12 augusti 2013

Publikforskning (1):
Får publiken plats i journalistikforskningen?

När man som jag forskar om journalistik är det lätt hänt att man glömmer de där som redaktionerna faktiskt gör journalistiken för. Kalla dem publik, läsare, tittare, lyssnare, medskapare, journalister (jo, det finns de som hävdar att alla är journalister), kunder, konsumenter, producenter eller vad du vill. Men utan dem så är det hur som helst inte mycket mening med journalistiken.
     Nu menar jag inte att just jag skulle ha lätt för att glömma. Jag har en hel del yrkesverksamma år som journalist på dagstidningar bakom mig, inklusive många möten med läsarna (som vi kallade dem där och då). Och som knuten till Dagspresskollegiet har jag analyserat den svenska dagspressläsningen. Istället menar jag att det är svårt att hela tiden redovisa precis alla perspektiv i den forskning man för tillfället håller på med. Forskar man kring journalistisk praktik så hamnar publiken (läsarna, tittarna, lyssnarna…) ganska långt ner på listan över sådant som är omedelbart relevant. Dessutom finns det ju gott om andra medieforskare som bara ägnar sig åt publiken (läsarna, tittarna, lyssnarna…).

Det finns faktiskt en poäng i att jag inte nöjer mig med att skriva publik utan fortsätter raddan med läsare, tittare, lyssnare, medskapare, journalister, kunder, konsumenter, producenter… Det finns olika sorters publikforskning, och hur vi som forskare benämner publiken avslöjar en hel del om vilken roll vi anser att den har.
     En publik – läsare, tittare eller lyssnare – är per definition ganska passiv. Den får sig ett innehåll levererat, tar till sig detta innehåll i varierande grad, och låter sig eventuellt påverkas av innehållet. En publik kan mätas på längden och på tvären (vilket Dagspresskollegiet gör), och effekterna av påverkan kan också låta sig mätas (i opinions- och attitydförändringar, beteenden eller konsumtionsvanor). Lägg också märke till singularformen, här handlar det om en anonym massa där den enskilda individen är irrelevant.
     Pratar vi till exempel medskapare pratar vi något helt annat. Här ryms crowdsourcing, citizen journalism och användarskapat innehåll – viktiga komponenter i dagens nyhetsmedier. Och framför allt handlar det här om individer. Jämför det med synen på publiken som konsumenter – där gäller det att leverera en optimerad marknadsanpassad vara.

* * *
Normallängd för en vetenskaplig artikel som ska publiceras i en internationell tidskrift är 8 000 ord, och då räknas allt – rubriker, tabeller, referenser… Och tro mig, även om jag just nu sitter och sliter med formuleringarna halvvägs in i en ny artikel, så är det snarare så att jag kommer att behöva stryka material (eller koncentrera texten, som det också heter) än ha utrymme för ytterligare perspektiv när deadline närmar sig.
     Svaret på frågan i rubriken är med andra ord: Nej, publiken ryms sällan i journalistikforskningen.
     Därför kommer jag de närmaste dagarna att ägna några blogginlägg åt publikforskning som kan vara intressant och relevant ur mitt forskningsperspektiv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar