inflytande.
     Att det är så här är inte helt oproblematiskt. Nyhetsmedier skriver gärna om "Twitterstormar" när de har uppmärksammat att någon eller några fått stort genomslag för en åsikt på Twitter, utan att samtidigt uppmärksamma att de flesta andra kanske inte håller med (se till exempel Thomas Arnroths artikel om näthatet mot årets julvärd Gina Dirawi). Andra tror att svenska Twitter på något vis är representativt för svenska folket eller att debatten på "svpol är representativ för svensk politisk debatt, trots att en minoritet av alla svenskar använder Twitter (och trots att bara fyra procent av internetanvändarna twittrar åtminstone en gång i veckan).

Kartläggningen av retweet-aktiviteten på #svpol, som visas i grafen ovan, är en del i forskningsprojektet Vad gör en politisk utsaga framgångsrik? som drivs av forskaren Jonas Andersson Schwarz tillsammans med företagen M-Brain och Retriever. Ett av projektets syften är att utveckla mer nyanserade metoder för omvärldsanalys, alltså att hitta nya verktyg att "se bakom" antalet RT:s och följare för att bedöma vad som är framgångsrikt på Twitter.
     Delar av det här spännande projektet presenterades under ett heldagsseminarium på Internetdagarna tidigare i höst under rubriken Opinioner och offentligheten online. Förutom en presentation av själva forskningsrapporten (som kan laddas ner här, pdf) diskuterade också flera paneler det svenska debattklimatet i sociala medier och nyhetsmediernas rapportering. Hela seminariet streamades och går att titta på i efterhand (via denna länk) – själv deltog jag i panelen Publicisterna och medielogikerna.


Fotnot: En liten Twitter-grundkurs. Skriver du 140 tecken på Twitter så ses den – i bästa fall – av dina egna följare. Det är Twitters mellan- eller mesonivå. Lägger du till ett @[användarnamn] får den personen veta att du vill hen något, och börjar du din tweet med @[användarnamn] är det bara era gemensamma följare som ser tweeten. Den här dialogen kan man säga utgör mikronivån. Och så finns det en makronivå, och den når du om lägger till en #hashtag, alltså en etikett som andra kan söka på för att se vad folk skriver om just det ämnet. Den mest använda generella hashtaggen för svensk politisk debatt är #svpol, samtidigt som många aktivt undviker att använda #svpol eftersom det ökar risken att utsättas för hat, hot och kampanjer.

Trött på svenska mediepoddar? Lyssna på en norsk!

Det finns gott om svenska mediepoddar, och du som läser den här bloggen har säkert redan en eller flera favoriter. Men jag skulle vilja tipsa om två norska – om inte annat så för att få ett lite annat perspektiv och få lite andra röster i örat. Och tro mig, det går att förstå vad de säger!

MediaPuls görs av Marius Karlsen och Hans-Petter Nygård-Hansen. De pratar om trender i såväl norsk som internationell mediebransch. Avsnitten är ungefär 45 minuter långa.

NRK Betas podcast är inte lika branschfokuserad, utan mer inriktad mot teknologi och nya medier. Lyssna gärna på #5 om hur NRK arbetade med sociala medier under och efter attackerna i Paris. Avsnitten är ungefär 25 minuter långa.

Nekrologen – en genre för sig på Island

För islänningarna är nekrologen synnerligen viktig – så viktig att många håller fast vid sin prenumererade morgontidning just för nekrologernas skull. Varje avliden person uppmärksammas i tidningen till att börja med med en mer allmänt hållen dödsruna, och dessutom ofta ett tiotal personliga minnesord skrivna av vänner och bekanta.
     Island är fascinerande på många sätt och vis, men jag undrar om inte islänningarnas egen fascination för nekrologen är det som förundrar mig mest.
     Lars-Åke Engblom, forskare vid högskolan i Jönköping, har skrivit en översikt över Medieläget på Island som publicerats av Samfundet Sverige–Island. Essän diskuterar bland annat hur dagstidningen Morgonbladid gått från att vara den tidning i världen som hade kanske högsta täckningsgrad till att vara den tidning i världen som kanske tappat mest. Spännande läsning!

7 december 2015

Katten – medieforskarens bästa vän

Matilda, den katt som hjälper mig mest med den praktiska delen av min egen forskning.


Jag gillar att Internet är fullt med katter. Jag älskar alla söta kattbilder som delas i mina sociala medier-flöden. Och jag har stor hjälp av min egen katt i mitt eget akademiska arbete – inte minst ser hon till att hålla tangentbordet varmt när jag arbetar med det, och hon brukar markera text jag inte behöver läsa på papper genom att helt sonika lägga sig över irrelevanta stycken eller artiklar.
     Nu har jag hittat en blogg som tar katten i medieforskningen till en helt ny nivå.

The Meow Factor (ungefär Jamfaktorn) handlar om katter i medierna, på och utanför nätet. Det kan till exempel handla om katter i nyhetsartiklar, eller katter som nätfenomen. Men hela poängen är att man faktiskt gör en analys av materialet också.
     Den medialiserade katten blir till medievetenskap, med andra ord. Ofta rätt kul medievetenskap, dessutom.
     En favorit så här i julklappsköpartider är Thou shalt (not) judge a book by its cover, ett mer tidlöst inlägg handlar om Cult cats.

Enkel guide hjälper bloggaren
hålla reda på reglerna kring marknadsföring

Äntligen ger nu Konsumentverket ut en guide för de regler och lagar som gäller marknadsföring i bloggar och andra sociala medier.
     Tänker man efter är det ganska självklart att samma regler gäller här som annars, men att många har utgått från att det inte är så i kombination med att ingen riktigt försökt se till att reglerna efterlevs har lett till en situation där nästan anything goes.
     Med sin guide hoppas Konsumentverket råda åtminstone lite bot på detta. Guiden går att ladda ner här (pdf).

Vad är det då som gäller? Jo, i korthet följande:

  • All marknadsföring ska märkas, alltså man måste tala om att det handlar om marknadsföring och vem som står bakom den.
  • Det är marknadsföring om man får betalt eller får ersättning på annat sätt för att skriva om vissa produkter eller tjänster, till exempel om man får en tröja för att skriva om en nätbutik eller ett par böcker som man kan låta läsarna tävla om.
  • Man måste vara särskilt uppmärksam om det handlar om marknadsföring som riktar sig till barn. Till exempel är det förbjudet att uppmana barn att köpa något

Konsumentverkets guide är inte riktigt komplett, som jag ser det. Följande faller visserligen utanför Konsumentverkets ansvarsområde, men hade kunnat få plats ändå eftersom det ändå ligger så nära ämnesmässigt:

  • För det första att den inte tar upp lotterier, och det är lite synd. Lotterier är nämligen i princip förbjudna om du inte är en juridisk person med ideellt ändamål, och dessutom måste alla lotterier ha tillstånd. I stället för lotterier kan man ha tävlingar, men då gäller att det måste finnas någon form av tävlingsmoment också.
  • Den som får ersättning i någon form för marknadsföring på sin blogg eller på till exempel Instagram ska skatta för inkomsterna
  • Dessutom gäller det att ha koll på plattformarnas egna regler för marknadsföring och/eller tävlingar. Till exempel har Facebook ganska stränga regler, och blir man påkommen kan man förlora sitt konto. 

Ny forskning: Unga är mer intresserade
av politiska nyheter än vad många kanske tror

Unga som är intresserade av samhällsfrågor och politik beskriver sig inte nödvändigtvis som "politikintresserade". Det gör att forskningen ofta underskattar ungdomars intresse för de här frågorna. Men ungdomar håller sig uppdaterade om vad som händer, inte minst med hjälp av sociala medier. Samtidigt som de uppskattar snabbheten i de sociala medierna ser de också faror i att flödena kan ge en ensidig eller rent av falsk bild av vad som händer.
     Det visar Malin Sveningsson i studien "It's only a pastime, really": Young people's experiences of social media as a source of news about public affairs som nyligen publicerats i tidskriften Social Media + Society.
     Artikeln är publicerad som open access, och går alltså att läsa gratis.

2 december 2015

Nyhetsmediernas spelgestaltning en av orsakerna
till det sjunkande förtroendet för nyhetsmedierna

Nyhetsmedier vill gärna beskriva politik som ett spel – det handlar om att "vinna" debatter, röster och omröstningar, en partiledare kan vara en "förlorare" om senaste opinionsmätningen visar minus etc. Men vilka konsekvenser får detta för förtroendet för politiker och för medierna?
     Att spelgestaltningen spelar roll för förtroendet för politiker har visats i tidigare forskning – ju mer spelgestaltning, desto lägre förtroende för politikerna. I Contagious media effects: how media use and exposure to game-framed news influence media trust, som nyss publicerats i Mass Communication and Society, visar David Nicolas Hopmann, Adam Shehata och Jesper Strömbäck att spelgestaltningen dessutom spelar roll för förtroendet för medierna – ju mer spelgestaltning, desto lägre förtroende för medierna. Utom för kvällstidningarna, där gäller märkligt nog det omvända.
     I studien undersöks också hur användning av nyhetsmedier påverkar förtroendet för medierna. Också där skiljer kvällstidningarna ut sig på så sätt att kvällstidningsläsning leder till sjunkande förtroende för andra nyhetsmedier.
     Den som vill läsa mer men inte har tillgång till fulltext av tidskriften kan läsa en sammanfattning på svenska på Jesper Strömbäcks blogg: Ny studie om förtroendet för medierna.