tag:blogger.com,1999:blog-49944513285235152142024-02-21T16:01:31.804+01:00EftertänktUlrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.comBlogger381125tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-41514176115788045182023-11-22T11:28:00.001+01:002023-11-22T11:28:16.023+01:00Ny forskning: Hat och hot mot journalister är systematiskt och målmedvetet<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigRpwXs5p5u2Cb8PnYZvFP6QuOOwq-tQZsraljb2FzPQRRgevX2V3NOiI1PdmBHBnEMaJlZtc-i7HEE8neHba1FSSUr93sLuECLhuP_8eN3Xk6WWhYp0PjR8XwNgsVIqauSRANlKLGwb68w1-XmLtZo6I4QbjUVCFOiFGTZECky093ZQru5Z0e1qla-p_O/s520/hotochhatmotjournalister.png" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="277" data-original-width="520" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigRpwXs5p5u2Cb8PnYZvFP6QuOOwq-tQZsraljb2FzPQRRgevX2V3NOiI1PdmBHBnEMaJlZtc-i7HEE8neHba1FSSUr93sLuECLhuP_8eN3Xk6WWhYp0PjR8XwNgsVIqauSRANlKLGwb68w1-XmLtZo6I4QbjUVCFOiFGTZECky093ZQru5Z0e1qla-p_O/s16000/hotochhatmotjournalister.png" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Studiens huvudresultat, så som de presenteras i tidskriften <i>Language & Communication. <br /><br /></i></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p>Hat och hot mot svenska journalister är – fortfarande – ett växande problem. Det finns ganska gott om studier som kartlagt omfattningen av det hat och hot som riktas mot svenska journalister (se till exempel <a href="https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/17512786.2016.1164614" target="_blank">Journalism under threat</a>). En ny studie tittar istället på hur det här hatet och hoten faktiskt ser ut när de framförs på en publik plattform som Twitter. Just det gör också studien extra intressant ur mitt perspektiv – det här är ett perspektiv som kompletterar och fördjupar den kunskap vi har. </p><p>Den här nya studien visar att hatet mot journalister i sociala medier är systematiskt och målmedvetet, och ofta kopplat till högerpopulism, och används för att misskreditera såväl journalister som journalistik. Rättssociologen <i>Oscar Björkenfeldt </i>och docenten i nordiska språk <i>Linnea Gustafsson </i>har gjort en analys av en slumpmässig samling tweets som skickats till svenska journalister med Twitterkonton under åren 2018–våren 2022, alltså i princip <i>pre-Musk, </i>och analyserat dessa utifrån kategorier som personangrepp, sexism, rasism och rena hot samt ifrågasättande av journalistiken och journalistiska arbetsmetoder, värderingar och yrkesetik. </p><p>Studien <a href="https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0271530923000678#sec2">Impoliteness and morality as instruments of destructive informal social control in online harassment targeting Swedish journalists</a> av <i>Oscar Björkenfeldt </i>och<i> Linnea Gustafsson</i> är publicerad som open access (alltså gratis att läsa) i tidskriften<i> Language & Communication</i>. </p><p><br /></p><p><i>Fotnot: </i>Jag använder begreppet ”hat och hot” här eftersom man brukar prata om ”hat och hot” närmast som en etikett för det som drabbar många journalister i sociala medier; ”hat” innefattar då allt från invektiv och tillmälen till okvädningsord och aggressiva ifrågasättanden eller påhopp.</p><p><br /></p><p><i>En metodnot: </i>När jag började mitt avhandlingsarbete om ”journalister och sociala medier” fanns det ingen egentlig metod att hitta svenska journalister på olika plattformar. Det hade ju varit oerhört bekvämt om det funnes en lista med alla olika journalistkonton, men jag är inte så säker på att en sådan lista är en bra idé ur ett vidare perspektiv – den skulle inte bara underlätta forskning utan samtidigt också göra det lättare att rikta hot och hat mot journalistkåren. Eftersom jag gärna ville undersöka hur journalister använde i alla fall <i>en</i> plattform så var jag alltså tvungen att utveckla en metod för att bygga upp ett eget urval. Nu har den här metoden använts av forskarna i studien ovan, och trots det allvarliga ämnet så är det faktiskt lite småkul att se sin metod användas i nya sammanhang. Dessutom har den här nya studien etikprövats – när jag gjorde mina studier var en etikprövning inte nödvändig och det är skönt att få veta att metoden ”håller” också ur ett forskningsetiskt perspektiv. </p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-38273348440418393952023-11-21T10:53:00.004+01:002023-11-21T10:53:43.722+01:0020 år i akademin – vem hade kunnat ana?<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzZSeaJIsHLhISTZNQODdzxok5qfALHc24nJOW4t-rUtpel4g2LQR8lhavYT85Sk3Hy7Mfa0dXkeg5XoCWgZsvGmC_eqnjzSr-jYg8Ar2uPQJ1SGF4jagyNJ6OD50bFvRhNzhO9bDwPCKKiIvhCbqnpZahHn5vJ5TUlOwtMVLEijznzjCblTOOS2tpn-SD/s520/nordmedia23.png" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="302" data-original-width="520" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzZSeaJIsHLhISTZNQODdzxok5qfALHc24nJOW4t-rUtpel4g2LQR8lhavYT85Sk3Hy7Mfa0dXkeg5XoCWgZsvGmC_eqnjzSr-jYg8Ar2uPQJ1SGF4jagyNJ6OD50bFvRhNzhO9bDwPCKKiIvhCbqnpZahHn5vJ5TUlOwtMVLEijznzjCblTOOS2tpn-SD/s16000/nordmedia23.png" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="text-align: left;">Från inledningen av Nordmedias konferens i Bergen i augusti. Nicholas Diakopoulos talade om mediernas framtid.</div> </td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p><br /></p><p>I höst är det 20 år sedan jag började läsa på högskola/universitet. Jag trodde nästan inte det var sant när jag började räkna efter – har det verkligen gått så lång tid? Men jo, det har det. Och under de här två decennierna har det hänt massor, verkligen, </p><p>När jag började på A-kursen i medie- och kommunikationsvetenskap på Högskolan i Trollhättan/Uddevalla, som det hette då när det fortfarande fanns ett campus i Tiger Rangs gamla lokaler i centrala Uddevalla, hade jag inte en tanke på att jag fortfarande skulle vara kvar – jag såg det verkligen mest som ett sätt att fylla på mitt CV. Men det visade sig att det här var verkligen min ”grej”, och när jag var färdig med min magisterexamen vid JMG i Göteborg så blev jag bokstavligen kvar – som forskningsassistent, som anställd, och sedan som doktorand. Och nu är jag alltså anställd vid Högskolan Väst, som inte längre har ett campus i Uddevalla, som lektor i informatik, och min första lärare från A-kursen är min bästa kollega. </p><p>Det har hänt en hel del, minst sagt, med undervisningen de här åren. När jag började plugga var undervisningen knappast digital. Visserligen läste jag en 5-poängskurs i <i>Informationsteknologi </i>parallellt första terminen (där en av punkterna var hur man skickar e-post) men undervisningen var väldigt analog – vi fick kursplan, kurs-pm och schema på papper, alla föreläsningar hölls i sal och lektorerna skrev på tavlan och använde overhead. Vi läste fysiska böcker och fick (köpa) kompendier med artiklar. Inlämningsuppgifterna skrevs på maskin (men vi hade dator hemma, tack och lov) och lämnades in i särskilda fack på campus. Betygen anslogs på särskilda anslagstavlor (där vi kunde se allas betyg). Först när jag läste C- och D-kurserna på JMG kunde jag e-posta mina uppsatsutkast till handledaren inför handledningarna, och det kändes som något alldeles fantastiskt. </p><p>Idag är ”allt” digitalt (1). Jag planerar mina kurser i på en lärplattform, där kursplan, pm, schema och allt annat läggs och där studenterna loggar in och tar del av det de behöver. De flesta av oss förbereder en mer eller mindre detaljerad ppt till varje föreläsning, och de här ppt:erna läggs sedan upp på kursens sida på lärplattformen. På distanskurser lägger vi filmade föreläsningar. Allt är tillgänglighetsanpassat. Det mesta av kurslitteraturen finns digitalt, och via biblioteket har våra studenter tillgång till massor av databaser och andra digitala resurser. Ingen behöver hålla reda på sina referenser manuellt, utan det finns särskilda digitala verktyg till detta. Ingen lämnar in hand- eller maskinskrivna inlämningsuppgifter, utan allt skrivs och lämnas in digitalt. Vi rättar digitalt. Vi har möjlighet att lägga föreläsningar och annat helt online, eller så kan vi använda hybridlösningar och har särskilda salar utrustade för detta. Och den där parallella 5-poängskursen går numera förmodligen helt digitalt och utan vare sig fysiska eller digitala träffar. </p><p>Mitt forskningsområde har också digitaliserats på ett sätt som få hade kunnat ana då för 20 år sedan. Medielandskapet har stöpts om. Journalistiken och produktionen av innehåll, där jag hade mitt tidigare yrkesliv, ser helt annorlunda ut. Just nu arbetar jag i ett forskningsprojekt med fokus på mediekoncernen <i>Mittmedias</i> digitala transformation (<a href="https://www.miun.se/Forskning/forskningsprojekt/pagaende-forskningsprojekt/business-as-unusual-journalistik-ekonomi-och-ledarskap-i-mittmedia/" target="_blank">läs mer om projektet här</a>), och det är klart att jag ser såväl likheter som stora skillnader mot akademin. </p><p>Jag skulle säga att för akademin och högre utbildning så var pandemiåren ett slags vändpunkt. Vi var tvungna att få våra digitala system att fungera, oavsett vad vi tycker om dem. I princip skulle jag idag kunna sköta alla de kurser där jag har kursansvar hemifrån köksbordet med min laptop, ett headset och en lite bättre kamera än den inbyggda. För mediebranschen har digitaliseringen varit nödvändig för att möta annonsras och en helt ny konkurrens om mediepubliken. Mediebranschen har nu att hitta strategier att verka med det nya mediestödet (eller, i många fall, <i>utan</i> mediestöd), medan vi som undervisar i högre utbildning ska hitta strategier att hantera ChatGPT och andra AI-verktyg. </p><p><br /></p><p><i>(1) ”Allt” är självklart inte digitalt – till exempel använder jag själv gärna tavlan mer och mer, jag tycker den passar viss undervisning mycket bättre och hjälper mig bli en bättre pedagog.</i></p><p><i>(2) Jag läser fortfarande kvartsfartskurser, men nu för min egen skull och för att det är kul, och ett av mina urvalskriterier är faktiskt att de ska vara helt digitala och utan några som helst träffar – det är trots allt väldigt praktiskt att kunna ta del av allt material när jag har tid och möjlighet och utan att behöva anpassa mig till andras tider.</i></p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-49924461274960180452023-01-09T10:41:00.005+01:002023-01-09T10:41:39.519+01:00Debatt: Dags att lämna Twitter<p>Ännu en debattartikel, den här gången om varför svenska journalister bör lämna Twitter, publicerad i tidningen Journalisten: <a href="https://www.journalisten.se/debatt/twitter-var-fantastiskt-nu-ar-det-dags-att-lamna" target="_blank">Twitter var fantastiskt – nu är det dags att lämna</a>. </p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-31162283197705516552022-11-07T10:37:00.001+01:002022-11-15T12:07:50.296+01:00Forskningskommunikation: Låt forskare slippa marknadsföring!<p>I en debattartikel i <i>Curie</i>, <a href="https://www.tidningencurie.se/debatt/viktigt-att-halla-isar-forskningskommunikation-med-olika-syften?fbclid=IwAR1RrZKk8Zz_CtKbZjyWMsjq5ZW39UMCC96P2n7DwancZAK13HDHC0zUCwc" target="_blank">Håll isär forskningskommunikation med olika syften</a>, formulerar pr-konsulten och kommunikatören Håkan Sandberg något jag gått och funderat kring en tid – att forskningskommunikation inte alla gånger är ett mål i sig utan ett medel för att öka attraktiviteten för en organisation och ett varumärke:</p><blockquote><p><i>”Sammanblandningen av forskningskommunikation med helt skilda syften blir problematisk. Det skapar förvirring när förväntningarna är otydliga och olika mellan de närmast inblandade, vilket i sin tur minskar möjligheterna till effektiva insatser. Inte minst märks det när forskningskommunikation får en redaktionell, neutral prägel där vetenskap ska ’överföras’ till en diffus och allmänt hållen målgrupp. Hur ofta ställs frågan varför sådana insatser sker, det ändamålsenliga med dem och vilka effekter som är realistiska?”</i></p></blockquote><p>Jag skrev en kommentar som publicerades i Curie 11 oktober under rubriken <a href="https://www.tidningencurie.se/debatt/viktigt-att-halla-isar-forskningskommunikation-med-olika-syften/replik-lat-oss-forskare-slippa-kommunicera-med-oklart-syfte" target="_blank">Replik: Låt oss forskare slippa kommunicera med oklart syfte!</a> Min kommentar kan också läsas nedan: </p><p style="text-align: center;">* * *</p><p><b>I sin debattartikel </b>skriver Håkan Sandberg att forskningskommunikation inte alla gånger är ett mål i sig utan ett medel för att öka attraktiviteten för en organisation och ett varumärke, och att den här sammanblandningen mellan populärvetenskap och marknadsföring är problematisk.</p><p>Det här är en fråga jag själv funderat kring. Ur mitt perspektiv, forskarens, ser jag forskningskommunikation som ett sätt visa vad jag och andra håller på med. Jag berättar om mina (och andras) forskningsresultat och sätter dem i någon slags kontext för att visa på vilket sätt de är relevanta för samhället, deltar i en allmän debatt med forskningsbaserade argument, samt – inte minst – försöker ge en bild av hur forskare är och forskning ”blir till”. Jag hoppas och tror att jag och de flesta andra forskare därigenom ”ökar förståelsen, förtroendet och engagemanget för forskning utanför akademin", som Sandberg formulerar det. (Den läsare som följer min forskning vet att det här är ett av de starkaste argumenten för att journalister och redaktioner ska vara aktiva och personliga i olika sociala medier; argumentet lyder att den man lär känna får man förtroende för. Just vad gäller journalistiken tycks dock det sambandet svagt.) </p><p>Hur gör jag? Jag bloggar, just nu mindre frekvent men bloggen rankas fortfarande hyfsat högt i sökningar om journalister och sociala medier, journalistikforskning och – faktiskt – forskningskommunikation. Jag twittrar, betydligt mer frekvent. Jag svarar på journalisters frågor om de rör mitt forskningsområde, i annat fall hjälper jag journalisten att hitta ”rätt” forskare. Jag gillar särskilt när journalister ringer och vill resonera <i>kring</i> ett ämne som en del i en förberedande research, även om det sedan inte ses ett spår av mig i den färdiga produkten. Hittills har de samtalen förmodligen gett mig lika många nya tankar och insikter som journalisten. Ibland blir jag inbjuden att tala för en organisation eller ett mer publikt event, och handlar det om min forskning i bred bemärkelse eller något jag undervisar om brukar jag tacka ja om jag hinner. Dessutom pratar jag gärna forskningskommunikation och hur man kan göra i olika sammanhang. </p><p>Den här sortens forskningskommunikation, den som idag helt vilar på enskilda forskares engagemang, ser jag som oerhört viktig. Jag önskar att vi också fick tid i våra tjänsteplaneringar till den, och inte hänvisas till att hoppas på en inställd handledning för att få utrymme att skriva en bloggtext. </p><p><b><br /></b></p><p><b>Jag har betydligt svårare</b> för den andra sortens forskningskommunikation, den som är mer marknadsföring än populärvetenskap för att återvända till Sandbergs text. Den komma i form av en förfrågan från en kommunikationsavdelning på universitet/högskola att delta för att fylla en plats på någon typ av scen, med ett innehåll som ”kan handla om x eller y eller varför inte z, det ligger ju i tiden nu, kan du något om det?”. Jodå, jag har fått sådana förfrågningar. Målgrupp? Oklar. Syfte? Oklart. Jag tror inte ens den som ställer frågan riktigt vet vad hen hoppas uppnå utöver att visa att ”här är ännu en forskare”. </p><p>Om jag som forskare tackar ja till en sådan förfrågan lämnas jag alltså att själv definiera tänkt målgrupp, ämnesinnehåll och syftet med min medverkan. En sådan förfrågan kommer heller <i>aldrig</i> med avsatt tid, utan jag förväntas läsa in mig och sätta ihop något på kvällar, helger eller oplanerade mellanrum under arbetsdagen (den där inställda handledningen). Jag förstår inte hur någon kan tro att resultatet ska bra. </p><p>Dessutom – i en sådan här situation krockar mitt eget varumärke som forskare med organisationens. Jag vill uppfattas som relevant, saklig och trovärdig, men hur ska jag kunna vara det i ett sammanhang med oklar målgrupp och oklart syfte?</p><p><b><br /></b></p><p><b>Frågan om hur forskningskommunikation</b> ska se ut i framtiden kan förstås inte lösas av enskilda forskare, även om forskningskommunikationen är beroende av vår medverkan.</p><p>Många, men inte alla, forskare kommer att fortsätta att popularisera sin forskning precis som idag och på sätt som passar var och en. Vissa av oss bloggar, twittrar och medverkar i medier, andra poddar, andra medverkar i olika typer av populärvetenskapliga produkter, skriver böcker eller föreläser för allmänheten. De flesta av oss kommer att fortsätta hoppas på en inställd handledning, i annat fall får vi väl en stund över någon kväll här eller söndagseftermiddag där som vi kan använda till tredje uppgiften. När forskningsresultat ska publiceras tar vi mer än gärna hjälp av våra respektive kommunikationsavdelningar att ta fram en vettig kommunikationsplan. </p><p>Kommunikationsavdelningarna å sin sida måste fundera på <i>syften, mål, metoder</i> och <i>medel </i>med framför allt den forskningskommunikation som är förtäckt marknadsföring – här är jag helt enig med Håkan Sandberg. När nu forskare i allmänhet upplever sig inte ha tillräckligt med tid för forskningskommunikation så måste organisationen ha en mer tydlig strategi där resurserna utnyttjas där de ger bäst utfall. Så är det alltför ofta inte idag. </p><p><br /></p><p><i>Uppdatering: </i>Det finns nu flera inlägg i diskussionen om forskningskommunikation. Läs <a href="https://www.tidningencurie.se/debatt/viktigt-att-halla-isar-forskningskommunikation-med-olika-syften/replik-anvand-var-rapport-for-samtal-om-forskningskommunikation" target="_blank">Replik: Använd vår rapport för samtal om forskningskommunikation</a> och <a href="https://www.tidningencurie.se/debatt/viktigt-att-halla-isar-forskningskommunikation-med-olika-syften/replik-vad-ar-kommunikationen-vard-utan-tydligt-syfte" target="_blank">Replik: Vad är kommunikationen värd utan ett tydligt syfte?</a></p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-26974701163531755812022-11-07T10:26:00.000+01:002022-11-07T10:26:17.498+01:00Mastodon vecka 1<p><i>Detta är det första i vad jag tror kommer att bli en serie inlägg med tankar och reflektioner kring #Twitterexit och mina egna och andras försök att skapa oss en närvaro på Mastodon.</i></p><p><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Mastodon_(software)" target="_blank">Mastodon</a> har funnits i sex år och fungerar som ett distribuerat nätverk. Det är alltså inte ”en app, en tjänst” utan många olika oberoende nätverk (servrar/instanser) som kopplas ihop. Alla har sina egna regler. Lite som nätet var förr, alltså, men ändå inte. </p><p>Just nu är det många som varit väldigt aktiva på Twitter som startar konton på Mastodon – jag tror att många med mig är oroliga för att Twitter helt plötsligt ska försvinna helt, eller att man ska råka göra något som helt plötsligt blir förbjudet och att ens konto därför stängs. ”Helt plötsligt” är nyckelorden här – det går inte att förutse från en dag till en annan vad som kommer att hända, och just oförutsägbarheten skapar onödig oro. </p><p><br /></p><p><b>Så … Mastodon. Jag har haft ett anonymt </b>konto ett tag, men inte varit aktiv alls. Jag startade ett nytt konto som mig själv 30 oktober. Att det blev just Mastodon för mig (och för många med mig) misstänker jag är för att det är just Mastodon som ”alla” talar som ett alternativ. Vilket är både bra och dåligt. </p><p>Om vi tar det dåliga först: Mastodon lider av en gigantisk växtvärk – servrar och annat räcker knappt till, och de som sköter nätverken på ideell basis hinner inte riktigt med. Helt förståeligt. En annan sak är att när en plattform växer lagom långsamt kan nya medlemmar ”göra fel” utan att det märks så mycket i det stora hela. Nu är vi väldigt många som ”gör fel” hela tiden, och socialiseringsprocessen (att lära sig ”hur vi gör på Mastodon” inklusive nya funktioner och praktiker) kommer att ta längre tid.</p><p>För alla som har/haft viktiga nätverk på Twitter är det självklart positivt att så många nu bestämmer sig för ett gemensamt alternativ, det kommer att göra det lättare att känna sig hemma i det nya när stora delar av ens nätverk flyttat med. </p><p>Och för en sociala medier-forskare som jag är detta superkul! Här ges en nära nog unikchans att <i>i realtid</i> studera hur folk lär sig nya funktioner och praktiker, hur ett community tar ett kollektivt ansvar och svarar på en oändlig radda nybörjarfrågor, och hur de som börjar få kläm på saker och ting (eller tror att de fått kläm på det) konstruerar små nybörjarmanualer för nästa våg av nya användare. </p><p><br /></p><p><b>Saker jag lärt mig </b>den här första veckan (jag räknar mig fortfarande som nybörjare):</p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Det spelar egentligen ingen roll vilken server du ansluter till. Du kan kommunicera med folk på andra servrar, och se innehåll från olika håll. Det går att byta server om du känner att du borde vara någon annanstans. </li><li>Server och instans verkar vara synonymt. </li><li>Använd hashtaggar! Både när du skriver och när du letar intressant innehåll eller folk att följa.</li><li>Använd hashtaggar i din bio också! I fliken <i>Om</i> kan du fylla på med fyra länkar. Vill du använda Mastodon som en del av ditt professionella nätverk är de här länkarna bra för att berätta mer om vem du är.</li><li>Tråda – men utan att spamma flödet. Det gör du genom att sätta synlighet till ”public” på första posten, nästa lägger du till med plustecknet men här ändrar du synligheten till ”unlisted” eller motsvarande. </li><li>Här är det mycket mer noga att faktiskt skriva en bildbeskrivning. Gör det – tillgänglighet för alla är ingen dum grej. </li><li>Nu talar jag bara IOS: Det finns en Mastodon-app, men det kan vara värt att testa appen <i>Metatext </i>och se om man trivs bättre i den. Just nu använder jag båda parallellt. </li><li>Nyhetsredaktioner börjar starta egna servrar, vilket inte bara är spännande ur ett journalistikforskningsperspektiv utan också (förmodligen) kommer att lösa en hel del problem med verifiering. Och vi kommer att kunna se på servertillhörigheten/användarnamnet var en journalist jobbar. Jag tror att Washington Post var allra först, men jag är inte säker. Vilken svensk redaktion blir först ut?</li><li>Apropå det: Tyska myndigheter har en egen server. Jättebra för verifiering och trovärdighet.</li><li>Trollen och hatkontona har inte hittat till Mastodon ännu. De verkar fortfarande vara upptagna med att gilla det som händer med Twitter. Tids nog lär de dyka upp. </li><li>De som är på Mastodon (de jag stött på hittills, i alla fall) är oerhört hjälpsamma. Alla vet att många användare är nya, många tar sig tid att gå igenom det grundläggande för att hjälpa nya användare att komma igång. </li><li>Extra kul att se <i>Åsa Larsson</i> i rollen som forskningskommunikationsförebild igen. Hennes forskarblogg <a href="http://tingotankar.blogspot.com" target="_blank">Ting och tankar</a> var en av de första i Sverige, och vi var många som byggde våra egna forskarbloggar med den som förebild. Och sedan twittrade med hennes konto som förebild. Nu delar hon frikostigt med sig av råd för hur man kommer igång på Mastodon.</li><li>Viktigast av allt: <i>#catsofmastodon</i>. Vi behöver katter i alla våra flöden. </li></ul><p></p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-20821580917330037192022-09-22T10:43:00.003+02:002022-09-22T17:27:45.066+02:00Snabbtänkt: Ett splittrat land och en mer polariserad journalistkår<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGxsE9prc5kGjKnbQk8kyXH14xGVjT0LkNT8FGuGFFs3goU2hcfIwFIBxZ6g2BgAeSUUJLkJelTGWIZZgtPrQpCdUD_6Rtaq4Yg13P9qAL_Cz0JoFheLxQ2wWfTNpzRuOow9D--r62yRkJNYkKovMR4fX3euROJ-0KSU9nFnl-EvrQCctFLtQNkId-uA/s520/snabbtankt.tiff" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="293" data-original-width="520" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGxsE9prc5kGjKnbQk8kyXH14xGVjT0LkNT8FGuGFFs3goU2hcfIwFIBxZ6g2BgAeSUUJLkJelTGWIZZgtPrQpCdUD_6Rtaq4Yg13P9qAL_Cz0JoFheLxQ2wWfTNpzRuOow9D--r62yRkJNYkKovMR4fX3euROJ-0KSU9nFnl-EvrQCctFLtQNkId-uA/s16000/snabbtankt.tiff" /></a></div><br /><br /><p></p><p>Idag publiceras <i>Snabbtänkt 2.0 22</i>, en antologi med närmare hundra medverkande forskare som analyserar de svenska valen 2022. </p><p>I sitt inledningskapitel skriver redaktörerna <i>Niklas Bolin, Kajsa Falasca, Marie Grusell </i>och <i>Lars Nord</i> om att varken pandemin eller Putin men kanske påskkravallerna påverkade den svenska valdebatten. Istället var det skjutningar, gängkriminalitet, segregation och ökade elpriser som gjorde de största avtrycken i debatten – och i valresultatet. </p><p>Samtidigt, menar de, har villkoren för den politisk kommunikation ändrats, och särdrag som samförstånd, långsiktighet och rationalitet bytts mot regeringskriser, politiska helomvändningar och snabbt växlande parlamentariska maktförhållanden. Landet lagom har blivit ”ett land som alla andra, fast lite mer extremt”.</p><p>Jag medverkar med texten <i>Ökad polarisering bland Twitters journalister</i>, där jag gör nedslag i hur politiska journalister twittrat under valrörelsen jämfört med hur journalister på så kallade alternativa medier twittrat under samma period. Medan de politiska journalisterna kan beskrivas som allt mer pragmatiska jämfört med under valrörelsen 2018 – mer tydligt neutrala och objektiva, mer sällan personliga eller privata och med ett tydligt fokus på just den politiska debatten eller beskrivningen av densamma – så markerar journalisterna på de alternativa medierna tydligt mot såväl nyhetsmedier som de journalister som arbetar där.</p><p>Skillnaderna mellan politiska journalister och alternativa journalister skildrar skillnaden mellan traditionella och nyare sociala journalistroller. Den <i>alternativa</i> journalistrollen är starkt knuten till Twitter och andra sociala medier – det är här debatten om journalistiken förs och kritiken mot andra journalister förs fram, och det är här de hoppas möta en ny publik. Den mer traditionella <i>pragmatikern</i> är däremot inte alls beroende av att synas och höras i sociala medier och vilar på starka yrkesideal. Synen på vad det innebär att vara en <i>bra</i> journalist har förändrats över tid, och kommer att fortsätta att förändras. </p><p>Vill du läsa hela min text eller några (eller rent av alla) andra analyser kan du ladda ner den här: <a href="https://www.snabbtankt.se/globalassets/forskning/center-och-institut/demicom/snabbtankt_2022_final.pdf" target="_blank">Snabbtänkt 2.0 22 (pdf)</a></p><p><br /></p><p><i>Läs också: </i><a href="https://www.eftertankt.com/2018/09/snabbtankt-om-valrorelsen-pa-twitter.html" target="_blank">Snabbtänkt om valrörelsen på Twitter: Alternativa journalister positionerar sig</a><i> </i>[180920]</p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-70347924102259595182022-04-01T10:45:00.003+02:002022-04-01T10:45:56.518+02:00Från heltidsjamt till klyktattare på halvtid<p>Från idag så har jag nytt jobb – en halvtidstjänst under två år som forskare vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Jag ska arbeta i projektet <i>Business as (un)usual?</i> som handlar om journalistik, ekonomi och ledarskap i lokaltidningskoncernen Mittmedia. Det betyder också att jag från nu är tjänstledig på halvtid från min tjänst som lektor vid Högskolan Väst.</p><p>Jag ser mycket fram mot att jobba i det här projektet. Under de år Mittmedia existerade drev ledningen en ganska hård digitaliseringsprocess som verkligen låg i framkant på inte bara den svenska tidningsmarknaden, men som samtidigt gick rätt hårt åt många av medarbetarna (t ex i omfattande sparpaket). Här finns med andra ord en hel del att forska i – jag lär återkomma i ämnet. </p><p>Vaddå heltidsjamt? undrar ni som klickade er hit när ni läste rubriken. Jo, under 1988–1999 arbetade jag vid först Länstidningen och sedan Östersunds-Posten. På Länstidningen var jag när vi började redigera på datorer i QuarkXPress (saknar Quarken varje gång jag öppnar Word … ) och där fick jag också min första demonstration av WWW. På Östersunds-Posten var jag när vi som en av de första tidningarna i landet började publicera innehåll på nätet. Båda tidningarna kom sedan att ingå i Mittmediakoncernen, men det var långt efter min tid. </p><p>Som exjamt har jag fortfarande en inneboende skepsis till klyktattare. Men jag vet att vid Miun jobbar några av landets främsta journalistik- och medieforskare och det ska blir riktigt roligt att få jobba med dem fastän de är klyktattare. </p><p>Läs mer om forskningsprojektet <a href="https://www.miun.se/Forskning/forskningsprojekt/pagaende-forskningsprojekt/business-as-unusual-journalistik-ekonomi-och-ledarskap-i-mittmedia/" target="_blank">här (svenska)</a> eller <a href="https://www.miun.se/en/Research/research-projects/ongoing-research-projects/business-as-unusual-journalism-economy-and-leadership-in-mittmedia/" target="_blank">här (engelska)</a>. </p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-10260239880829223172022-03-22T10:19:00.000+01:002022-03-22T10:19:45.055+01:00Digitaliseringen dödade deadlinen – och kanske också den färdiga texten<p>Måndagskvällens förfärliga dåd i Malmö aktualiserar ett problem i den digitala nyhetsjournalistiken – deadlinens död. Det kan tyckas som en bra sak och att det är självklart att nyhetspubliken ska få ta del av nyheter så snart de inträffar och inte behöva vänta på en i förväg bestämd publiceringstid. </p><p>Måndagskvällens nyhetsrapportering kring händelsen slutade i många oklarheter – vad som hänt, antal döda och skadade etc. Nu på morgonen dagen efter förväntade jag mig att hitta mer tydliga nyhetstexter. Och de finns, förvisso, men de var inte helt lätt att hitta. För istället för ”färdiga” texter har vi fått en ny genre som bäst kan betecknas med ”texten uppdateras”, förvirrade texter med hänvisningar till olika klockslag. Ingen tycks längre ta sig tiden att skriva den där sammanfattande nyhetstexten där allt som visat sig irrelevant eller inte längre giltigt har sorterats bort. </p><p>Vid 7:25 på tisdagsmorgonen toppar Kvällstidningen/Expressen sin sajt fortfarande med en text som byggts ut och byggts på sedan dagen innan. Den går knappt att förstå, och många av uppgifterna är inte längre giltiga. Sydsvenska däremot toppar med en nyskriven artikel – den är sammanfattande, klar och tydlig. För mig som läsare är det stor skillnad på informationsvärdet i de här två olika texterna. </p><p>De här ”texten uppdateras”-texterna fyller helt klart sitt syfte under pågående händelser, och de är ett rationellt journalistiskt verktyg. Men ur ett läsarperspektiv önskar jag att redaktionerna med jämna mellanrum skriver nya, sammanfattande texter. Fler sammanfattande texter skulle också bidra till att motverka ryktesspridning och den desinformation som frodas i förvirringens spår. </p><p>En annan aspekt av den fasta deadlinen är att den gav redaktionen möjlighet att nyhetsvärdera i relation till en mer samlad bild av vad som faktiskt hänt. Den gav också redaktionen lite extra tid att faktagranska. </p><p>Vid 7:40 uppdaterar Kvällstidningen/Expressen fortfarande sin text. Så här såg ingressen ut när jag sparade ner en kopia 7:25 jämfört med 7:40. Exemplen ligger alltså på samma url. </p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKin8UzXuWM7JTMFP0XD0MyrMMq0FGKEgWNTsgDw2bZXJiMZNvlxklgg8aY-fX6CQXrELgRu-ij2Un6LIzYiGGtROuhLBs9aBf2JAX78UoxWkTcYzeU5InWKOH7ScwMu-7_iYjOVhS9mqLbL9ePs0UQykY1es6wlSvk0TKdQUjVYt4nKkb_dkXUP2F3Q/s520/kvp%20sydsv.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="409" data-original-width="520" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKin8UzXuWM7JTMFP0XD0MyrMMq0FGKEgWNTsgDw2bZXJiMZNvlxklgg8aY-fX6CQXrELgRu-ij2Un6LIzYiGGtROuhLBs9aBf2JAX78UoxWkTcYzeU5InWKOH7ScwMu-7_iYjOVhS9mqLbL9ePs0UQykY1es6wlSvk0TKdQUjVYt4nKkb_dkXUP2F3Q/s16000/kvp%20sydsv.JPG" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="text-align: center;"><span style="text-align: left;"><i>Två versioner av samma text i Kvällsposten/Expressen, 7:25 respektive 7:40.</i></span></div><div style="text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><span style="text-align: left;"><br /></span></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><br /><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p style="text-align: center;"><i>* * * </i></p><p>Apropå dådet i Malmö vill jag återigen peka på behovet av rutiner för att snabbt låsa såväl offers som gärningspersoners olika sociala medier-konton. Det pågår ett vämjeligt grävande i såväl offers som anhörigas privatliv. Många av de som letar efter den här typen av information vill förmodligen bara försöka förstå vad som hänt och hur det kunde hända, andra beter sig som jag vet inte vad. För allas vår skull tror jag det vore bra om förundersökningsledare och andra som ändå möter de här människorna faktiskt kunde ge lite akut sociala medier-rådgivning: <i>”Lås alla dina profiler omedelbart.”</i></p><p><br /></p><p><i>Läs mer: </i>Jag skriver om bland annat deadlinens död i mitt kapitel i <i><a href="http://sh.diva-portal.org/smash/get/diva2:1438110/FULLTEXT01.pdf" target="_blank">Mellan det hyperlokala och globala. Journalistiken förändringar och utmaningar i en digital tid</a>. </i>Redaktörer för boken är Ester Appelgren och Andreas Widholm. </p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-59494267831434266982022-03-21T12:14:00.005+01:002022-03-21T12:16:24.457+01:00Betalvägg eller inte – en fråga för tredje uppgiften?<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhX0KrXTm876Xae0xaU1YqWZMV3YKvw7utLg3TQpYcNVw4WssBS5GWNyrw69lMaMzAF0ttxDrukbTPMPWnFR7cQa2NPf31g64w5h0zQVTYVQgK8iD8-x-DGarHjQGhLW3o2eeZ3MExkd2uu0JDGEdAPvGADwWLSYkEEOBhxpTgeY8TAId8t8KqW0fEw7A=s200" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="97" data-original-width="200" height="97" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhX0KrXTm876Xae0xaU1YqWZMV3YKvw7utLg3TQpYcNVw4WssBS5GWNyrw69lMaMzAF0ttxDrukbTPMPWnFR7cQa2NPf31g64w5h0zQVTYVQgK8iD8-x-DGarHjQGhLW3o2eeZ3MExkd2uu0JDGEdAPvGADwWLSYkEEOBhxpTgeY8TAId8t8KqW0fEw7A" width="200" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: left;">Journalisten.se 26 januari 2022.</td></tr></tbody></table>Ska forskare ställa upp på intervjuer som publiceras bakom betalvägg? Nej, menar konsumtionsforskaren <a href="https://www.journalisten.se/debatt/forskning-ska-inte-hamna-bakom-betalvagg" target="_blank">Gabriella Wulff i en debattartikel i tidningen Journalisten</a> i januari i år. Ja visst, säger jag. <p></p><p>Wulff menar att forskningen är för viktig för att låsas in bakom betalvägg, och att det inte kan sägas ingå i tredje uppgiften (att kommunicera forskning till en bredare allmänhet) att lägga tid på att intervjuas eller kommentera bakom betalvägg. Istället, menar Wulff, borde forskningen släppas loss och artiklar om forskning publiceras utan betalvägg: ”Vad är det som hindrar tidningarna från att låta allmänheten ta del av den forskning som pågår och det samhällsansvar som forskare vill ta?” frågar hon. </p><p>Självklart finns inget hinder för tidningarna att lägga forskning utanför betalväggen. Men varför ska detta vara just tidningarnas uppgift? Skulle vara spännande att höra vilka andra områden som ska läggas utanför betalväggen bara på grund av att de är viktiga? Kommunbevakning? Skolfrågor? Gräv? Konsumenttester? Eller vad? Det är inte så den svenska mediemarknaden fungerar. </p><p>Jag hävdar bestämt att uppgiften att nå ut till en bredare allmänhet faktiskt ligger på forskarna själva, på institutionerna, på universitet och högskolor. Forskningskommunikation helt enkelt. Vill man nå ut med sin forskning finns det massor att göra: ge lunchseminarier för allmänheten, erbjud föreläsningar till lokala föreningar, låna ut forskare till grundskola och gymnasium, blogga, twittra, podda, gör vetenskap på Youtube! Ansvaret att kommunicera din forskning ligger på dig och den miljö du verkar i, ingen annanstans. </p><p>Tillbaka till att intervjuas bakom betalvägg. Själv bryr jag mig inte. Någon eller många kommer att läsa, fundera, prata med andra, och det är gott så. (Och vem vet vad det leder till i nästa led? Ännu en chans att prata om sin forskning?) Jag kan också många gånger se att jag som forskare har utbyte av själva intervjun – jag tvingas formulera mig begripligt, konkretisera, exemplifiera. De här samtalen med journalister som vänder och vrider på tankar och frågeställningar gör mig till en bättre forskare. (Det finns undantag, såklart, skitintervjuer med någon som knappt ens vet vad jag forskar om eller vad grejen med intervjun är, men tror att jag är en levande pratminusgenerator.) </p><p>Och förresten – om vi ska prata betalväggar kanske vi i första hand ska prata den massiva betalväggen hos vetenskapliga tidskrifter? De betalväggar som gör källkontroll näst intill omöjlig för de flesta. Som gör att väl genomförda studier ibland har kanske hundra läsare? </p><p>Nej, tidningars betalväggar är en piss i Gullmarn i sammanhanget. Stånga inte huvudet mot betalväggen i ilska och frustration. Tredje uppgiften kräver en lite bredare strategi. Självklart måste varje forskare hitta sin egen strategi i detta. Det är sällan vi har arbetstid som är vikt åt just tredje uppgiften, inklusive intervjuer, så det gäller att hitta en strategi som funkar efter de egna förutsättningarna. Men vanliga tidningars betalväggar är oavsett inte det stora problemet – och framför allt löser det inte problemet med tredje uppgiften att neka dem intervjuer om det publiceras bakom en betalvägg. Forskningskommunikation handlar om så väldigt mycket mer – det finns så många andra sätt att nå en bredare publik. Vi kan inte utgå från att journalister ska göra det jobbet åt oss gratis. </p><p><br /></p><p><i>Fotnot (1):</i> Det mesta av innehållet på tidningen Journalistens webbplats, där Wulffs debattartikel är publicerad, ligger bakom inloggning – en pikant detalj i sammanhanget … </p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-19062504642771763612022-03-11T11:25:00.007+01:002022-03-11T15:48:35.363+01:00Medieprofessorn Ingela Wadbring debuterar med varm relationsroman<p></p><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh94C5jKydXbm_Uk6sHUDBaQ-jKnUT3g96fylnpiWf6D6-J3Xi82yks_OPiPGr0OX7-Ba6sy6ziF7RiC2vKWMsC0iyiB-QXVktbMZi4wdF518f90KkBBJoQcf0qTjS_JyZGDFjXB-m_jxObHA0cievLU6v51E-NPpKQ3BAviirLVIKCbFxx_uqCB72FZg=s520" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="422" data-original-width="520" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh94C5jKydXbm_Uk6sHUDBaQ-jKnUT3g96fylnpiWf6D6-J3Xi82yks_OPiPGr0OX7-Ba6sy6ziF7RiC2vKWMsC0iyiB-QXVktbMZi4wdF518f90KkBBJoQcf0qTjS_JyZGDFjXB-m_jxObHA0cievLU6v51E-NPpKQ3BAviirLVIKCbFxx_uqCB72FZg=s16000" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: left;">Ingela Wadbring har ett lååångt akademiskt CV. Till meritlistan kan hon nu lägga sin skönlitterära debut. <br /><br /></td></tr></tbody></table><br />Det är inte så vanligt med romaner med kvinnliga akademiker i centrum och som utspelas i nutid. Det råder <i>Ingela Wadbring</i> bot på med sin debut <i>Och livet bara pågår</i>. Förlaget beskriver innehållet så här: <p></p><blockquote><p><i>Marija, en medelålders, frånskild kvinna, åker på en konferens till Svalbard. Där träffar hon Iosif, en stilig, intelligent man, och de inleder ett förhållande. Maria och Iosif blir alltmer förälskade men det är något som inte stämmer med honom. Det visar sig att han har en multisjuk sambo och Maria ställs inför ett dilemma – går det att leva lyckligt alla tre tillsammans?</i></p></blockquote><p>Detta, hur man ändå kan fortsätta med sitt liv, eller överhuvudtaget <i>ett</i> liv, när ens partner blivit svårt sjuk är en kanske inte helt vanlig frågeställning att bearbeta i en relationsroman. Det är heller inget som folk brukar prata om, även om det inte är helt ovanligt i en sådan situation att den ”friska” partnern söker närhet på annat håll. Hur skulle du själv göra, tror du? </p><p>Boken publicerades redan i januari, men på grund av ni-vet-vad så fick releasefesten med signering, snittar och vin vänta till igår. Det var en helt fantastisk kväll med författarsamtal lett av alltid lika proffsiga <i>Kerstin Särneö</i> och många av Ingelas vänner i publiken. Men den här texten ska inte handla om gårdagskvällen och faktiskt inte heller så mycket om boken, som jag tycker ni ska läsa (jag är på intet vis neutral här – Ingela är en god vän och kollega, och jag har haft äran att få läsa och ha synpunkter på tidigare versioner av det här manuset) utan om detta med att skriva en relationsroman med utgångspunkt i akademin.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjyr0MzdHv7NeWvhzcseakvQj97bdB1M3h0hRzShwcts_4axFH3j9Zfs2mmEJ9JaBdbwz6H6lD7mIVRf0W5YxSOJk8QFxdmYYKWFkSP5_q441cXk0zld9URSxEifpNwbNgkuwQ0VettYJwULzuuuB8UQcEHmPOXBwSKL_6Yu5D4qAmvJhLy8bBrYH5XIQ=s169" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="169" data-original-width="110" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjyr0MzdHv7NeWvhzcseakvQj97bdB1M3h0hRzShwcts_4axFH3j9Zfs2mmEJ9JaBdbwz6H6lD7mIVRf0W5YxSOJk8QFxdmYYKWFkSP5_q441cXk0zld9URSxEifpNwbNgkuwQ0VettYJwULzuuuB8UQcEHmPOXBwSKL_6Yu5D4qAmvJhLy8bBrYH5XIQ=s16000" /></a></div>Ingela Wadbring är professor i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot medieutveckling (lång titel!) vid <a href="https://www.miun.se/Personal/ingelawadbring/" target="_blank">Mittuniversitetet i Sundsvall</a>. Tidigare har hon jobbat vid JMG, Göteborgs universitet, lett Dagspresskollegiet och varit föreståndare för Nordicom. Hon har skrivit ett antal forskningsartiklar och läroböcker. Det är inte helt lätt att som akademiker börja skriva fiktion – man ska gå från max 8 000 ord, strikt struktur och pedantisk referenshantering till gestaltningar, dofter och dialoger på dryga 300 sidor. Man har nog ändå nytta av att vara lite av en akademisk strukturfascist, konstaterade Ingela i samtalet igår: <i>”Naturligtvis har jag en stadig tabell vid sidan av för att hålla ordning på allt.” </i>Men den här gången är tabellen inte fylld av procentsatser hit och dit utan tidslinjer, vilka blommor som blommar när och var, vad folk har på sig vid olika tillfällen och hur detaljer och beskrivningar återkommer och hänger ihop: <i>”Det är bra att redan från början ha med sig detta att gör jag en ändring på sidan 37 så måste jag ändra på sidan 217 också.” </i>I boken märks det också tydligt att Ingela är lika noga med researchen när hon skriver relationsromaner som när hon skriver forskningsstudier – detaljerna stämmer! För en läsare som jag, som kan slänga ifrån mig en roman om huvudpersonen plockar vildhallon till midsommar, är sådan omsorg om detaljerna inte bara ett plus utan ett måste. <p></p><p>Huvudpersonen Marija har fått låna många drag från Ingela själv – hon är en medelålders, hårt arbetande chef för en forskningsorganisation i Göteborg inom ramen för Nordiska Ministerrådet – men vi är många, både akademiker och högre tjänstemän i offentlig förvaltning, som nog kan känna igen oss i henne. Marija har också gjort en klassresa som liknar Ingelas egen, och vem känner inte igen sig i tafattheten när de akademiska koderna inte sitter i ryggraden som hos våra kollegor som fått dem med sig nästan med bröstmjölken. För mig är det här perspektivet en av romanens främsta styrkor – det är så sällan vi ser det gestaltat. </p><p>Det kanske också ska påpekas att det här inte är en nyckelroman – Marija jobbar inte på Nordicom, historien är påhittad och ingen av personerna finns i verkligheten. Jag hoppas att Ingela ändå sätter sig och skriver en nyckelroman när hon är klar med Marija – det finns gott om stoff som väntar på att gestaltas. </p><p><i>Och livet bara pågår</i>, som är den första i en serie på tre, är utgiven på <i><a href="https://www.hoi.se/ingela-wadbring" target="_blank">Hoi förlag</a></i> och finns att beställa hos din vanliga bokhandlare. Den finns också som ljudbok. Den som vill följa Ingelas arbete (hon är konsthantverkare förutom medieprofessor) kan göra det på <a href="http://ingelawadbring.se">ingelawadbring.se</a>.</p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-4731712432484053662022-02-24T10:33:00.001+01:002022-02-24T10:33:07.884+01:00Grundkurs i verifiering på sociala medier<p>Jag har skrivit om detta förut, men: Det gäller att vara uppmärksam på vem och vad du väljer att lita på – allt är verkligen inte vad det ser ut att vara. </p><p>För den som vill lära sig mer rekommenderar jag <i>Bellingcat's</i> "grundkurs": </p><p><a href="https://www.bellingcat.com/resources/2021/11/01/a-beginners-guide-to-social-media-verification/" target="_blank">A beginner's guide to social media verification</a></p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-78784744846993185682022-02-24T10:20:00.001+01:002022-02-25T08:50:08.550+01:00Så säkrar du dina konton<p>Det är alltid viktigt att se till att ens mest använda sociala medier-konton är så säkrade det går. Dels för att de ju är en viktig kommunikationskanal för många av oss, dels för att de kan användas av andra för att till exempel sprida desinformation eller i bedrägerier. Men också för att i våra konton finns en massa personuppgifter om oss – telefonnummer, var vi befinner oss, våra närmaste kontakter … </p><p>I tider av oro kan just den personliga säkerhetsaspekten som ligger i väl skyddade sociala medier-konton vara skillnaden mellan liv och död. Detta vet naturligtvis också de stora plattformarna. Idag har Twitter och andra plattformar påmint sina användare i Ukraina (och utanför) om några ganska enkla säkerhetsåtgärder som ändå räcker långt, oavsett plattform: </p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>tvåfaktorsautentisering</li><li>slå av plats (location), men kom ihåg att har du haft plats påslaget tidigare så kan andra ha sparat de</li><li>se över vilka som kan se det du postar, men kom ihåg att de konton som kan se ditt innehåll inte alltid är så oskyldiga som de kanske verkar <i>(uppdatering 220225: Meta/Facebook har nu aktiverat ett extra skydd för användare i Ukraina, t ex går det extra lätt att låsa sitt konto så att det blir i det närmaste osynligt för användare som inte finns på kontaktlistan)</i></li><li>logga ut eller – i värsta fall – radera ditt konto</li></ul><p></p><ul style="text-align: left;"></ul><p></p><div>Ovanstående gäller självklart också dina e-postkonton. Och har du inte kontroll över din återställningsadress har du heller inte kontroll över dina sociala medier-konton. </div><div><br /></div><div>Min personliga åsikt är att <i>alla</i> – universitetslektorer, pensionärer, journalister, fotbollsspelare, verkligen <i>alla – </i>ska slå på tvåfaktorsautentisering. Den ger ett tillräckligt gott skydd för det mesta man kan råka ut för. </div><div><br /></div><div>Om du ändå får problem med dina konton finns information på följande länkar om hur du kan återfå kontrollen:</div><div><br /></div><div><b>Meta: </b></div><div><a href="http://facebook.com/hacked" target="_blank">Facebook</a></div><div><a href="https://help.instagram.com/368191326593075" target="_blank">Instagram</a></div><div><br /></div><div><b>Twitter:</b></div><div><a href="https://help.twitter.com/safety-and-security/twitter-account-hacked" target="_blank">Hackat konto</a></div><div><a href="https://help.twitter.com/sv/safety-and-security/twitter-account-compromised" target="_blank">Intrångsförsök</a></div><div><a href="https://help.twitter.com/sv/managing-your-account/locked-and-limited-accounts" target="_blank">Begränsat konto</a></div><div><br /></div><div><b>Google:</b></div><div><a href="https://support.google.com/accounts/answer/6294825?hl=en" target="_blank">T ex Gmail</a></div><div><br /></div><div style="text-align: center;">* * *</div><div><br /></div><div>Vi kommer att se <i>enormt*</i> mycket desinformation om situationen i Ukraina den närmaste tiden, det gäller för dig att vara vaksam vem och vad du väljer att lita på. Vi kommer också att se en hel del misinformation (alltså uppgifter som är fel utan att det ligger onda avsikter bakom, så att säga). Vi kommer att se försök att begränsa eller hindra kommunikation, t ex att Twitter och andra plattformar eller tillgången till internet helt enkelt stängs ner i regionen. Och vi kommer att se ökad aktivitet att störa – överbelastningsattacker, intrångsförsök, phishing. diverse scams …</div><p></p><p><br /></p><p>* Tycker du att det varit mycket desinformation runt Covid19 och vaccinationerna? Det är förmodligen bara en mild västanfläkt mot vad som kommer nu. </p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-30492293627554228062022-02-22T10:26:00.003+01:002022-02-22T10:26:54.379+01:00Två måsten om medier på bokrean<p>I årets bokreakatalog finns två titlar som var och en med minsta intresse för hur (svenska) nyhetsmedier fungerar faktiskt bör läsa. </p><p><i></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh3_ozreDwoQhtJm1BzF2wG-ONEwwPsYds9MgDb8cCdEupmjzhaxsJSrOwjUdgL-T0V_zKNhuPBXSN8JBJOQtLqU3AVfPdBRj6fzndck5WuseSk_fh_MT5TY356O9nhW2i5ZgU_5luiW1kxhKfLDxFAIAGJ2IbvnNBLLUbnfBicnFxcaI5eOf-VkKLLPg=s170" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="170" data-original-width="110" height="170" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh3_ozreDwoQhtJm1BzF2wG-ONEwwPsYds9MgDb8cCdEupmjzhaxsJSrOwjUdgL-T0V_zKNhuPBXSN8JBJOQtLqU3AVfPdBRj6fzndck5WuseSk_fh_MT5TY356O9nhW2i5ZgU_5luiW1kxhKfLDxFAIAGJ2IbvnNBLLUbnfBicnFxcaI5eOf-VkKLLPg" width="110" /></a></i></div><i><a href="https://kolbjorn.se" target="_blank">Kolbjörn Guwallius</a></i> är journalist och författare. Den skönlitterära debuten <a href="https://verbalforlag.se/bocker/kloaksajterna/" target="_blank"><i>Kloaksajterna</i> (Verbal förlag</a>) beskrivs som en satir, men var och en med minsta koll på hur svenska alternativmedier ser ut och fungerar kommer att känna igen sig, både i beskrivningen av ekologin och i persongalleriet. Även om jag tror att den här storyn hade gjort sig bättre som reportagebok så läste jag romanen med stor behållning – här finns drivkrafterna, de ideologiska motsättningarna, de interna konflikterna … Boken är föredömligt lättläst. <p></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Guwallius har också skrivit en rad journalistiska reportageböcker – i maj kommer <i>Grindstaden</i> om så kallade gated communities.</li><li>Den som vill läsa forskning om alternativmedier kan med fördel ta sig en titt i <a href="https://lnu.se/personal/kristoffer.holt/" target="_blank"><i>Kristoffer Holts</i> publikationslista</a>. </li></ul><p></p><p><i></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiOGqtpn0abdksGoj-51YGftMjajLUJQS5ex5hilmg0KBXnliy9tXQxvdkgtYbjOoB85yh-vYLwXeQTZPqr5btLNdzjWnm_4WfzUuFZJ_RbFBiJpD97vZJ6JOQmdZar5W6nESdJ0SBHlRFvmz0o5ITYjRuRctwzm5-f9fjDBCc_l1Z2Z-I7DLFydoXMkA=s156" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="156" data-original-width="110" height="156" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiOGqtpn0abdksGoj-51YGftMjajLUJQS5ex5hilmg0KBXnliy9tXQxvdkgtYbjOoB85yh-vYLwXeQTZPqr5btLNdzjWnm_4WfzUuFZJ_RbFBiJpD97vZJ6JOQmdZar5W6nESdJ0SBHlRFvmz0o5ITYjRuRctwzm5-f9fjDBCc_l1Z2Z-I7DLFydoXMkA" width="110" /></a></i></div><i>Sebastian Mattsson </i>var tidigare på Expressens redaktion. Huvudpersonen i <a href="https://it-lit.se/collections/titlar/products/balladen-om-kalle-klick" target="_blank"><i>Balladen om Kalle Klick</i> (IT-LIT)</a> är en cynisk kvällstidningsreporter som aldrig ser längre till än den egna räckvidden. Och som han genomskådar vad det är som får oss att klicka och dela vidare! På ett sätt bekräftar Mattsson därigenom alla våra fördomar om kvällspressen och klickbetesjournalistik. Men jag uppskattar sättet han gör det på – han har såpass mycket egen erfarenhet från kvällspressen att skildringen är insiktsfull och nog också lärorik för de av oss som mest tar del av kvällstidningarna som läsare. Också den här romanen beskrivs som en satir, men jag skulle lika gärna kunna beskriva den som populärupplagan av min avhandling. <p></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Mattsson gör nu podden <a href="https://underproduktion.se/bakomryggen/" target="_blank"><i>Bakom ryggen</i> (Under produktion)</a>.</li><li>Den som också vill läsa den vetenskapliga varianten av detta läser såklart min avhandling <i><a href="https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/60368" target="_blank">#InFlux</a>. </i>Jag rekommenderar också <a href="http://www.carlssonbokforlag.se/produkt/online-only-2/" target="_blank">Martin Schoris Online Only (Carlssons förlag)</a>, som är en lärobok i digital journalistik. Schori är biträdande redaktionschef på Aftonbladet. </li></ul><p></p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-31792139133460530362022-02-14T13:12:00.001+01:002022-02-14T13:18:16.162+01:00Granskningsnämnden och det personliga varumärket<p>Jag noterar att <a href="https://www.mprt.se/om-oss/om-verksamheten/vara-namnder/" target="_blank">Granskningsnämnden för radio och tv</a> nu fäller <i>Sveriges Radio</i> för två fall av otillbörligt gynnande. Detta är speciellt intressant eftersom Granskningsnämnden <a href="https://via.tt.se/pressmeddelande/granskningsnamnden-faller-sveriges-radio-for-otillborligt-gynnande-av-sociala-medier?publisherId=3235838&releaseId=3316142" target="_blank">i sitt beslut</a> utgår från hur sociala medier faktiskt används av journalister och i journalistik och programverksamhet idag.</p><p>Det första fallet (21/04436) gäller <i>P4Extra</i> och är kanske det mest självklara, även med en traditionell syn på medier. En programledare uppmanade lyssnarna att följa en särskild influencer på Instagram för att hen skulle få fler följare. Nämnden anser att det uppstod ett otillbörligt gynnande av såväl Instagram som av influencerns företag. </p><p>Det andra fallet (21/03654) tycker jag är lite mer överraskande, men motiveringen till fällningen gör mig samtidigt glad. Det gäller programmet <i>Hiphop, R'n'N och Soul i P3 med Sihel</i>, där en programledare uppmanade lyssnarna att följa hens personliga konto på Instagram. I sitt beslut resonerar Granskningsnämnden kring att Instagramkontot är en del i programledarens personliga varumärke och att fler följare därigenom gynnar hens kommersiella intressen på ett otillbörligt sätt (förutom att plattformen Instagram gynnas otillbörligt). </p><p>Däremot menar nämnden att det var ok att (i samma program) hänvisa till en spelad artists Instagramkonto och till programmets Spotifylista – där finns ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse. Tidigare har man också gjort klart att det måste vara möjligt att hänvisa till de plattformar där program är aktiva för att publiken ska ha en möjlighet att kommentera innehåll och kommunicera med programmen. </p><p>Det som gör mig glad med de här fällningarna är motiveringarna. De ser influencermarknaden för vad den är – kommersiell. De diskuterar kring personliga varumärken, att sociala medier-konton är en väsentlig del i dessa och det kommersiella värdet i det personliga varumärket. Det är nästan så jag vill utropa ett litet <i>Äntligen!</i></p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-50988811108691375232022-02-05T18:41:00.000+01:002022-02-05T18:41:22.752+01:00Omstart 2022<p>Det är länge sedan jag uppdaterade bloggen nu. Jag bytte jobb för lite drygt två år sedan för att vikariera som adjunkt i Trollhättan – och sedan kom pandemin och med den jobba hemma-tristessen. Fy sjutton vilka år det här varit. Nu verkar det ändå som att det äntligen lättar.</p><p>Det har hänt lite på jobbfronten också – jag blir kvar i Trollhättan med en tillsvidareanställning som lektor i informatik (!) med inriktning på digitala medier. </p><p>Med nytt jobb kommer en massa praktiskt som måste ordnas; jag tänker inte minst på inloggningar som är knutna till gamla jobbmejlen och måste bytas samt kontaktuppgifter i diverse olika nätverk som ska ändras. Detta tar mer tid än jag kanske hade trott.</p><p>Min ambition är att blåsa liv i bloggandet igen. Jag gillar ju bloggen, och den är en utmärkt plattform för såväl forskningskommunikation som för andra texter. </p><p>Så där, nu har jag gett åtminstone ett halvt löfte. Nu gäller det bara att leva upp till det. </p><p><br /></p><p><i>Fotnot: </i>Blogger har byggt om och ändrat en massa sedan sist jag var här. Det betyder att jag, som vill ha stenkoll på fonter och radavstånd och marginaler och indrag måste städa lite i layouten. Det kommer.</p>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-52430039016198797642020-06-16T11:00:00.003+02:002020-06-16T11:08:26.652+02:00Pressad profession pallar trycket<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPt57cM1eYpkmQ5XavgFbxSdOnMtDcErxBkGyCsoyUyDmeAJhz_GpN6KtO10A5bt226WlZ3Du6iw3JLMT4M8wtu1Q4z9a0zg_CieRbr9cPUbheFmlv0K9dOKq2SU9uu0l7crCUMf1mPRs_/s520/gunnar.png" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="293" data-original-width="520" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPt57cM1eYpkmQ5XavgFbxSdOnMtDcErxBkGyCsoyUyDmeAJhz_GpN6KtO10A5bt226WlZ3Du6iw3JLMT4M8wtu1Q4z9a0zg_CieRbr9cPUbheFmlv0K9dOKq2SU9uu0l7crCUMf1mPRs_/d/gunnar.png" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="text-align: left;">Vänboken i ett ordmoln. Alltså de mest frekventa betydelsebärande orden i vänboken till Gunnar Nygren. Även akademiker har drabbats av Coronakreativitet den här våren. </div><div style="text-align: left;"><br /></div><br /></td></tr></tbody></table>Ibland blir jag lite extra glad. Som när jag fick frågan om jag ville skriva ett kapitel till en vänbok till <i>Gunnar Nygren</i>. Nu äntligen är boken <i>Mellan det hyperlokala och globala </i>publicerad och överlämnad till Gunnar!<div><br /></div><div><i>Gunnar Nygren</i> är en av landets mest framstående journalistikforskare. Han har ett mycket gott anseende också internationellt. När han gick i pension från Södertörns högskola tidigare i vår var tanken att han skulle överraskas med ett seminarium och en vänbok. Seminariet (och festen, utgår jag från) får vänta till hösten, men boken har han fått nu i alla fall tillsammans med en rad författarhälsningar via Zoom.<br /><div> Jag behövde inte fundera särskilt länge för att komma fram till att självklart så ville jag skriva ett kapitel i den här vänboken. Men jag var faktiskt lite skraj också – vänböcker/festböcker är en alldeles speciell genre, även om den inte är helt ovanlig inom akademien, och det finns en uppenbar risk att texterna blir banala och personfixerade och utan ett mer generellt läsvärde. Min egen utgångspunkt var därför att skriva en text som man kan läsa oavsett om man har träffat Gunnar eller inte.</div><div><br /></div><div><i><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgV3fVbqkIdMhZ5rD0kHg3LOfnZfu-XABjoMzr3yOB93z2HAGLYCAYQMbhTMqTtQeYKELlKvI3A1rYpGYD3jUkmy6vv3Yj9_X8weqaejSzGEbIDGkjCEwc0ufVzRb-vOnabJpAmbsSRG-k0/s328/va%25CC%2588nbok.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="328" data-original-width="220" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgV3fVbqkIdMhZ5rD0kHg3LOfnZfu-XABjoMzr3yOB93z2HAGLYCAYQMbhTMqTtQeYKELlKvI3A1rYpGYD3jUkmy6vv3Yj9_X8weqaejSzGEbIDGkjCEwc0ufVzRb-vOnabJpAmbsSRG-k0/s320/va%25CC%2588nbok.jpg" /></a></div></i><div>Mitt kapitel utgår från en vetenskaplig artikel som Gunnar skrev tillsammans med <i>Tamara Witschge</i> och som publicerades 2009, <a href="https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/16522354.2009.11073478" target="_blank">Journalistic work. A profession under pressure?</a> (länken går till tidskriften och ligger bakom betalvägg, vill du läsa kan du googla på titeln och hitta den som pdf på andra ställen). Den här artikeln är idag något av en klassiker inom ”min” del av journalistikforskningen, den som handlar om hur professionen påverkas av tekniska och organisatoriska förändringar, och jag är ärligt talat lite avundsjuk på hur ofta den är nedladdad och citerad.</div><div> Witschge och Nygren listar i sin artikel tio olika förändringsområden som påverkar professionen, diskuterar en eventuell av-professionalisering och avslutar med att beskriva den tidens utmanare till den professionella journalistiken (bloggar och medborgarjournalister). I mitt kapitel utgår jag från de här tio områdena och beskriver vad forskningen visar har hänt de senaste 10–15 åren, diskuterar den eventuella av-professionaliseringen och vad som är dagens utmanare (sociala medier och swishjournalister). </div><div><br /></div><div>Just frågan om journalistikens av-professionalisering är intressant. Med journalistikens professionalisering brukar vi mena den förändring som kom med journalistutbildningar och framväxten av starka yrkesideal, normer och praktiker (i Sverige skedde detta på 1960- och 70-talen). Och i just den delen så ser vi ännu ingen av-professionalisering – svenska journalister värnar till och med sina yrkesideal och yrkesetiken lite extra idag, eftersom det är dessa som tydligt skiljer dem från andra aktörer i våra olika sociala flöden (just detta diskuterar jag bland annat i <a href="https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/60368" target="_blank">min avhandling</a>). </div><div> Å andra sidan sker en av-professionalisering i till exempel att personligt och privat blandas med professionellt i journalisters uppdateringar i sociala nätverksmedier (inte minst i det personliga varumärkesbyggandet där den personliga sidan är en viktig komponent), samt i att gränsen mellan arbete och privatliv suddas ut allt mer när journalisterna har potenta produktions- och publiceringsverktyg i fickan dygnet runt. Samtidigt är det svårare idag att se var gränsen går mellan journalister och andra yrkesgrupper i medierna. </div><div><br /><div><a href="https://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?aq2=%5B%5B%5D%5D&c=23&af=%5B%5D&searchType=LIST_LATEST&sortOrder2=title_sort_asc&query=&language=sv&pid=diva2%3A1438110&aq=%5B%5B%5D%5D&sf=all&aqe=%5B%5D&sortOrder=author_sort_asc&onlyFullText=false&noOfRows=50&dswid=-4463" target="_blank">Ladda ner hela boken</a> (pdf)</div><div><br /></div><div><br /></div><div><i>PS</i> Gunnar är väldigt trevlig. Och akademiskt generös – på just det området är han en av mina verkliga förebilder. Jag gillar också att han lyfter ett annars bortglömt område, lokaljournalistiken och den hyperlokala journalistiken, i sin forskning.</div></div></div></div>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-71308067455120940722020-01-22T13:08:00.000+01:002020-01-22T13:08:07.562+01:00Om entreprenöriella swishjournalister i SvD<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjakk_VyIFLl3jJfx6qyyvno2w8NpInzrGPy9jNap6eNqPwXLXHTS2LaBAiaqyyebF7z85ZEB8YJwWTPFczndsbXAYhpYrBRD3rKO1Q7G2OFu82CqUAJU49v5RFAhcbSzPK9hjMixxzVTVt/s1600/SvD.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjakk_VyIFLl3jJfx6qyyvno2w8NpInzrGPy9jNap6eNqPwXLXHTS2LaBAiaqyyebF7z85ZEB8YJwWTPFczndsbXAYhpYrBRD3rKO1Q7G2OFu82CqUAJU49v5RFAhcbSzPK9hjMixxzVTVt/s400/SvD.png" /></a>Förra veckan publicerades ett långt reportage i <i>SvD Kultur</i> om så kallad swishjournalistik. Reportern <i>Marcus Joons </i>gör ett grundligt arbete i att belysa olika aspekter av sådan journalistik som är beroende av olika crowdfunding-lösningar, vare sig man valt Swish, Patreon eller någon annan modell för detta.<br />
Jag medverkar med ett par korta pratminus och ett forskningsperspektiv.<br />
<br />
Reportaget publicerades i pappersupplagan av SvD Kultur 12 januari, den bör finnas på ett bibliotek nära dig om du inte är prenumerant och nyfiken på swishjournalistiken. Det finns också på nätet: <a href="https://www.svd.se/har-stalls-svensk-sanning-om-journalistik-pa-huvudet" target="_blank">Gör Swishjournalistiken världen bättre eller sämre?</a>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-21291523167563739962020-01-19T13:52:00.000+01:002020-01-19T13:59:12.930+01:00Tillfällig flytt<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6IIlOyeD1qhgB2btS1nHQ9vksvG-srkVZTkmHmtDQD-Zort1ovajMD7kt2Z2FX0yZRDBv5c2fxMhIL3rU9QBC6ilQC86ZBQzLyDs3dOoAI7F9TygAffr3NLDATPtbSFasrT203NB7vMP-/s1600/bokla%25CC%258Ador.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6IIlOyeD1qhgB2btS1nHQ9vksvG-srkVZTkmHmtDQD-Zort1ovajMD7kt2Z2FX0yZRDBv5c2fxMhIL3rU9QBC6ilQC86ZBQzLyDs3dOoAI7F9TygAffr3NLDATPtbSFasrT203NB7vMP-/s1600/bokla%25CC%258Ador.jpg" /></a>Just nu står det en massa kartonger (och kassar) med böcker hemma. Under våren vikarierar jag nämligen som universitetsadjunkt på <i>Högskolan Väst</i> i Trollhättan. Jag har tömt kontoret i Göteborg och passar på att sortera och slänga gammalt. Somt hamnar i lådor märkta ”Thn”, annat i kartonger som jag hoppas kan bo på vinden ett tag.<br />
Det bär mig emot att slänga böcker. Men med akademisk litteratur är det ändå så att en hel del blir daterad tämligen fort, det gäller inte minst kurslitteratur. Till exempel känns det mindre relevant idag med en hyllmeter som beskriver pressens förändring från analog till digital – jag sparar några mer moderna översikter och något tidsdokument, och låter litteratur som beskriver journalistikens utveckling från digital till social breda ut sig istället.<br />
Vad ska jag göra i Trollhättan och på avdelningen för medier och design då? Jo, i princip bara undervisa. Metod och uppsatshandledningar står det i tjänsteplaneringen, fokus på digitala medier. Det ser jag fram mot!Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-4173173836628266332019-12-30T15:38:00.000+01:002019-12-30T15:38:56.595+01:00Ett forskningsperspektiv på swishjournalistiken<i>Just nu debatteras så kallad swishjournalistik (se till exempel <a href="https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/RR2lQd/kritiken-mot-srs-medarbetare-pinsamt-lag-niva" target="_blank">här</a>). Det finns mycket att säga om detta, och man kan – på goda grunder – ha åsikter om den. Men det är också bra att försöka vidga perspektivet lite, att förstå vad det här specifika fenomenet är ett uttryck för eller variant av. Detta är ett försök att ge ett forskningsperspektiv på just swishjournalistik. I dess ursprungliga form publicerades texten idag som en Twittertråd. </i><br />
<br />
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;">Det som idag kallas swishjournalistik i den allmänna debatt är en del av det forskningen brukar benämna entreprenöriell journalistik (jag vet, det ordet går inte att stava till). Den entreprenöriella journalistiken är väl beskriven i svensk och internationell forskning.<span style="font-size: x-small;"><b><i> </i></b></span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"> Det finns nästan lika många varianter av entreprenöriell journalistik som det finns entreprenöriella journalister. En minsta gemensamma nämnare är att man verkar vid sidan av traditionella kanaler, alltså producerar och publicerar innehåll utan att passera en redaktion.</span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Förstår ni vad jag menar? Till skillnad från en ”vanlig” frilans så är man alltså inte beroende av att det man producerar köps av och publiceras hos någon annan. Man sköter hela biten själv – bygger sin egen publik, hittar ett sätt för publiken att betala för innehållet, publicerar … Själv.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Sociala medier är kanske inte en förutsättning för detta, men de underlättar. Bygg din publik på <i>Facebook</i> och ditt varumärke på <i>Twitter</i>, använd <i>Instagram</i> för att bygga relationer, publicera i dina egna kanaler – podd, <i>Youtube-</i>kanal, nyhetsbrev, whatever.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Rätt använda kan alltså sociala medier användas som en egen plattform för att publicera journalistik och på så sätt nå den egna publiken. Utan att man behöver anpassa sig till en redaktör eller till någon annans målgrupp.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Och nu finns också verktygen att kunna ta betalt på ett smidigt sätt. </span><i style="font-family: inherit;">Swish</i><span style="font-family: inherit;"> om man törs bygga sin verksamhet på engångsbidrag. Exempelvis </span><i style="font-family: inherit;">Patreon</i><span style="font-family: inherit;"> ger lite mer stabilitet över tid.</span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Med detta kan vi alltså lägga till ytterligare två gemensamma nämnare för den här gruppen journalister: Läsarbasen består ofta av följarna i sociala medier. Och verksamheten finansieras ofta med någon typ av sponsring.</span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Ännu en gemensam nämnare är att många entreprenöriella journalister drivs av en tydlig önskan att påverka med sin journalistik, att göra skillnad. Annars skulle de inte hålla på.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Det kan handla om att kunna göra journalistik inom ett väldigt nischat område. Eller att driva en fråga. Eller att vända sig till en målgrupp som är avgränsad på ett eller annat sätt.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Den entreprenöriella journalistiken är under stark framväxt, och eftersom mediemarknaden ser ut som den gör just nu kommer vi fortsätta se den växa. Och vi ser också en del konsekvenser.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Till exempel är journalistens personliga varumärke blir allt viktigare. Journalisten måste positionera sig, och göra det tydligt.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Publikdialog och -engagemang blir också allt viktigare. Det gäller att hitta sätt att hålla sin publik intresserad och villig att fortsätta bidra ekonomiskt. En engagerad publik bidrar också med nyhetstips etc.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Vi ser också en mer aktivistisk journalistik växa fram. Den här typen av journalistik krockar med de traditionella professionella yrkesidealen om neutralitet, objektivitet etc. Å andra sidan kan man säga att den ligger nära idealen kring att stå på de svagares sida.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Vi ser också en mer populistisk journalistik växa fram. Inte så konstigt kanske, dels med tanke på det politiska klimatet, dels rent praktiskt – journalister måste också betala mat och hyra.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Jag skulle säga att debatten vi ser idag, om ”swishjournalistik”, kan ses som en debatt kring de journalistiska yrkesidealen.<span style="font-size: x-small;"><b><i> </i></b></span></span><span style="font-family: inherit;">Den svenska journalistkåren brukar beskrivas som tämligen homogen vad gäller yrkesidealen. Folk är i stort sett överens om hur en journalist ”är”. De entreprenöriella journalisterna utmanar den här bilden.</span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> För egentligen handlar kritiken inte bara om betalningsform, även om själva betalningsformen kan leda till en mer populistisk journalistik. Men jag tror det är viktigt att inte låsa sig vid just betalningsform när vi diskuterar detta.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"> Entreprenöriell journalistik är relativt nytt i svensk journalistik. Det kan bli så att den utvecklas bort från journalistiken och blir något annat, men där är vi inte riktigt än som jag ser det.</span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>PS</i> Det finns andra – högst relevanta – frågor att ställa i sammanhanget, om saker som vanligtvis ses som självklara när det handlar om journalistik: ansvarig utgivare, grundlagsskydd och källskydd. Inte heller dessa har med finansieringsform att göra.<sup style="line-height: 1; max-width: 100%;"><i style="font-weight: bold; max-width: 100%;"></i></sup></span></div>
</div>
</div>
<div style="caret-color: rgb(27, 27, 27); color: #1b1b1b; max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<div style="max-width: 100%;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><i>PPS</i> ”Swishhoror” skulle jag se som ett epitet på den mer populistiska delen av den entreprenöriella journalistiken, den som vänder den journalistiska pennan efter vad som ger mest pengar på kontot för stunden.<span style="font-size: x-small;"><b><i> </i></b></span></span><span style="font-family: inherit;">Men också här är det i grunden yrkesideal som krockar – många, många anser inte att journalister ska låta sig styras av pengar på det viset.</span></div>
</div>
</div>
Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-70314579380134711892019-11-21T09:53:00.001+01:002019-11-21T09:55:42.039+01:00Lyssning: Om social nyhetslogik och annat i DigitalsamtalJag har pratat podd igen, och pratar journalister och sociala medier med <i>Anders Thoresson</i> i senaste avsnittet (#205) av <i>Digitalsamtal</i>. Det klippta samtalet är dryga halvtimmen långt, och finns att lyssna på <a href="https://digitalsamtal.se/205-journalisterna-och-de-sociala-medierna/" target="_blank">här</a> eller i din poddspelare.<br />
<i>Digitalsamtal</i> är förresten en av mina favoritpoddar när jag pendlar, inte minst för att Anders alltid är påläst. Då blir det också spännande samtal om relevanta frågor.Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-12598536743925905982019-10-28T13:12:00.000+01:002019-10-28T13:12:01.825+01:00Lysekilsposten tar ett jättekliv – men eftermiddagsutdelningen blir kvarFristående<i> Lysekilsposten</i> är lite av en anomali på svensk tidningsmarknad. Under många år hade tidningen till exempel en väntelista för prenumeration (jodå!), eftersom man inte ville riskera att bli för stor i förhållande till konkurrenten <i>Bohusläningen</i> på utgivningsorten och därmed förlora presstödet.<br />
Och webbsidan är … ja, kanske bäst att ni tar en titt själva: <a href="https://www.lysekilsposten.se/" target="_blank">Lysekilsposten</a>.<br />
<br />
Vid månadsskiftet september/oktober tog i alla fall tidningen ett ganska stort kliv mot en mer modern framtid. Utgivningstakten har sjunkit, från fyra till två dagar i veckan. Tryckningen har flyttats från det egna tryckeriet i källaren i tidningshuset mitt i Lysekil till Markbladet i Skene. Formatet har bytts från fullformat (Lysekilsposten var ensam kvar med fullformat i landet) till Berliner (som också det är ganska ovanligt numera). Och det strikt svartvita har blivit fyrfärg.<br />
Tidningen håller dock fast vid att dela ut tidningen till prenumeranterna med egna bud i Lysekil, Brastad och på Skaftö – där också eftermiddagsdistributionen fortsätter. Lysekilsposten är nämligen landets enda lokala kvällstidning. Övriga prenumeranter får tidningen morgonen därpå, antingen med VTD:s bud eller med posten. Samtidigt sänks abonnemangspriset.<br />
Jag hoppas verkligen att det här gör att Lysekilsposten får leva många år till.<br />
<br />
På Youtube finns en kort film om när sista upplagan i egna tryckeriet trycktes. Varning för <i>Comic Sans</i> i vinjetterna!<br />
<br />
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=BV76U4rtYWc&feature=youtu.be&app=desktop" target="_blank">Lysekilspostens sista upplaga från egen tryckpress</a>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-79883812918068205682019-10-26T08:53:00.000+02:002019-10-26T08:53:12.446+02:00LIX 59 – hua!Bloggens trogna läsare (och mina vänner) vet att jag är ganska förtjust i <i>läsbarhetsindex, LIX. </i>Det är ett mått för att ange hur svår en text är att läsa, och är baserat på medelvärdet av antalet ord i en mening (långa meningar brukar anses vara krångligare) och andelen ord med fler än sex bokstäver (långa ord brukar också anses vara krångligare) i en text.<br />
Den svenska sammanfattningen i min avhandling (se <a href="https://www.eftertankt.com/2019/10/influx-har-ar-den-svenska.html" target="_blank">här</a>) har LIX 59.<br />
Det betyder att den kan beskrivas som ”svår, normalt värde för officiella texter”, på gränsen till ”mycket svår, byråkratsvenska” (gränsen går vid 60). Normalt sett håller sig mina texter här på bloggen i spannet ”lättläst, skönlitteratur, populärtidningar” (se t ex <a href="https://www.eftertankt.com/2010/12/vad-har-du-for-lix-lille-van.html" target="_blank">här</a>). Jag tycker att texter om vetenskap och forskning som vänder sig till en allmän publik, som texterna här på bloggen, inte ska vara svårare än en normal nyhetstext. Men en avhandling är en avhandling, och såväl genre som format ställer särskilda krav – till exempel är det en stor mängd information som ska komprimeras i en sammanfattning som inte gärna ska vara längre än just de sex sidor som min sammanfattning är.<br />
<br />
Statistiken för min svenska sammanfattning ser ut så här:<br />
<br />
<ul>
<li>Antal meningar (M): 100</li>
<li>Antal ord (O): 2 411</li>
<li>Antal ord med fler än sex tecken (L): 843</li>
<li>Genomsnittlig meningslängd (Lm = O / M): 24,11</li>
<li>Andel långa ord (Lo = L / O x 100) : 34,96</li>
<li>Läsbarhetsindex (LIX = Lm + Lo): 59</li>
</ul>
<div>
<br /></div>
<div>
Nyfiken på LIX i dina egna texter? Det är enkelt att ta reda på – klistra in texten i <a href="http://lix.se/" target="_blank">LIX räknare</a>.</div>
Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-78662577150510357762019-10-26T08:26:00.000+02:002019-10-26T08:31:37.762+02:00#InFlux – här är den svenska sammanfattningen<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpv5DrBwMJe7hmnMBHgVUA0TFMBlWXhNxl77HFbumJ_rZ4b3ulxBp4gYGCxaupdxVy3e9dt4s9QDqIgqNI8xX552Dd8t0ixHGw0D7N0XBEp_wadVrvRQz4Y_phceykb8vIzumPDPyOdMh-/s1600/Omslag+NM.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpv5DrBwMJe7hmnMBHgVUA0TFMBlWXhNxl77HFbumJ_rZ4b3ulxBp4gYGCxaupdxVy3e9dt4s9QDqIgqNI8xX552Dd8t0ixHGw0D7N0XBEp_wadVrvRQz4Y_phceykb8vIzumPDPyOdMh-/s1600/Omslag+NM.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: left;"><br />
Illustration: Nicklas Malmberg<br />
<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<i>Det här är den svenska sammanfattningen av min avhandling, så som den är publicerad (sidorna 91–96). Den som är intresserad kan <a href="http://hdl.handle.net/2077/60368" target="_blank">ladda ner och läsa hela avhandlingen här (pdf)</a>. </i><br />
<i><br /></i>
Utvecklingen av <i>sociala nätverksmedier*</i> är en av de största förändringarna i medielandskapet på senare tid. Den här avhandlingen handlar om svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier. I ett vidare perspektiv handlar den om hur journalister påverkas också av andra förändringar i medielandskapet. Den är en sammanläggningsavhandling, vilket innebär att den består dels av fem vetenskapliga artiklar (delstudier), dels av en så kallad kappa som placerar de olika artiklarna i ett sammanhang, teoretiskt och metodologiskt.<br />
<br />
<h4>
Bakgrund</h4>
I den allmänna debatten om journalister och sociala nätverksmedier antas ofta att sociala medier förändrar såväl journalistiken som journalister på ett fundamentalt vis. Och med sociala nätverksmedier så har journalistiken förändrats på så sätt att många journalistiska praktiker har ändrats samtidigt som nya har kommit till. Inom journalistiken används sociala nätverksmedier för bland annat omvärldsbevakning, research, spridning och publicering av material samt olika former av publikkontakt och -engagemang, men också för varumärkesbyggande. Enskilda journalister använder sociala nätverksmedier inte bara som ett arbetsredskap utan också för nätverksbyggande och för att bygga ett personligt varumärke, vilket har blivit allt viktigare på en mer konkurrensutsatt mediemarknad.<br />
Men det är inte bara sociala nätverksmedier som medför förändring. <span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Det senaste decenniet har den svenska mediemarknaden genomgått stora omvälvningar som en konsekvens av dels digitalisering, dels en strukturomvandling av mediebranschen som i grunden beror på att annonsmarknaden ser annorlunda ut idag jämfört med för bara några år sedan. För journalistiken har detta inneburit färre anställda (och hårdare konkurrens om de jobb som finns), och varje anställd förväntas producera mer innehåll och till flera plattformar – tidning, webb, tv, sociala medier … Journalistiken har också blivit mer datadriven, inte bara på så sätt att medieföretagen samlar och sammanställer de dataspår den egna publiken lämnar efter sig för att kunna skräddarsy olika annonserbjudanden, utan också på så sätt att allt innehåll utvärderas utifrån detaljerade mått på räckvidd och engagemang i sociala nätverksmedier. På samma sätt utvärderas också enskilda journalister utifrån sin personliga räckvidd på olika plattformar och antal engagemang i sociala nätverksmedier i form av följare, gilla-markeringar och klick på länkar. </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Forskning om journalistik och sociala nätverksmedier är ett snabbt växande forskningsfält, och delar av det präglas av samma slags </span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">hype</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> som präglar den allmänna diskussionen om journalistik och sociala nätverksmedier. Som en följd av detta har en stor del av forskningen fokuserat på de förändringar som hittas i det insamlade materialet samtidigt som den bortser från allt det som inte förändras – vare sig det gäller att undersöka hur journalister använder sociala nätverksmedier, vad de tycker om dem, vad de publicerar på olika plattformar, hur de bygger sina nätverk eller hur de bygger sina personliga varumärken. På grund av hur tidigare forskning genomförts går det också sällan att generalisera utifrån resultaten.</span><br />
<br />
<h4>
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Teoretiska utgångspunkter</span></h4>
<span style="font-family: inherit; text-indent: 24px;">Avhandlingens teoretiska utgångspunkt är journalisters roller. Som grupp betraktad är svenska journalistkåren relativt homogen, och det finns en stark konsensus kring traditionella yrkesideal som objektivitet, neutralitet, journalistiken som granskare av makten etc. Journalisters roller är hur dessa olika ideal och värderingar omsätts i praktik, alltså i hur man uppträder som journalist och i det material man producerar. Journalisters olika roller ska inte ses som en fast rollista, utan journalisters olika yrkesideal, normer och värderingar kan hellre jämföras vid ett rekvisitaförråd där journalisten kan hämta delar till en roll som passar just henne – är hon en grävare, en berättare, en neutral faktaförmedlare, en maktens granskare eller vad? </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Tidigare forskning visar att när sammanhangen förändras, så förändras också journalisters roller. Med sociala nätverksmedier så ges alltså journalister möjligheten att ha andra, mer sociala, roller som bygger på hur de ser på journalistiken och sitt arbete i förhållande till sociala nätverksmedier. </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Den teoretiska utgångspunkten i journalisters roller kombineras i avhandlingen med tre olika angreppssätt: </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> En stor del av tidigare forskning kring journalister och sociala medier bygger på teorier om normalisering, alltså att normer och praktiker som hör till ”det nya” anpassas så att de passar in med redan existerande yrkesnormer och praktiker. Normalisering kan naturligtvis också verka åt andra hållet, att det redan existerande anpassas efter det som är nytt. Tidigare forskning visar just denna dubbelriktade normalisering vad gäller journalister och sociala nätverksmedier.</span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Att börja använda sociala nätverksmedier handlar också om att tillägna sig en teknologi, och det i sin tur handlar inte bara om att tillägna sig särskilda praktiker och att tekniken i sig tillåter vissa praktiker men inte andra, utan också om att med nya teknologier kommer också nya sociala praktiker – och med dessa kommer också nya normer och värderingar att förhålla sig till. Olika journalister förhåller sig till nya tekniker på olika sätt beroende på såväl personliga som professionella och organisatoriska faktorer. Allt detta förändras över tid. Tidigare forskning har visat att journalister gärna tar till sig och använder ny teknik. </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Sociala nätverksmedier är ett medieformat som skiljer sig från journalistiska medier på många sätt. Detta kan uttryckas som att sociala medier-logiken skiljer sig från nyhetslogiken. När journalister börjar använda sociala nätverksmedier så måste de också hitta ett sätt att hantera sociala medier-logiken vid sidan av nyhetslogiken – som de är en bärande del i, till exempel i det att det är professionella journalister som står för nyhetsvärdering (urval) och som producerar allt innehåll. I sociala nätverksmedier gäller andra regler – här kan vem som helst dela innehåll, vem som helst avgöra vad som är en nyhet, och nätverket är det avgörande för hur innehållet sprids. Den journalist som vill verka i sociala nätverksmedier måste helt enkelt följa andra spelregler.</span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Allt det här – gamla yrkesideal som prövas i nya kontexter, nya sociala praktiker och normer som kommer med den nya tekniken, nya spelregler som åtminstone delvis krockar med de gamla – påverkar journalisters roller. Den här avhandlingen handlar om på vilket sätt detta sker.</span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"><br /></span>
<h4>
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Syfte och frågeställningar</span></h4>
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Avhandlingens syfte är att undersöka journalisters användning av och inställning till sociala nätverksmedier. Jag gör det med en teoretisk utgångspunkt i journalistiska roller. Analysen utgår från tre forskningsfrågor: 1) Hur använder journalister sociala nätverksmedier och hur ändras detta över tid? 2) Hur uppfattar journalister yrkespraktiker och professionella normer och ideal i förhållande till användningen av sociala nätverksmedier? 3) Hur uppträder journalister som ”journalister” i sociala nätverksmedier?</span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Forskningsfrågorna 1 och 2 syftar till att undersöka den del av journalisters roller som handlar om värderingar, medan forskningsfrågan 3 syftar till att undersöka den del av journalisters roller som handlar om manifesta roller.</span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"><br /></span>
<h4>
<span style="text-indent: 24px;">Metod och material</span></h4>
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">I avhandlingen används olika statistiska metoder. Med statistiska metoder kan resultaten generaliseras och sägas vara giltiga för gruppen journalister i Sverige, samtidigt som det är möjligt att jämföra olika grupper av journalister. </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Forskningsfrågorna 1 och 2 besvaras med hjälp av enkätundersökningar. Dels Svenska journalistundersökningen 2011, en postenkät till ett urval av medlemmar i Svenska journalistförbundet, dels Journalistpanelen, en representativ webbpanel där frågor om sociala medier ställdes 2012 och 2014, vilket gör det möjligt att jämföra förändringar över tid också på individnivå. Frågorna om sociala nätverksmedier berörde såväl användningen av olika sociala nätverksmedier, för vilka syften de används, samt inställningen till sociala nätverksmedier i journalistiken. I undersökningarna ställdes också frågor om yrkesideal samt en rad bakgrundsfrågor. </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Forskningsfrågan 3 besvaras med hjälp av två olika innehållsanalyser av insamlad Twitterdata – dels som en analys av hur pass transparenta journalister är i sitt twittrande (transparens är ett av journalisters yrkesideal som växer i betydelse i kåren, och anses bland annat främja trovärdighet och stabila publikrelationer), dels som en analys av hur journalister presenterar sig själva i sina Twitterpresentationer (vilket kan ses som en del i hur de bygger sina varumärken). Det empiriska materialet har samlats från ett strategiskt urval som är representativt. I avhandlingen presenteras en metod för att samla ett representativt urval för analys av data från sociala nätverksmedier, samt en metod där användardata (med kontopresentationer) och insamlade tweets kombineras, vilket gör det möjligt att analysera materialet med bakgrundsvariabler som kön, arbetsplats och arbetsort. </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> I avhandlingen ingår fem olika delstudier/forskningsartiklar. Dessa är självständiga på så sätt att de har sina egna teoretiska utgångspunkter, syften och frågeställningar. Avhandlingens syfte och frågeställningar besvaras i kappan. </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"><br /></span>
<h4>
<span style="text-indent: 24px;">Sammanfattning av artiklarna</span></h4>
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">De fem artiklar som ingår i avhandlingen har, i sina tidiga versioner, presenterats vid internationella konferenser. De slutliga versionerna (som finns i </span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Appendix I–V</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">) är publicerade i internationella fackvetenskapliga tidskrifter och har genomgått en granskningsprocess (så kallad dubbelblind referentgranskning). </span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Artiklarna visar att även om de allra flesta svenska journalister använder sociala nätverksmedier så finns det stora skillnader. En liten grupp journalister är entusiastiska och använder sociala medier i stort sett jämt, men de flesta har en mer pragmatisk inställning (</span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Artikel I</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">). Över tid tycks den initiala </span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">hypen</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> över sociala nätverksmedier ha minskat – den upplevda nyttan minskar och många journalister minskar eller slutar använda sociala nätverksmedier över huvud taget (</span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Artikel IV</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">). När journalister använder Twitter så anpassar de journalister som är mest aktiva på Twitter journalistiken efter Twitters normer och praktiker, medan de allra flesta journalister istället försöker anpassa sitt twittrande efter traditionella professionella normer och praktiker – här finns alltså tecken på en professionell klyfta (</span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Artiklarna II </em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">och</span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> III</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">). Slutligen kan vi se (</span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Artiklarna III </em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">och</span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> V</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">) hur sociala medier-logiken och de teknologiska egenskaperna i sociala nätverksmedier skapar intrycket av en ny, eller i alla fall annorlunda, sorts journalist – mer publiktillvänd, mer nätverkande, mer individualistisk – som också visar en mer personlig sida av sig själv vid sidan av den professionella.</span><br />
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"><br /></span>
<h4>
<span style="text-indent: 24px;">Slutsatser</span></h4>
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Svaret på forskningsfrågorna, och avhandlingens syfte, kan sammanfattas i följande:</span><br />
<ul>
<li><span style="font-family: inherit; text-indent: -7.1pt;">För de allra flesta svenska journalister är sociala nätverksmedier idag ett uppskattat arbetsverktyg – dock så har den tidigare </span><em style="font-family: inherit; text-indent: -7.1pt;">hypen</em><span style="font-family: inherit; text-indent: -7.1pt;"> avtagit och den generella inställningen kan bäst beskrivas som pragmatisk, men </span></li>
<li><span style="font-family: inherit; text-indent: -7.1pt;">de som är allra mest aktiva på sociala nätverksmedier använder dess också för nätverkande, publikdialog och att bygga sina personliga varumärken. </span></li>
<li><span style="font-family: inherit; text-indent: -7.1pt;">Journalisters traditionella yrkesideal och värderingar har inte påverkats av sociala nätverksmedier, men</span></li>
<li><span style="font-family: inherit; text-indent: -7.1pt;">de som är allra mest aktiva har en mer positiv inställning än andra till nätverkande, publikdialog och personligt varumärkesbyggande. </span></li>
<li><span style="font-family: inherit; text-indent: -7.1pt;">Även om transparens är ett yrkesideal på uppgång i kåren så är de journalister som är aktiva på Twitter inte särskilt transparenta, med undantag för en liten grupp som gärna pratar jobb och som gärna bjuder på sig själva och sin person när de twittrar.</span></li>
<li><span style="font-family: inherit; text-indent: -7.1pt;">De flesta journalister som använder Twitter presenterar sig själva med en rad yrkesattribut i kombination med något personligt. För vissa journalister är ett högt antal följare och en hög aktivistnivå på Twitter en del av det personliga varumärket.</span></li>
</ul>
<br />
<span style="font-family: inherit;">Så visst har sociala nätverksmedier fört med sig förändrade journalistiska praktiker, men de har inte förändrat journalisterna i särskilt hög utsträckning. Undantaget är den lilla gruppen allra mest aktiva – dessa, ofta unga i storstad och nya i yrket, är också mer aktiva i att bygga nätverk, prata med publiken och bygga sina personliga varumärken. Dock kan dessa handlingar lika gärna ses som en konsekvens av en hårdnande mediemarknad – det är helt enkelt hårdare konkurrens idag. </span><br />
<div style="text-indent: 0px;">
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> I sociala nätverksmedier har journalister nu en rad mer eller mindre nya och mer eller mindre sociala roller. Dessa roller ligger antingen närmare den traditionella nyhetslogiken eller den nya sociala medier-logiken, och är antingen mer formella (mer yrkesbetonade) eller mer personliga (se </span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Figur 7.1</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">): </span></div>
<div style="text-indent: 0px;">
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Skeptikern</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> vill helst inte vara på sociala nätverksmedier alls, men måste på grund av jobbet och är inte särskilt aktiv. Skeptikerns motsats är </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">aktivisten</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">, som är på sociala nätverksmedier jämt och tycker att allt kan – och ska – göras där. De allra flesta journalister som är aktiva i sociala nätverksmedier kan beskrivas som </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">pragmatiker</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> – de är där för att göra sitt jobb. Men här finns också </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">smygaren</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> (håller koll men deltar sällan aktivt), </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">nätverkaren</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> (ser sociala nätverksmedier som en plats att hålla regelbunden kontakt med allt och alla), </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">nyhetscentralen</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> (delar länkar och nyheter inom sitt bevakningsområde), </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">samtalssamordnaren</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> (deltar i och håller igång konversationer) och </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">ambassadören</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> (pratar och förklarar journalistik). Den </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">ettrige marknadsföraren</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> bygger sitt varumärke med både yrkesmässiga och personliga attribut, till skillnad från den </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">professionella marknadsföraren</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> som fokuserar på de yrkesmässiga. I sociala nätverksmedier finns också den </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">förklädda journalisten</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">, som ofta gärna pratar journalistik men inte avslöjar vem hon är eller var hon jobbar. Motsatsen kan sägas vara </span><i style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">entreprenören</i><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">, som gör sociala nätverksmedier till basen för sin journalistik – det är här hon hittar sin publik, sin finansiering och en distributionskanal för sitt material.</span></div>
<div style="text-indent: 0px;">
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Journalisters nya sociala roller kan ses som en del i en framväxande social nyhetslogik (se </span><em style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">Tabell 7.1)</em><span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;">, som kan sägas förena den traditionella nyhetslogiken och den nya sociala medier-logiken och i vilken traditionella journalistiska yrkesideal, normer och praktiker har en central plats. </span></div>
<div style="text-indent: 0px;">
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> I avhandlingen lyfts tre exempel på tänkbara konsekvenser för journalistiken. Det första exemplet handlar om journalisters yrkesetik. Oavsett i vilken roll journalistisk roll som en journalist är aktiv på sociala nätverksmedier, så går det mycket sällan att skilja yrkesanvändning från privat användning. Alltså måste yrkesetiken gälla också journalisters privata användning av sociala nätverksmedier, och anpassas för detta. Det andra exemplet handlar om konsekvenserna av ökande nivå av hot och hat som riktas till journalister. När journalister använder sociala nätverksmedier och blandar yrkesanvändning med personligt innehåll så öppnas också för mer personligt riktade hot, vilket kräver särskild uppmärksamhet från såväl arbetsgivare som samhälle och lagstiftare. Det tredje exemplet handlar om journalistikens möjliga av-professionalisering som en konsekvens av att personliga egenskaper alltmer framstår som lika viktiga som yrkeskunskaper för journalister, och att personliga ideal och värderingar alltmer likställs med yrkesideal.</span></div>
<div style="text-indent: 0px;">
<span style="font-family: inherit; text-indent: 18pt;"> Även om avhandlingen beskriver bara svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier under en begränsad tidsperiod och med exempel från bara ett av alla sociala nätverksmedier, Twitter, visar den på behov av ytterligare forskning på flera områden. Forskningen har nu tillfälle att följa framväxten av en ny medielogik, den sociala nyhetslogiken, och den särskilda medialisering (anpassning till den sociala nyhetslogiken) som följer i dess spår. Det finns också ett metodologiskt inriktat arbete att göra kring journalisters roller – hur kan dessa beskrivas och operationaliseras (göras mätbara) på ett sätt som möjliggör jämförelser över tid, över olika mediesystem och över olika medieformat? Till sist vill jag lyfta möjligheten att fördjupa förståelsen för svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier genom att använda ytterligare metoder: intervjuer och etnografiska observationer.</span></div>
<div style="text-indent: 0px;">
<i style="font-family: inherit; text-indent: -7.95pt;"><br /></i></div>
<div style="text-indent: 0px;">
<i style="font-family: inherit; text-indent: -7.95pt;">Fotnot</i><span style="font-family: inherit; text-indent: -7.95pt;">: *Det finns anledning att skilja mellan sociala medier och sociala nätverksmedier. Alla sociala nätverksmedier, som Facebook, Instagram, Twitter och Snapchat, är sociala medier, men alla sociala medier behöver inte vara nätverksmedier utan handlar istället om en tjänst för att skapa och dela innehåll – Youtube och bloggar är två exempel.</span></div>
Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-69379172353985893922019-10-25T09:45:00.002+02:002019-10-25T09:45:27.949+02:00”Nygammal” avhandling från JMG: Grekisk tragedi som tv-komedi<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUGLm0A9rUC7gp7Fonoo5rsJjTtHjAFIVWEwBVLgerz4WAIlkhfB9TRBG__i3CIedY-_dtPbUIamZl8vPyoA7ySQg2HrRSxnGDqE6pH5RXL8N3EO2Z8K5s7Mzl2Rs6KzA5xWVWQeZt0XDd/s1600/The+private+life.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="264" data-original-width="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUGLm0A9rUC7gp7Fonoo5rsJjTtHjAFIVWEwBVLgerz4WAIlkhfB9TRBG__i3CIedY-_dtPbUIamZl8vPyoA7ySQg2HrRSxnGDqE6pH5RXL8N3EO2Z8K5s7Mzl2Rs6KzA5xWVWQeZt0XDd/s1600/The+private+life.png" /></a></div>
Förra hösten disputerade <i>Georgia Aitaki</i> med en avhandling om hur ett lands populärkultur – i det här fallet grekisk tv-komedi – speglar ”tillståndet i nationen” – i det här fallet den grekiska ekonomiska krisen (som ju alla vet var djup och omfattande).<br />
Den här studien, som är en en kritisk diskursanalys, bygger på teorier kring populärkulturens roll i hur vi uppfattar och förstår olika politiska skeenden i samhället. Som exempel tittar hon bland annat närmare på hur den ekonomiska krisen skrevs in i populära tv-serier och hur ämnet behandlades i komedishower. Hennes analys visar att populärkulturen hjälper oss att förstå vad som händer och sker i samhället runt omkring oss, men att det inte alls är säkert att vi köper den tolkning som förmedlas rakt av,<br />
<br />
<i>Ladda ner avhandlingen (pdf):</i> <a href="https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/57721" target="_blank">The private life of a nation in crisis. A study of the politics in / of Greek television fiction</a>Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4994451328523515214.post-231385021116495712019-10-23T11:33:00.001+02:002019-10-25T09:01:29.471+02:00Publons håller ordning på mina reviewsVän av ordning noterar att det dykt upp en ny logga här i vänsterspalten, en svart platta med texten ”Web of Science ResearcherID”. Hovrar man över den ser man mitt ResearcherID, mina senaste publikationer och en länk till <a href="https://publons.com/researcher/3160927/ulrika-hedman/" target="_blank">min profil på Publons</a>. Vad är nu detta?<br />
<br />
Om vi börjar med ResearcherID, så är det ett sätt att hålla ordning på och kunna spåra forskares publikationer. Ett slags personnummer för forskare, helt enkelt, som är oberoende av om man byter arbetsplats eller efternamn. ResearcherID är knutet till Web of Science, en gigantisk referensdatabas, och hör sedan i våras till Publons.<br />
Fördelen med Publons, och den enda egentliga anledningen till att jag registrerat en profil där, är att Publons håller reda på – och synliggör – mina reviews. Vetenskaplig publicering bygger på peer review, alltså att alla texter fackgranskas av kvalificerade bedömare som pekar på hål i argumentation eller metod, föreslår språkliga förbättringar … helt enkelt lusläser manus. Arbetet är ideellt, men jag tycker att om jag skickar in manus för publicering i internationella tidskrifter och förväntar mig att någon annan ska granska dessa, så måste faktiskt jag lägga tid på att granska andras – annars fungerar inte systemet. Att granska för internationella tidskrifter är också meriterade och en viktig punkt på en forskares CV. Och det är här jag tänker att Publons faktiskt ska göra lite nytta – allt fler tidskrifter samarbetar med Publons och erbjuder en möjlighet att synliggöra <i>och verifiera</i> det här annars ganska osynliga arbetet. (Det finns också en massa ideellt granskningsarbete som <i>inte</i> syns på Publons, t ex granskning av konferensbidrag.)<br />
Dessutom listar Publons publikationer, i första hand de som finns i Web of Science databas, och håller reda på och synliggör den allt viktigare bibliometrin kring dessa. Alltså hur ofta en artikel citeras etc. Och så presenteras allt i lite olika tabeller och grafer.<br />
<br />
Jag har också ett <a href="https://orcid.org/0000-0003-1765-4812" target="_blank">ORCID</a>, som också är ett slags personnummer för forskare. Det id-numret brukar ibland publiceras på förstasidan på de artiklar man publicerar, eller i anslutning till nätverk etc. Klicka på länken bredvid den lilla gröna loggan som ligger i vänsterspalten ovanför ResearcherID-loggan.<br />
<br />
Jag tycker det börjar bli svårt att uppdatera alla olika sidor och communities där en forskare ”förväntas” presentera sig och sin forskning och ha uppdaterade publiceringslistor. <a href="https://nordmedianetwork.org/researchers/ulrika-hedman/" target="_blank">NordMedia Network</a>, <a href="http://gu-se.academia.edu/UlrikaHedman" target="_blank">Academia</a>, <a href="https://www.researchgate.net/profile/Ulrika_Hedman" target="_blank">ResearchGate</a>, LinkedIn, <a href="https://scholar.google.com/citations?user=Tz3U-voAAAAJ&hl=sv&oi=ao" target="_blank">Google Scholar</a> … Jag slarvar med uppdateringar. Under hösten/förvintern hoppas jag därför hinna se över mina profiler på dessa – kanske bättre med en kort profil och en hänvisning till en mer komplett profil någon annanstans? Samtidigt vet jag att många forskare finns på universitet där tillgången till vetenskaplig litteratur är mer begränsad än här. För dessa forskare erbjuder de här sidorna en alternativ källa till aktuell forskning – och jag får <i>ofta</i> frågor om att dela med mig av någon av mina texter i en preprint-version (som alltså inte ligger bakom de internationella förlagens betalväggar). Någon form av översyn ska det bli, jag vet bara inte riktigt hur ännu.Ulrika Hedmanhttp://www.blogger.com/profile/01413823785141084794noreply@blogger.com0