19 april 2018

Storify försvinner – här är mina storys

Ett av mina favoritverktyg för att samla material från främst Twitter, Storify, lägger ner i mitten av maj. Det betyder också att de dokument jag skapat och publicerat på Storify försvinner. Eftersom jag främst använt Storify som ett privat verktyg gör det kanske inte så mycket att plattformen försvinner, men jag tycker det är synd – det var jättepraktiskt, inte minst för forskningskommunikation.
     Just nu ser jag heller inte att det finns något egentligt alternativ. Här finns med andra ord ett omedelbart behov för en utvecklare att fylla!
     De dokument som funnits som offentliga på Storify har jag laddat ner och sparat som pdf:er:

Om datajournalistik som ett nordiskt projekt

Tidigare i vår intervjuades jag av tidningen Norden Nu till en artikel om det samarbete och erfarenhetsutbyte som sker mellan de nordiska datajournalisterna inom ramen för den nordiska datajournalistikkonferensen NODA. Resultatet, Datajournalistik har fået sin nordiske pris,  finns att läsa i senaste numret (sidorna 10–11) och är intressant för den som är intresserad av nordisk journalistik och/eller datajournalistik.
     Norden Nu ges ut av danska delen av Föreningen Norden med fyra nummer per år. Fokus på det nordiska, såklart, men massor av intressant läsning.

19 mars 2018

NODA Awards 2018: And the winners are …

Under fredagens galamiddag för deltagarna i datajouranlistikkonferensen NODA, som i år arrangerades av Södertörns högskola, presenterades vinnarna av årets NODA Awards.

  • Klassen Investigative vanns av norska Verdens Gang och bidraget Breaking the dark net (se bilden nedan). Redaktionen har kartlagt ett internationellt barnpornografinät på det så kallade dark net, och kunde bland annat avslöja att ett av de största forumen där övergrepp delades drevs av den australiensiska polisen. 
  • Svenska SVT vann klassen Applications för sin visualisering av Svenskarna i Paradisläckan.
  • Första pris i feature gick till danska DR för arbetet med Hva er Danmark værd?, som har försökt sätta en samlad prislapp på fast egendom i hela landet. 
Alla inskickade bidrag presenteras på projektsidan Nodabase. Där finns också länkar till verktyg och andra resurser för datajournalistik samlade. 

Förstasidan till VG:s vinnande bidrag Breaking the dark net

25 februari 2018

NODA Awards 2018: 53 anmälda, 15 nominerade

Från SVT:s visualisering av Paradissvenskarna (se länk i texten).
Nu är nomineringarna till 2018 års upplaga av NODA Awards, det nordiska datajournalistikpriset, klara. Och det börjar kännas lite tjatigt att säga detta, men det görs verkligen en massa bra datajournalistik i Norden!
     Går det att definiera datajournalistik? Nja, skulle jag säga. Det finns många olika definitioner – säkert lika många som det finns journalister som arbetar mer eller mindre regelbundet med datajournalistik. Men jag skulle vilja peka på tre saker: 1) att det handlar om att samla in och 2) bearbeta data för att besvara en journalistisk fråga, och sedan 3) visualisera datan i presentationen.

NODA Awards har tre klasser. I år har vi fått 53 bidrag till de tre klasserna, att jämföra med fjolårets 45. Det betyder att konkurrensen också är tuffare. Och att juryns arbete är ännu lite roligare :)
 
I Investigative är följande bidrag nominerade: Breaking the dark net (VG), De svenska skrotskeppen (DN), Kommunernes skattelyleverandører (Avisen Kommunen), Paradissvenskarna (SVT) samt Finnish parliament visitor log (Open Knowledge Finland) och Dolda data (Svenska Yle) i en gemensam nominering.
     Feature: Hva er Danmark værd (DR), Villages vanished (Helsingin Sanomat), Fartkontrol og ulykker hænger sjældent sammen (DR), Professional gamers (TV2) samt Always the same faces in Finnish movies? (YLE).
     Applications: Valsystemskalkylator (VG), Municipal tax calculator (Aahmulethi), Paradissvenskarna (SVT), Tag temperaturen på kloden (DR), How much algae do you produce to the Baltic Sea? (Helsingin Sanomat).

Vinnarna kommer att presenteras under årets nordiska datajournalistikkonferens NODA 2018, som i år arrangeras av Södertörns högskola 15–17 mars. Konferensen är ovanlig i det att den vänder sig till både akademiker och datajournalister, och brukar samla ett par hundra deltagare varje år (se programmet här).
     De nominerade bidragen och tidigare års nominerade bidrag finns samlade i Nodabase, en gemensam resurs med case, verktyg och erfarenhetsutbyten.
     Vilka sitter i juryn? Jo, både akademiker och branschfolk: Magnus Bjerg, TV2, Filip Wallberg, Syddansk Universitet, Bente Kalsnes, Høgskolen i Oslo og Akershus, Tormod Utne, Høgskolen i Volda, Carl-Gustav Lindén, Helsingfors universitet, Rasmus Vouori, Aalto universitet, samt Helena Bengtsson, SVT. Och så jag, som i år är juryns ordförande.


Uppdatering 180226: Nomineringen till Open Knowledge Finland och Svenska Yle är gemensam eftersom det är svårt att skilja den ena delen i arbetet från den andra.

15 februari 2018

Därför ska du inte använda VPN

Detta är rubriken jag aldrig trodde jag skulle behöva använda. För det är nämligen alldeles självklart att om du inte har full koll på hur du kopplar upp dig, så ska du använda VPN, alltså en tjänst som skapar en krypterad "tunnel" mellan dig och VPN-servern. Och alltså gör det i praktiken omöjligt att tjuvlyssna på din datatrafik. Det finns både gratis- och betalalternativ att välja mellan, och de allra flesta gör det de ska utan problem.

Men. För några år sedan köpte Facebook företaget Onavo. Och Onavo har en VPN-tjänst. Och sedan en tid tillbaka så erbjuder Facebook den här VPN-tjänsten till de av sina användare som använder iPhones (IOS).
     Det ser nog så oskyldigt ut. Under rubriken Utforska finns alternativet Skydda en bit ner. Klickar du vidare där hamnar du i Appstore och gratisappen Onavo Protect – VPN Security. Den beskrivs med orden "Onavo Protect helps keep you and your data safe when you browse and share information on the web." Bra, eller hur?
     Det är bara det att om du faktiskt läser fortsättningen på beskrivningen är det inte längre lika självklart bra:
"To provide this layer of protection, Onavo uses a VPN to establish a secure connection to direct all of your network communications through Onavo’s servers. As part of this process, Onavo collects your mobile data traffic. This helps us improve and operate the Onavo service by analyzing your use of websites, apps and data. Because we're part of Facebook, we also use this info to improve Facebook products and services, gain insights into the products and services people value, and build better experiences." [ur Onavo Protections beskrivning i Appstore]
Läs  citatet igen. Eftersom all din datatrafik nu går genom Onavos servrar så passar man alltså på att använda all din trafikdata på samma sätt som Facebook redan använder all din Facebookdata.

Varför är då detta ett problem? För mig handlar det främst om två saker: Ett företag ska inte erbjuda sina användare en tjänst som normalt används för att skydda en användares trafikdata till att samtidigt själv utnyttja den här trafikdatan till helt andra syften. Det är ohederlig marknadsföring. Och VPN är en fråga om personlig integritet. När jag slår på min VPN (jag använder faktiskt flera olika) förväntar jag mig att ingen tjuvlyssnar. Inte ens Facebook.
     Så: Är Onavo Protect ett skydd? Nej. Installera den inte. Använd VPN, men välj en annan tjänst!


PS: Är du journalist? Tänk på källskyddet och avinstallera Onavo omedelbart om du redan installerat den.

9 januari 2018

Alla dessa falska nyheter …


Min typologi av "falska nyheter". Källor: Bente Kalsnes (2017) bloggtext "Why we should use more specific terms than 'fake news'" samt Tandoc et al (2017) "Defining 'Fake News'" i Digital Journalism.

Det pratas mer och mer om "fake news". Det är inte så konstigt. Vi lever i en tid där olika typer av falska nyheter får spridning på ett sätt som inte var möjligt tidigare (jag tänker på spridning via delningar i sociala medier där vi inte gör skillnad mellan olika typer av avsändare, spridning via botar och fejkkonton, och att sökmotorer inte gör skillnad mellan sant och falskt). Men också i en tid där falska nyheter används för att påverka opinioner på ett sätt som nog inte var möjligt tidigare.
     Samtidigt används begreppet "fake news" oerhört slarvigt. Det har kommit att betyda allt från "propaganda från främmande makt" till "nyheter jag inte håller med om". Till viss del är detta Donald Trumps fel – all journalistik tycks vara fejk, om vi ska lita på honom – men också i svensk debatt har allt fler på de politiska flankerna kommit att använda begreppet på samma sätt som Trump: som ett epitet på nyhetsjournalistik man inte håller med om av en eller annan anledning.
     Det finns faktiska problem med falska nyheter. Men det är viktigt att veta vad vi egentligen pratar om, för det är först då vi kan göra något åt det. Vi måste skilja mellan "vanliga" fel, om jag får använda det uttrycket, och felaktigheter som sprids med ett syfte.

Bilden ovan visar "falska nyheter". På ena skalan sorterat efter avsikten att vilseleda. Ibland är något bara fel utan att det finns minsta avsikt bakom – det kan handla om slarv eller missförstånd, eller att saker lyfts ur sin kontext så att kontentan av det hela blir fel fastän varje enskild faktadel är korrekt. På engelska benämns den här typen av felaktigheter ofta som misinformation till skillnad från det mer problematiska desinformation.
     På den andra skalan finns graden av sanningshalt. Nyhetssatiren, till exempel, ligger ofta väldigt nära sanningen – annars fungerar den inte. Däremot vill ju inte nyhetssatiren vilseleda på samma sätt som propagandan, som också ofta ligger nära sanningen.
     Till detta kan vi lägga en axel med motiv. Från inget alls när det råkar bli fel, till ett ekonomiskt, politiskt eller kriminellt motiv, alltså desinformation.

Och det är desinformationen som är ett verkligt problem. Desinformationen vill få oss att tro på saker som inte är sanna eller – vilket är nästan ännu värre – få oss att tro att vi inte kan lita på något som helst. Desinformationen vill öka splittringarna i samhället, polarisera debatten, och därigenom ge utrymme för ekonomiska eller politiska krafter att flytta fram sina positioner. Desinformationen vill påverka val. Desinformationen vill få oss att tappa förtroendet för nyhetsmedier – och faktiskt också för vetenskapen. Eller som Göran Rosenberg sa i en radiokrönika i höstas: "Ett samhälle där ingen längre kan lita på något blir lätt ett samhälle där alltför många börjar lita på vad som helst."
     Desinformation kan handla om rena fabrikationer, alltså hittepå. Eller om manipulationer av bilder eller ljud. Eller om propaganda. Här placerar forskning faktiskt också native advertising – som all reklam är den reglerad och den ljuger sällan, men i princip lånar den journalistikens kostym för att kränga på oss saker.

Själv önskar jag att alla de som gärna diskuterar olika typer av åtgärder mot falska nyheter var mer noga med vad de faktiskt menar och vad som är problemet. Vi kan omöjligen förbjuda någon att faktiskt ha fel, hur gärna vi än vill, och vi kan inte tvinga alla att hålla med om våra åsikter heller, hur praktiskt det än skulle vara. Däremot kan – och bör – vi försöka hindra spridningen av desinformation. Ett bra första steg är att vara noga med definitionerna.


Fotnot: 21 november pratade jag om falska nyheter på Internetdagarna i Stockholm.