17 augusti 2019

#InFlux – spikat och klart

Foto: Malin Sveningsson.

Så här ser den ut – avhandlingen. Igår spikade jag upp den med en kopparspik på universitetets anslagstavla vid Vasaplatsen. Jag kan lova att det är rätt så skönt att den är är klar!
     #InFlux är en sammanläggningsavhandling. Den består av fem vetenskapliga artiklar som hålls ihop av en så kallad kappa, med introduktion och kortfattad historik, litteraturgenomgång, övergripande teoretiskt ramverk, grundlig metodbeskrivning och en övergripande analys. Ämnet är svenska journalisters bruk av sociala nätverksmedier, och i ett vidare perspektiv hur svenska journalister påverkas också av andra förändringar i medielandskapet. Avhandlingens teoretiska utgångspunkt är journalisters roller.
     De närmaste veckorna kommer jag att presentera delar av avhandlingens resultat och min analys – om journalisters sociala roller och om den sociala nyhetslogiken – närmare.
     Avhandlingen är också e-spikad, det vill säga publicerad digitalt via Universitetsbiblioteket. På länken kan ni ladda ner hela avhandlingen (pdf) förutom de vetenskapliga artiklarna. Dessa är publicerade i olika vetenskapliga tidskrifter.

* * *

Omslagsbilden. Måste säga några ord om omslagsbilden. Illustrationen är gjord av Nicklas Malmberg, journalist och nu på Sveriges Radios sociala medier-team. Jag är oerhört glad att han ville göra den här bilden, och jag är oerhört nöjd med hur bra den blev.


#InFlux. Journalists' adoption of social media and journalists' social roles

#InFlux: Nailed it!

The lovely cover illustration is made by Nicklas Malmberg, journalist working strategically with social media at the Swedish national public service radio. 

Yesterday, I nailed a copy of my completed thesis to the university's billboard. Yes, in Sweden we actually nail a physical copy of the dissertation to a public billboard. The defence is schedualed on September 6.
     The thesis is based on five articles, all already published in scientific journals. The thesis frame (that is, everything else: introduction, literature review, theory, methodology, summary of the articles and conclusions) is available (pdf) via the link below.
   

#InFlux. Journalists' adoption of social media and journalists' social roles

Nypublicerat: Kapitel om social nyhetslogik
och den nya sortens journalister – bland annat

För snart 20 år sedan kom den första upplagan av den här boken. Numera är den i det närmaste obligatorisk på landets olika medieutbildningar. Och i höstens nya och helt omarbetade upplaga finns jag med, med ett kapitel om sociala medier och journalistik.
     Efter en kort historik går jag i kapitlet igenom hur den sociala nyhetslogiken skiljer sig från traditionell nyhetslogik och sociala medier-logik, hur redaktioner använder sociala nätverksmedier (research, spridning, dialog, varumärkesbyggande) och hur journalister använder sociala nätverksmedier (research, spridning, dialog, personligt varumärkesbyggande, nätverkande), och vad detta betyder för journalstiken – ett exempel är de allt fler entreprenöriella journalister vi ser nu, med olika sociala nätverkmedier som den plattform från vilken de bygger communities av läsare/publik som betalar för innehållet via donationer eller prenumerationer.
     Redaktörer för På väg mot medievärlden 2030 är professorerna Gunnar Nygren och Ingela Wadbring. De intervjuas om boken i tidningen Journalisten: "Det kan vara så att den professionella journalistik som vi tar för given idag är en kort parentes i historien".
     Beställ från boksajt nära dig eller låna på biblioteket. Här finns förutom flera kapitel om just journalistik också kapitel om mediemarknad, medieekonomi och nyhetskonsumtion samt medieförtroende, mediekritik och alternativa medier.

12 augusti 2019

Från y-bommar till brottsbalkar – en sensommarbetraktelse

Det hände en besynnerlig sak nere i hamnen för ett par veckor sedan. Vår lilla aktersnurra slutade kyla, så efter lite googlande efter tänkbara fel åkte vi ner till hamnen för att ta hem den och byta impeller (fråga inte, googla). Min man tog med sig en liten transportkärra ut på bryggan, klev ombord och började skruva loss motorn. Jag satt kvar i bilen – vi har en liten båt och det där kunde han klara av själv. Det var en tidig fredag kväll, klockan var kanske halv åtta. Det fanns fortfarande gott om folk i hamnen – båtfolk, badfolk och en del smygcampande husbilsfolk.
     Så kom det ett par och ställde sig och tittade ut mot min man när han plockade av motorn. Beundrade de kanske vår fina båt? De gick en liten bit åt ena hållet, tittade igen, gick en bit åt andra hållet, började smygfotografera. Här någonstans tittade de in bilen också, och när de såg att jag satt i gick de lite längre bort. Och tittade.
     När min man lastat in aktersnurran i skoffen och satt sig i bilen (det här paret tittade – eller snarare blängde – fortfarande) så skämtade vi lite: "De måste vara turister och har läst om båtmotortjuvar. De fattar inte att ingen stjäl sådana här gamla skruttiga, i fullt dagsljus dessutom. Undrar om de har ringt polisen också?".

* * *

I en av alla de "det händer i kommunen"-grupper som finns på Facebook publicerades förra veckan en varning. Inlägget kan sammanfattas med orden "nu är båttjuvarna på gång, de här två gick runt på bryggorna idag och filmade". Till inlägget bifogades två bilder: en på två unga män på en av bryggorna i vår hamn (med en vit lapp över ansiktena) och en på bilen (med registeringsnumret maskat).
     Bland kommentarerna märktes inlägg av typen "bra att du varnar", "tänk att det ska vara så svårt att skilja på mitt och ditt" och "jävla pack, det ser man ju!". Ni vet, sådana där kommentarer som man ser i nästan alla "det händer i kommunen"-grupper numera.
     Ett par dagar senare publicerades ett inlägg i samma grupp från en av de unga männen på bilden. Bekanta hade uppmärksammat honom på att han pekades ut som förmodad båtmotortjuv i en Facebook-grupp. Inte var han glad, inte. Han och kamraten gillar båtar, sådär som många gör. De gillar att gå på bryggor och titta, sådär som många gör. Och de såg några kul modellbåtar i vattnet som de filmade, sådär som vem som helst av oss skulle ha gjort.
     Bland kommentarerna märks inlägg av typen "men det måste ni väl fatta att om ni går på bryggor och fotar våra båtar har vi rätt att vara misstänksamma", "man får faktiskt inte gå på bryggor"(!) och "bättre varna en gång i onödan än inte varna alls". Personen som publicerade varningen har såvitt jag kan se plockat bort sitt inlägg och svarar här – inte för att be om ursäkt utan för att påpeka att "jag hängde inte ut någon, det gjorde du själv när du skrev det här inlägget". Här finns också några sansade röster som tycker att de unga männen borde få en ursäkt, men de får mothugg – "det finns inget att be om ursäkt för, det gick inte att se vilka det var" (vilket är en i sammanhanget sanslöst korkad invändning eftersom männen de facto indentifierades av bekanta).
      Det kunde förmodligen lika gärna varit min man och jag som hängdes ut som förmodade båtmotortjuvar.

* * *

I Brottsbalkens 5 kapitel 1§ står det så här: "Den som utpekar någon såsom brottlig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes till förtal för böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."

* * *

Samma Facebookgrupp, någon dag tidigare. Några dretfulla ungdomar har filmats när de försöker stjäla en liten öppen plastbåt mitt inne i stan, mitt på dagen. Filmen läggs ut på Facebook, ungdomarna går klart och tydligt att identifiera. 
     Ett exempel till, från härom dagen. Någon ser från sin balkong hur ett gäng ungar, kanske runt 10 år gamla, bråkar på gården, och tar en bild. Bilden läggs ut på Facebook, barnen går klart och tydligt att identifiera, med en undran till föräldrarna – "vet ni vad era barn håller på med?". 

* * *

På allmän plats är det tillåtet att fotografera vad du vill och vem du vill. Det är också tillåtet att publicera de här bilderna på till exempel sociala nätverksmedier, även om det kanske inte är så lämpligt alla gånger. Undantaget gäller främst så kallat olaga integritetsintrång, och regleras i Brottsbalken 4 kapitel 6c§. Det är däremot inte tillåtet att förtala andra människor. Inte ens om du uppfattar att du har ett gott syfte, att "de uppförde sig misstänkt" eller "men de försökte ju stjäla en båt". Det är helt enkelt inte försvarligt. 
     Det är som att i allas vår jakt på engagemang i sociala nätverksmedier – vi vil ha fler delningar, fler gilla, fler kommentarer – så glömmer vi att vi ibland trampar på folk. Vi glömmer att vi kan göra folk riktigt rejält illa. Vi är så fullt upptagna att lära oss förstå och använda den nya medietekniken som sociala nätverkplattformarna bjuder oss att vi helt enkelt glömmer bort att vi egentligen är civiliserade människor. 
     De publicistiska medierna har pressetiken, journalisterna sin yrkesetik. Vi andra måste helt enkelt bli betydligt bättre på vad jag i brist på bättre väljer att kalla medborgaretik – andra skulle förmodligen kalla det vanligt jävla sunt förnuft. För den här lynchjustisen och "häng ut först och kolla fakta sedan"-mentaliteten, den är inte värdig vuxna människor.


Fotnot: Tidningen Bohusläningen publicerade nyss (17 augusti) en artikel om precis det jag skriver om ovan: Facebookgrupper med makt att ena, splittra och hänga ut

11 augusti 2019

Att försöka utveckla ett spelberoende

AR i Wizards Unite vid min bokhylla. 
Jag har aldrig varit mycket för att spela. Det blev en del Tetris förr, och med förr menar jag med god marginal till millenieskiftet. Ungefär samtidigt försökte jag fastna för Prince of Persia, men jag lyckades aldrig – det kan ha berott på att grafiken var … vi kan väl kalla den "så där". Lägg till detta lite Snood som tidsfördriv för något decennium sedan.
     Men det går ju inte att forska i medier och sociala medier och vara så helt utan erfarenheter av moderna mobila spel. Den här semestern har jag därför gjort ett ärligt försök att utveckla ett spelberoende med hjälp av Harry Potter – Wizards Unite som släpptes vid midsommar. Till saken hör förresten att jag aldrig heller läst Harry Potter-böckerna …

Wizards Unite är, precis som den mer kända kusinen Pokemon Go, ett slags dubbelt mobilt spel. Dels för att det spelas på mobilen (eller plattan), dels för att du måste ut och röra på dig för att samla kilometer. Lömskt :) Båda bygger på en platsbaserad AI (augmented reality) där mobilens gps håller reda på var du befinner dig och bygger en virtuell "riktig" karta, och du får poäng och andra fördelar genom att strida mot figurer som placeras in i den verkliga miljön runt omkring dig. Spelar du tillsammans med andra får du pluspoäng.
     Jag är inte så lite fascinerad över hur det fungerar. Jag uppskattar också att det finns så många parallella spår och sätt att spela, så många möjliga strategier.

Hur har det då gått? Jo, tack, Jag har utfört alla mina dagliga uppdrag, deltagit i specialevenemang, promenerat många, många mil för att låsa upp speciella så kallade flyttskrin, gått upp i gryningen för att ge mig ut för att skörda sällsynta hoppande flugsvampar och slagits med vampyrer under fullmånens sken. Jag har till och med varit aktiv i ett par speciella forum, där tips och tricks har diskuterats.
     Så nybörjartant jag är, måste jag erkänna att jag faktiskt stundtals haft ganska kul. Och jag förstår fullt och väl hur den här typen av spel kan utvecklas ett beroende – det finns alltid en ny nivå att nå, en  till sällsynt artefakt att hitta, mer guldpengar att tjäna, en ännu lömskare trollkarl att besegra i duell. Riktigt beroende känner jag mig dock inte – detta är i första hand ett spel för barn, det är tröttsamt många upprepningar och hela Harry Potter-inramningen känns lite ointressant.
 
Tror jag att det är farligt att spela Wizards Unite eller liknande? Nej, i normalfallet inte. Det gäller – som alltid – att inte gå utomhus med näsan i mobilen. Och man bör definitivt hålla sig ifrån att köpa guldpengar och annat med riktiga pengar.
     Det finns andra nackdelar än det här att köpa sig fördelar för riktiga pengar. Integritetsaspekten är en viktig sådan – när du spelar måste du ha mobilens gps påslagen, annars fungerar inte kartorna, och den datan samlas in och används till jag vet inte vad. Att spela drar också både batteri och mobildata, och kräver en någorlunda modern mobil med anständigt lagringsutrymme. I förlängningen driver alltså den här typen av spel oss att ständigt köpa nya och mer avancerade mobiler, också till våra barn.

Idag är sista semesterdagen. Har Wizards Unite lyckats med det Prince of Persia misslyckades med – att göra mig spelberoende? Nej, knappast. Men jag tror minsann jag behåller det i mobilen ett litet tag till.

Prince of Persia som det såg ut när det lanserades 1989.