1 september 2017

En sista not om desinformationsstudien

I början av sommaren offentliggjordes de sakkunnigutlåtanden som Uppsala universitet lät göra med angående av kritiken mot studien Russia's strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case av Martin Kragh och Sebastian Åberg som publicerades i Journal of Strategic Studies i januari.
     Jag har läst de båda sakkunnigutlåtandena – de är offentliga handlingar och går att beställa från Uppsala universitet. De två sakkunniga, historieprofessorn Gunnar Åselius vid Försvarshögskolan och Håvard Hegre, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, konstaterar att artikeln inte är att betrakta som oredlighet i forskning. Däremot riktar de metodologisk kritik mot artikeln och kritiserar den utifrån vad som anses vara god forskningskritik. Till exempel skriver Hegre så här:
Jeg gir under anmelderne medhold i flera av kritikkene som retter seg mot MK's artikkel og ser et antall brudd på god forskningsskikk. Jeg vurderer dem likevel til å vare såpass usystematiske, og svakhetene i så stor grad åpenbare for en grundig leser, at det neppe er et bevisst forsøk på å villede leserne.
Med andra ord: I vissa fall är artikeln så uppenbart dålig att den just därför inte är vilseledande. Åselius noterar dessutom följande:
Det är också ganska säkert att om Kragh hade sänt in tidskriftsartikeln till en medievetenskaplig tidskrift, bedömarna där skulle ha efterlyst andra tillägg och omarbetningar än de som verkar ha kommit från bedömarna i Journal of Strategic Studies ( …) Man måste acceptera att olika ämnestraditioner intresserar sig för olika aspekter av verkligheten ( … ) vilket alltid innebär att andra perspektiv samtidigt försummas. 
Min kritik mot artikeln och mot den initiala medierapporteringen med anledning av den står fast. Min kritik finns att läsa här: Om vetenskaplighet och förtroende för forskning – och om mediernas förhållande till vetenskapligheten [170117].

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar