7 juni 2016

Vägen till Väjern – Västsveriges vanligaste väg

Åmål, Vårgårda, Sisjön, Stenungsund, Västerleden, Sandsjöbacka, Gårda, Munkebäcksmotet, Svingeln, Angeredsleden, Alingsås, Ucklum, Kaverös, Industrivägen i Stenungsund, Älvsborgsbron, Bårhult, Mölndal, Romelandavägen, Hova, Kövervallsgatan på Hisingen, Kvarndammen, E20, Fristad, Härryda, Dag Hammarsköldsleden, Mölndalsbro, Skara Sommarland, Fräntorpsmotet, Älvängen, Frillesås, Falkenberg, Terrakottagatan i Mölndal, Hisingsleden, Ryamotet, Hulanmotet och Hjultorp – vad kan alla dessa platser ha gemensamt?
     Jo, alla dessa platser har i Göteborgs-Posten illustrerats med en och samma bild, den varningstriangel ni ser på den övre skärmdumpen till höger. Samma varningstriangel har dessutom illustrerat en misshandel på Hisingen, och det mer oprecisa "halka i Västsverige".
     Gott så, kanske. Det finns inte så många fotografer kvar på landets nyhetsredaktioner, och på den punkten är GP inget undantag. Samtidigt visar alla studier att en bild hjälper till att fånga läsarens uppmärksamhet. Lösningen idag är därför att i hög utsträckning använda genrebilder – en varningstriangel, en brandbil mot suddig bakgrund, saftblandare på taket på en polisbil.

Men ibland blir det rejält fel, som i GP idag. Som glömde eller inte brydde sig om att beskära bilden på varningstriangeln. Artikeln handlar om en trafikolycka i Åmål. Men vi är många som känner igen just den vägsträckningen, genom Väjern på väg mot Smögen.
     Originalbilden, som ni ser på den undre bilden, är tagen för drygt två år sedan av Bohusläningens fotograf Lasse Edwartz i samband med en smitningsolycka med dödlig utgång.
   
Det finns många problem i det här, till exempel att det visst får konsekvenser när redaktionerna skär ner på fotografer och bildredaktörer, hur mycket än tidnings-vd:ar och redaktionsledningar hävdar motsatsen. Men jag vill lyfta fram två andra aspekter:
     För det första så frestar redaktionerna på publikens tålamod. Hur många gånger ska vi se samma bild, i hur många sammanhang? Förr eller senare tröttnar vi.
     För det andra menar jag ett överutnyttjande av genre- och arkivbilder som denna sänker publikens förtroende för nyhetsmedierna. Vi ser ju att det inte är Åmål – varför då låtsas att det är det? Och vad mer i nyhetsrapporteringen är inte sant? I slutändan är det en fråga om trovärdighet.


Metod: Jag sparade bilden från artikeln om Åmålsolyckan och gjorde en omvänd bildsökning på Google. Det resulterade i träfflistan ovan. En sådan här omvänd bildsökning är jättelätt att göra, och borde göras av fler, oftare.

5 juni 2016

What's in a superlajv?

Göteborgs-Postens liverapportering från konserten med Håkan Hellström på Ullevi 4 juni 2016. Ordmolnet baseras på 722 poster, men reportrarnas egna bylines är borttagna. Ju mer frekvent ett ord är, desto mer framträdande blir det i ordmolnet.


”Följ den här tråden om du vill veta varför det är meningslöst att liverapportera från konserter,” twittrade en journalist igår och länkade till en av Bakjours skärmdumpar från Göteborgs-Postens liverapportering från Håkan Hellströms konsert på Ullevi. Drygt 70 000 personer såg lördagens konsert på plats.
     Under kvällen var det ganska många som gjorde sig lustiga över framför allt GP:s liverapportering, inte bara på Twitter. Men det var förmodligen ganska många som följde den också (har tyvärr inga siffror). GP hade fem reportrar på plats som använde verktyget ScribbleLive för att rapportera från Göteborg och Ullevi under dagen och kvällen. Åtminstone var det fem som skrev med GP-byline. Dessutom kommenterade en hel del läsare i liverapporteringen.
     Jag återkommer till frågan om det är meningslöst att liverapportera från konserter. Jag tänker bjuda på lite siffror först. Jag har nämligen gjort en enkel kvantitativ analys av liverapporteringen:

• Hela liverapporteringen från lördagens konsert innehåller 722 poster fördelade över nio timmar. I rapporteringen finns också mängder av bilder och video.

• 527 poster är signerade av någon av fem reportrar med byline eller av redaktionen:
Tobias Holmgren (295 poster)
Jan Andersson (161)
Fanny Wijk (31)
Emilie Lindholm (17)
Johan Lindqvist (17)
Göteborgs-Posten (6)
• 195 av inläggen är från läsare – folk som var på plats och folk som befann sig på andra ställen men följde rapporteringen under kvällen.
     Signaturen kurt-sune är den som varit flitigast under kvällen med sina 41 inlägg. Om jag förstår det hela rätt var han inte på plats på lördagen utan kommer att se konserten på söndagen. Näst flitigast är Muffins (31 inlägg), och på tredje plats – med reservation för att jag kan ha missat någon – Tobias Larsson (10).

• Jag har ingen exakt siffra, men relativt många av inläggen från läsare besvaras. Faktiskt, vill jag tillägga – det finns en ganska vanlig uppfattning att journalister inte är särskilt intresserade av publikdialog och att redaktioner inte är särskilt aktiva ens i de egna kommentarstrådarna. Men i lördagskvällens liverapportering ser jag många svar till läsarna, framför allt tycks man ha varit noga att svara på uttalade frågor.

• LIX (ett läsbarhetsindex) i den rensade texten är 30. Textens svårighetsgrad är alltså att jämföra med lättläst, skönlitteratur, populärtidningar. LIX för just den här texten är uträknad så här:
Antal meningar (M): 1207
Antal ord (O): 7477
Antal ord med fler än 6 tecken (L): 1810
Genomsnittlig meningslängd (Lm = O / M): 6,19
Andel långa ord (Lo = L / O x 100): 24,21
Läsbarhetsindex (LIX = Lm + Lo): 30
Som jämförelse kan nämnas att LIX för just den här bloggposten är 37, vilket också räknas som lättläst etc. När jag kollade LIX för Eftertänkt för några år sedan snittade jag på 38, men i takt med att jag skriver mer och mer om forskning misstänker jag att snittet är högre numera.

• De femtio mest förekommande orden i inläggen är på, det, är, i, en, som, och, att, inte, jag, håkan, för, med, av, om, till, men, har, ullevi, så, nu, han, var, den, från, du, här, ett, kan, kommer, alla, eller, när, ska, sig, mig, ni, där, blir, då, de, ut, miriam, vad, vi, man, nu, vet, ju samt ingen.

* * *

Är det då meningslöst att liverapportera från konserter? Döm själva. Många av de 527 posterna signerade GP innehåller, milt uttryckt, inte mycket av substans:
Håkan hoppsadansar fram. Snyggt  
Bästa låten! 
Håkan i gaishalsduk nu. 
Snart sjungs det Wo-oh oh-oh oh!
Å andra sidan kan man hävda att en liverapportering är precis som med Twitter – att det är flödet som är grejen, och att ett plus ett kan bli så väldigt mycket mer än två.
Alla mobiler är tända på Ullevi. Håkan Hellström sjunger Aprilhimlen. 
Och det är också det som måste bli mitt svar: Nej, det är inte meningslöst. Liverapporteringen som flöde ger ett mervärde som en ”vanlig” redigerad text om konserten inte ger. Flödet ger en bild av stämningen på plats. Flödet ger plats för många röster. Flödet ger plats för en blandning av olika typer av material, text, bilder, video blandat.
     Liverapporteringen som genre är tämligen ny inom journalistiken, och den har kanske ännu inte hittat formerna. Redaktionerna har en del att jobba med. Framför allt, kanske, hur de ska kunna engagera läsarna ännu mer i själva rapporteringen. Och så länge som liverapporteringen innehåller poster utan särskilt mycket substans får man nog också räkna med att bli hånade på till exempel Twitter. Och kanske ska redaktionerna fundera på omfattningen – är en Ullevikonsert värd (minst) fem reportrar och åtta timmar? Å andra sidan är 70 000 på Ullevi två kvällar i rad något som påverkar hela Göteborg, och det är klart att det ska synas i GP.

Göteborgs-Postens liverapportering från konserten med Håkan Hellström på Ullevi 4 juni 2016. Ordmolnet baseras på 722 poster, men reportrarnas egna bylines och namnen på de läsare som kommenterat är borttagna. Ju mer frekvent ett ord är, desto mer framträdande blir det i ordmolnet. Jag har inte kontrollerat varför Lenin dyker upp i nedre högra hörnet. Uppdatering: Lenin är helt enkelt en signatur som en av läsarna använde.




Metod: Jag kopierade texten till en textfil, och rensade den undan för undan i tre steg från 1) metadata och annat skräp som share-knappar och tidstämplar, 2) GP-reportrarnas bylines (efter att dessa kvantifierats), 3) personnamn som inte stod på eller hyllades från scenen och som förekommer fler än fem gånger i textmassan (efter att dessa kvantifierats). Kvantifieringen är så långt som möjligt automatiserad, jag har alltså inte gått igenom och räknat allt manuellt. Det betyder att det kan finnas en del fel i siffrorna, men att de felen förmodligen är ganska små. Frekvenserna har jag räknat med hjälp av LIX, och ordmolnen är gjorda i Wordl.

9 maj 2016

Ny forskning: Aktivister blir "drömmare" i nyhetsmedier

Aktivister som är engagerade i flyktingfrågan får medieutrymme i svenska medier. Men de framställs inte på samma sätt som andra opinionsbildare som är aktiva i frågan, utan mer som ”drömmare” i relation till politiska frågor och som privatpersoner med egna erfarenheter i relation till kunskapsfrågor. Det visar en analys av nyhetstexter om den så kallade Asylstafetten som publicerades i svenska medier sommaren 2014.
     Att bli positionerad som ”drömmare”, som någon som inte behöver tas på allvar, kan ändå vara positivt i ett längre perspektiv eftersom det ändå ger flyktingaktivisterna en röst i nyhetsrapporteringen, och därmed också en möjlighet att diskutera flyktingfrågan på ett annat sätt än utifrån enbart etablerade dagspolitiska ramar.
     Studien Ideological struggle over epistemic and political positions in news discourse on migrant activism in Sweden av Gustav Persson är publicerad i tidskriften Critical Discourse Studies.

18 april 2016

Maxa ditt Twitter för forskningskommunikation

Idag har jag föreläst om forskningskommunikation på Twitter för en grupp doktorander. En kortversion av min föreläsning – med tips och tricks – finns här (pdf). Dessutom twittrade jag en massa praktiska tips och tricks och lästips. Detta har jag samlat i en storify.

16 april 2016

Ny forskning: Var tredje svensk journalist har hotats

Var tredje svensk journalist har hotats. Merparten har fått ta emot förolämpningar och hat. Många journalister undviker att bevaka och rapportera om vissa personer, grupper eller ämnen på grund av de hot och kommentarerna de får efteråt, bland annat i sociala medier. En del journalister lämnar sociala medier på grund av hot och hat, andra är tvungna att installera larm hemma och/eller vidta andra försiktighetsåtgärder. Det visar en undersökning baserad på data från JMG:s Journalistpanelen.
     Artikeln Journalism under threat av Monica Löfgren Nilsson och Henrik Örnebring har publicerats i Journalism Practice.