Ny forskning: Journalistklubbarna pressade under Mittmediaåren

Hur arbetar en journalistklubb i kris? I en ny studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journalism, intervjuas lokala förtroendevalda om arbetet under åren i Mittmedia 2012–2019. Mittmedias snabba digitala omställning präglades av ständiga nedskärningar och omorganisationer. Det var år med forcerad digital omställning och innovation, omfattande sparpaket och svåra arbetsmiljöproblem. Det fanns inte alltid tid för de fackliga representanterna att väga olika argument och strategier mot varann.

Jag använder alltså Mittmedia som ett case för att undersöka fackklubbars arbete. Det är viktigt att understryka det – det här är inte en vetenskaplig studie i ”vad som hände på Mittmedia” på ett generellt plan. Analysens fokus är det fackliga arbetet under de här åren. Studien är en del i forskningsprojektet Business as unusual, där också DEMICOM-forskarna Ingela Wadbring, Jonas Harvard, Catrin Johansson och framlidne Lars Nord ingått. Projektet finansierades av Anne-Marie och Gustaf Anders Stiftelse för medieforskning. 

I studien intervjuas fackliga representanter från Mittmedia-respektive Promediaklubben. Hur var det att arbeta fackligt under en sådan här massiv omställning av såväl den lokala journalistiken som mediemarknaden som Mittmediaåren innebar? Inte helt förvånande kanske är svaret att det var inte lätt – normala förhandlingsstrategier fungerade inte, man upplevde att de egna argumenten aldrig lyssnades på, och man försökte göra arbetsgivaren uppmärksam på omfattande arbetsmiljöproblem. Samtidigt är samtliga intervjuade noga med att poängtera att de inte var mot den omfattande digitaliseringen i sig – det handlade om sättet på vilket allt genomfördes. Några exempel på citat ur studien:

”It was like becoming a member of a dysfunctional family in which everyone had their set roles.”

”… to have so many colleagues being mistreated, in some case even scammed.”

”I don’t think many understand how tough it was when it was the toughest.”

”We were desperate to discuss work environment issues, but they never wanted to.” 

”In hindsight, I don’t know if we did the right thing.” 

Det forskningsteoretiska perspektivet är strategy-as-practice (SAP), som ofta används i organisationsforskning för att analysera hur organisationer fattar beslut. Genom att applicera det här analytiska ramverket på lokala fackklubbar sätter studien de fackliga representanterna i centrum som nyckelaktörer i en förändringsprocess. 

Kärnan i det journalistfackliga arbetet på lokal nivå är att se till att det inte tummas på vare sig lagar och kollektivavtal eller press- och yrkesetik. Det fackliga arbetet under en massiv omställning skiljer sig egentligen inte från detta. Men studien visar också att:  

• Etablerade strategier räcker inte alltid till. När digitala investeringar, centraliseringar, förändringar av arbetsprocesser och personalneddragningar pågår parallellt och i det närmaste kontinuerligt tvingas fackliga företrädare in i ett reaktivt arbete, med ingen eller bara liten möjlighet till eftertanke eller alternativa vägval. 
• Omställning ökar risken för interna konflikter. Förutom spänningar mellan fack och ledning kan långvarig kris även skapa slitningar inom den fackliga organisationen, där olika erfarenheter och tolkningar försvårar samarbete. 
• Motståndet handlar sällan om omställningen i sig. Journalistklubbarna på Mittmedia ifrågasatte inte behovet av digital omställning, utan snarare tempot, genomförandet och konsekvenser för arbetsmiljö, journalistisk kvalitet och lokal närvaro.
• Fackets dubbla roller är en styrka, inte ett problem. Att SJF i det här fallet är både en facklig och en professionell organisation är en styrka i förhandlingarna. Argument som baseras på lagar och kollektivavtal kan kombineras med hänvisningar till pressetik, källskydd, journalistik och lokal demokrati. Att sedan de fackliga företrädarna upplever att ”de lyssnade inte, vi vann aldrig något” är en annan sak. 

Det finns inte så många studier av det här slaget inom journalistik- och medieforskningen, och jag är väldigt glad att jag fick chansen att genomföra den. Det var inte svårt att få folk att delta i studien, men alla har varit väldigt, väldigt noga med sin anonymitet. Det säger också något om hur det var.  När jag intervjuades om studien för SJF:s tidning Journalisten pratade reportern om att studien innehåller många ”saftiga citat”. Jag håller med om det. Men citaten i studien speglar verkligen intervjuerna. Mittmediaåren har lämnat spår, hos de som jobbade fackligt och förmodligen också hos andra på redaktionerna, och jag tror att de spåren kommer att sitta kvar länge än. Och jag vet inte om svenska journalistklubbar egentligen har haft att hantera något liknande. 

Studien ”In the midst of some crazy sitcom: A case study of journalist union representatives’ work during disruptive change är publicerad open access i tidskriften Journalism.

Läs också boken Mittmedias vägval. Radikal innovationskultur möter traditionstyngd koncern (Nordicom, 2024).