Grundkurs i verifiering på sociala medier

Jag har skrivit om detta förut, men: Det gäller att vara uppmärksam på vem och vad du väljer att lita på – allt är verkligen inte vad det ser ut att vara. 

För den som vill lära sig mer rekommenderar jag Bellingcat's "grundkurs": 

A beginner's guide to social media verification

Så säkrar du dina konton

Det är alltid viktigt att se till att ens mest använda sociala medier-konton är så säkrade det går. Dels för att de ju är en viktig kommunikationskanal för många av oss, dels för att de kan användas av andra för att till exempel sprida desinformation eller i bedrägerier. Men också för att i våra konton finns en massa personuppgifter om oss – telefonnummer, var vi befinner oss, våra närmaste kontakter … 

I tider av oro kan just den personliga säkerhetsaspekten som ligger i väl skyddade sociala medier-konton vara skillnaden mellan liv och död. Detta vet naturligtvis också de stora plattformarna. Idag har Twitter och andra plattformar påmint sina användare i Ukraina (och utanför) om några ganska enkla säkerhetsåtgärder som ändå räcker långt, oavsett plattform: 

• tvåfaktorsautentisering
• slå av plats (location), men kom ihåg att har du haft plats påslaget tidigare så kan andra ha sparat de
• se över vilka som kan se det du postar, men kom ihåg att de konton som kan se ditt innehåll inte alltid är så oskyldiga som de kanske verkar (uppdatering 220225: Meta/Facebook har nu aktiverat ett extra skydd för användare i Ukraina, t ex går det extra lätt att låsa sitt konto så att det blir i det närmaste osynligt för användare som inte finns på kontaktlistan)
• logga ut eller – i värsta fall – radera ditt konto

Ovanstående gäller självklart också dina e-postkonton. Och har du inte kontroll över din återställningsadress har du heller inte kontroll över dina sociala medier-konton. 

Min personliga åsikt är att alla – universitetslektorer, pensionärer, journalister, fotbollsspelare, verkligen alla – ska slå på tvåfaktorsautentisering. Den ger ett tillräckligt gott skydd för det mesta man kan råka ut för. 

Om du ändå får problem med dina konton finns information på följande länkar om hur du kan återfå kontrollen:

Meta: 

Facebook

Instagram

Twitter:

Hackat konto

Intrångsförsök

Begränsat konto

Google:

T ex Gmail

* * *

Vi kommer att se enormt* mycket desinformation om situationen i Ukraina den närmaste tiden, det gäller för dig att vara vaksam vem och vad du väljer att lita på. Vi kommer också att se en hel del misinformation (alltså uppgifter som är fel utan att det ligger onda avsikter bakom, så att säga). Vi kommer att se försök att begränsa eller hindra kommunikation, t ex att Twitter och andra plattformar eller tillgången till internet helt enkelt stängs ner i regionen. Och vi kommer att se ökad aktivitet att störa – överbelastningsattacker, intrångsförsök, phishing. diverse scams …

* Tycker du att det varit mycket desinformation runt Covid19 och vaccinationerna? Det är förmodligen bara en mild västanfläkt mot vad som kommer nu. 

Två måsten om medier på bokrean

I årets bokreakatalog finns två titlar som var och en med minsta intresse för hur (svenska) nyhetsmedier fungerar faktiskt bör läsa. 

Kolbjörn Guwallius är journalist och författare. Den skönlitterära debuten Kloaksajterna (Verbal förlag) beskrivs som en satir, men var och en med minsta koll på hur svenska alternativmedier ser ut och fungerar kommer att känna igen sig, både i beskrivningen av ekologin och i persongalleriet. Även om jag tror att den här storyn hade gjort sig bättre som reportagebok så läste jag romanen med stor behållning – här finns drivkrafterna, de ideologiska motsättningarna, de interna konflikterna … Boken är föredömligt lättläst. 

• Guwallius har också skrivit en rad journalistiska reportageböcker – i maj kommer Grindstaden om så kallade gated communities.
• Den som vill läsa forskning om alternativmedier kan med fördel ta sig en titt i Kristoffer Holts publikationslista. 

Sebastian Mattsson var tidigare på Expressens redaktion. Huvudpersonen i Balladen om Kalle Klick (IT-LIT) är en cynisk kvällstidningsreporter som aldrig ser längre till än den egna räckvidden. Och som han genomskådar vad det är som får oss att klicka och dela vidare! På ett sätt bekräftar Mattsson därigenom alla våra fördomar om kvällspressen och klickbetesjournalistik. Men jag uppskattar sättet han gör det på – han har såpass mycket egen erfarenhet från kvällspressen att skildringen är insiktsfull och nog också lärorik för de av oss som mest tar del av kvällstidningarna som läsare. Också den här romanen beskrivs som en satir, men jag skulle lika gärna kunna beskriva den som populärupplagan av min avhandling. 

• Mattsson gör nu podden Bakom ryggen (Under produktion).
• Den som också vill läsa den vetenskapliga varianten av detta läser såklart min avhandling #InFlux. Jag rekommenderar också Martin Schoris Online Only (Carlssons förlag), som är en lärobok i digital journalistik. Schori är biträdande redaktionschef på Aftonbladet. 

Granskningsnämnden och det personliga varumärket

Jag noterar att Granskningsnämnden för radio och tv nu fäller Sveriges Radio för två fall av otillbörligt gynnande. Detta är speciellt intressant eftersom Granskningsnämnden i sitt beslut utgår från hur sociala medier faktiskt används av journalister och i journalistik och programverksamhet idag.

Det första fallet (21/04436) gäller P4Extra och är kanske det mest självklara, även med en traditionell syn på medier. En programledare uppmanade lyssnarna att följa en särskild influencer på Instagram för att hen skulle få fler följare. Nämnden anser att det uppstod ett otillbörligt gynnande av såväl Instagram som av influencerns företag. 

Det andra fallet (21/03654) tycker jag är lite mer överraskande, men motiveringen till fällningen gör mig samtidigt glad. Det gäller programmet Hiphop, R'n'N och Soul i P3 med Sihel, där en programledare uppmanade lyssnarna att följa hens personliga konto på Instagram. I sitt beslut resonerar Granskningsnämnden kring att Instagramkontot är en del i programledarens personliga varumärke och att fler följare därigenom gynnar hens kommersiella intressen på ett otillbörligt sätt (förutom att plattformen Instagram gynnas otillbörligt). 

Däremot menar nämnden att det var ok att (i samma program) hänvisa till en spelad artists Instagramkonto och till programmets Spotifylista – där finns ett tillräckligt informations- och underhållningsintresse. Tidigare har man också gjort klart att det måste vara möjligt att hänvisa till de plattformar där program är aktiva för att publiken ska ha en möjlighet att kommentera innehåll och kommunicera med programmen. 

Det som gör mig glad med de här fällningarna är motiveringarna. De ser influencermarknaden för vad den är – kommersiell. De diskuterar kring personliga varumärken, att sociala medier-konton är en väsentlig del i dessa och det kommersiella värdet i det personliga varumärket. Det är nästan så jag vill utropa ett litet Äntligen!

Omstart 2022

Det är länge sedan jag uppdaterade bloggen nu. Jag bytte jobb för lite drygt två år sedan för att vikariera som adjunkt i Trollhättan – och sedan kom pandemin och med den jobba hemma-tristessen. Fy sjutton vilka år det här varit. Nu verkar det ändå som att det äntligen lättar.

Det har hänt lite på jobbfronten också – jag blir kvar i Trollhättan med en tillsvidareanställning som lektor i informatik (!) med inriktning på digitala medier. 

Med nytt jobb kommer en massa praktiskt som måste ordnas; jag tänker inte minst på inloggningar som är knutna till gamla jobbmejlen och måste bytas samt kontaktuppgifter i diverse olika nätverk som ska ändras. Detta tar mer tid än jag kanske hade trott.

Min ambition är att blåsa liv i bloggandet igen. Jag gillar ju bloggen, och den är en utmärkt plattform för såväl forskningskommunikation som för andra texter. 

Så där, nu har jag gett åtminstone ett halvt löfte. Nu gäller det bara att leva upp till det. 

Fotnot: Blogger har byggt om och ändrat en massa sedan sist jag var här. Det betyder att jag, som vill ha stenkoll på fonter och radavstånd och marginaler och indrag måste städa lite i layouten. Det kommer.

Pressad profession pallar trycket

Vänboken i ett ordmoln. Alltså de mest frekventa betydelsebärande orden i vänboken till Gunnar Nygren. Även akademiker har drabbats av Coronakreativitet den här våren. 

Ibland blir jag lite extra glad. Som när jag fick frågan om jag ville skriva ett kapitel till en vänbok till Gunnar Nygren. Nu äntligen är boken Mellan det hyperlokala och globala publicerad och överlämnad till Gunnar!

Gunnar Nygren är en av landets mest framstående journalistikforskare. Han har ett mycket gott anseende också internationellt. När han gick i pension från Södertörns högskola tidigare i vår var tanken att han skulle överraskas med ett seminarium och en vänbok. Seminariet (och festen, utgår jag från) får vänta till hösten, men boken har han fått nu i alla fall tillsammans med en rad författarhälsningar via Zoom.

     Jag behövde inte fundera särskilt länge för att komma fram till att självklart så ville jag skriva ett kapitel i den här vänboken. Men jag var faktiskt lite skraj också – vänböcker/festböcker är en alldeles speciell genre, även om den inte är helt ovanlig inom akademien, och det finns en uppenbar risk att texterna blir banala och personfixerade och utan ett mer generellt läsvärde. Min egen utgångspunkt var därför att skriva en text som man kan läsa oavsett om man har träffat Gunnar eller inte.

Mitt kapitel utgår från en vetenskaplig artikel som Gunnar skrev tillsammans med Tamara Witschge och som publicerades 2009, Journalistic work. A profession under pressure? (länken går till tidskriften och ligger bakom betalvägg, vill du läsa kan du googla på titeln och hitta den som pdf på andra ställen). Den här artikeln är idag något av en klassiker inom ”min” del av journalistikforskningen, den som handlar om hur professionen påverkas av tekniska och organisatoriska förändringar, och jag är ärligt talat lite avundsjuk på hur ofta den är nedladdad och citerad.

     Witschge och Nygren listar i sin artikel tio olika förändringsområden som påverkar professionen, diskuterar en eventuell av-professionalisering och avslutar med att beskriva den tidens utmanare till den professionella journalistiken (bloggar och medborgarjournalister). I mitt kapitel utgår jag från de här tio områdena och beskriver vad forskningen visar har hänt de senaste 10–15 åren, diskuterar den eventuella av-professionaliseringen och vad som är dagens utmanare (sociala medier och swishjournalister). 

Just frågan om journalistikens av-professionalisering är intressant. Med journalistikens professionalisering brukar vi mena den förändring som kom med journalistutbildningar och framväxten av starka yrkesideal, normer och praktiker (i Sverige skedde detta på 1960- och 70-talen). Och i just den delen så ser vi ännu ingen av-professionalisering – svenska journalister värnar till och med sina yrkesideal och yrkesetiken lite extra idag, eftersom det är dessa som tydligt skiljer dem från andra aktörer i våra olika sociala flöden (just detta diskuterar jag bland annat i min avhandling). 

     Å andra sidan sker en av-professionalisering i till exempel att personligt och privat blandas med professionellt i journalisters uppdateringar i sociala nätverksmedier (inte minst i det personliga varumärkesbyggandet där den personliga sidan är en viktig komponent), samt i att gränsen mellan arbete och privatliv suddas ut allt mer när journalisterna har potenta produktions- och publiceringsverktyg i fickan dygnet runt. Samtidigt är det svårare idag att se var gränsen går mellan journalister och andra yrkesgrupper i medierna. 

Ladda ner hela boken (pdf)

PS Gunnar är väldigt trevlig. Och akademiskt generös – på just det området är han en av mina verkliga förebilder. Jag gillar också att han lyfter ett annars bortglömt område, lokaljournalistiken och den hyperlokala journalistiken, i sin forskning.

Om entreprenöriella swishjournalister i SvD

Förra veckan publicerades ett långt reportage i SvD Kultur om så kallad swishjournalistik. Reportern Marcus Joons gör ett grundligt arbete i att belysa olika aspekter av sådan journalistik som är beroende av olika crowdfunding-lösningar, vare sig man valt Swish, Patreon eller någon annan modell för detta.
     Jag medverkar med ett par korta pratminus och ett forskningsperspektiv.

Reportaget publicerades i pappersupplagan av SvD Kultur 12 januari, den bör finnas på ett bibliotek nära dig om du inte är prenumerant och nyfiken på swishjournalistiken. Det finns också på nätet: Gör Swishjournalistiken världen bättre eller sämre?

Tillfällig flytt

Just nu står det en massa kartonger (och kassar) med böcker hemma. Under våren vikarierar jag nämligen som universitetsadjunkt på Högskolan Väst i Trollhättan. Jag har tömt kontoret i Göteborg och passar på att sortera och slänga gammalt. Somt hamnar i lådor märkta ”Thn”, annat i kartonger som jag hoppas kan bo på vinden ett tag.
     Det bär mig emot att slänga böcker. Men med akademisk litteratur är det ändå så att en hel del blir daterad tämligen fort, det gäller inte minst kurslitteratur. Till exempel känns det mindre relevant idag med en hyllmeter som beskriver pressens förändring från analog till digital – jag sparar några mer moderna översikter och något tidsdokument, och låter litteratur som beskriver journalistikens utveckling från digital till social breda ut sig istället.
     Vad ska jag göra i Trollhättan och på avdelningen för medier och design då? Jo, i princip bara undervisa. Metod och uppsatshandledningar står det i tjänsteplaneringen, fokus på digitala medier. Det ser jag fram mot!

Ett forskningsperspektiv på swishjournalistiken

Just nu debatteras så kallad swishjournalistik (se till exempel här). Det finns mycket att säga om detta, och man kan – på goda grunder – ha åsikter om den. Men det är också bra att försöka vidga perspektivet lite, att förstå vad det här specifika fenomenet är ett uttryck för eller variant av. Detta är ett försök att ge ett forskningsperspektiv på just swishjournalistik. I dess ursprungliga form publicerades texten idag som en Twittertråd. 

Det som idag kallas swishjournalistik i den allmänna debatt är en del av det forskningen brukar benämna entreprenöriell journalistik (jag vet, det ordet går inte att stava till). Den entreprenöriella journalistiken är väl beskriven i svensk och internationell forskning. 
     Det finns nästan lika många varianter av entreprenöriell journalistik som det finns entreprenöriella journalister. En minsta gemensamma nämnare är att man verkar vid sidan av traditionella kanaler, alltså producerar och publicerar innehåll utan att passera en redaktion.

     Förstår ni vad jag menar? Till skillnad från en ”vanlig” frilans så är man alltså inte beroende av att det man producerar köps av och publiceras hos någon annan. Man sköter hela biten själv – bygger sin egen publik, hittar ett sätt för publiken att betala för innehållet, publicerar … Själv.

Sociala medier är kanske inte en förutsättning för detta, men de underlättar. Bygg din publik på Facebook och ditt varumärke på Twitter, använd Instagram för att bygga relationer, publicera i dina egna kanaler – podd, Youtube-kanal, nyhetsbrev, whatever.

     Rätt använda kan alltså sociala medier användas som en egen plattform för att publicera journalistik och på så sätt nå den egna publiken. Utan att man behöver anpassa sig till en redaktör eller till någon annans målgrupp.

     Och nu finns också verktygen att kunna ta betalt på ett smidigt sätt. Swish om man törs bygga sin verksamhet på engångsbidrag. Exempelvis Patreon ger lite mer stabilitet över tid.

     Med detta kan vi alltså lägga till ytterligare två gemensamma nämnare för den här gruppen journalister: Läsarbasen består ofta av följarna i sociala medier. Och verksamheten finansieras ofta med någon typ av sponsring.

Ännu en gemensam nämnare är att många entreprenöriella journalister drivs av en tydlig önskan att påverka med sin journalistik, att göra skillnad. Annars skulle de inte hålla på.

     Det kan handla om att kunna göra journalistik inom ett väldigt nischat område. Eller att driva en fråga. Eller att vända sig till en målgrupp som är avgränsad på ett eller annat sätt.

Den entreprenöriella journalistiken är under stark framväxt, och eftersom mediemarknaden ser ut som den gör just nu kommer vi fortsätta se den växa. Och vi ser också en del konsekvenser.

     Till exempel är journalistens personliga varumärke blir allt viktigare. Journalisten måste positionera sig, och göra det tydligt.

     Publikdialog och -engagemang blir också allt viktigare. Det gäller att hitta sätt att hålla sin publik intresserad och villig att fortsätta bidra ekonomiskt. En engagerad publik bidrar också med nyhetstips etc.

     Vi ser också en mer aktivistisk journalistik växa fram. Den här typen av journalistik krockar med de traditionella professionella yrkesidealen om neutralitet, objektivitet etc. Å andra sidan kan man säga att den ligger nära idealen kring att stå på de svagares sida.

     Vi ser också en mer populistisk journalistik växa fram. Inte så konstigt kanske, dels med tanke på det politiska klimatet, dels rent praktiskt – journalister måste också betala mat och hyra.

Jag skulle säga att debatten vi ser idag, om ”swishjournalistik”, kan ses som en debatt kring de journalistiska yrkesidealen. Den svenska journalistkåren brukar beskrivas som tämligen homogen vad gäller yrkesidealen. Folk är i stort sett överens om hur en journalist ”är”. De entreprenöriella journalisterna utmanar den här bilden.

     För egentligen handlar kritiken inte bara om betalningsform, även om själva betalningsformen kan leda till en mer populistisk journalistik. Men jag tror det är viktigt att inte låsa sig vid just betalningsform när vi diskuterar detta.

     Entreprenöriell journalistik är relativt nytt i svensk journalistik. Det kan bli så att den utvecklas bort från journalistiken och blir något annat, men där är vi inte riktigt än som jag ser det.

PS Det finns andra – högst relevanta – frågor att ställa i sammanhanget, om saker som vanligtvis ses som självklara när det handlar om journalistik: ansvarig utgivare, grundlagsskydd och källskydd. Inte heller dessa har med finansieringsform att göra.

PPS ”Swishhoror” skulle jag se som ett epitet på den mer populistiska delen av den entreprenöriella journalistiken, den som vänder den journalistiska pennan efter vad som ger mest pengar på kontot för stunden. Men också här är det i grunden yrkesideal som krockar – många, många anser inte att journalister ska låta sig styras av pengar på det viset.

Lyssning: Om social nyhetslogik och annat i Digitalsamtal

Jag har pratat podd igen, och pratar journalister och sociala medier med Anders Thoresson i senaste avsnittet (#205) av Digitalsamtal. Det klippta samtalet är dryga halvtimmen långt, och finns att lyssna på här eller i din poddspelare.
     Digitalsamtal är förresten en av mina favoritpoddar när jag pendlar, inte minst för att Anders alltid är påläst. Då blir det också spännande samtal om relevanta frågor.