Svenska Twitter är fortfarande en bubbla där journalister syns och hörs mer än andra

Igår presenterades Twittercensus 2012, en kartläggning av svenska twittrare. Även om andelen svenska användare i princip fördubblats på kort tid, visar rapporten att det ändå är väldigt få som kan räknas som aktiva twittrare. En tredjedel av de svenska twittrarna har skrivit max tio tweets – medan sju procent av användarna står för 75 procent av innehållet.
     Det är också intressant att se på skillnaderna mellan median- och medelvärden när det gäller antalet följare och följda:

• Medelkontot följer 63 andra konton, och har själv 62 följare.
• Mediankontot följer 23 andra konton, och har själv 10 följare. 

De här skillnaderna, mellan medel och median, ska tolkas som att ett litet antal högaktiva konton "drar upp" snittet, genom att ha så många gånger fler följare och följa många gånger fler än de flesta andra. Medel är ju ett genomsnittsvärde av samtliga konton, medan median anger det mittersta kontot om man lägger dem i en lång rad från det med lägst antal följare/följda till det med högst antal. Med andra ord: De sju procenten högaktiva användarna drar upp snittvärdet rejält.
     Även om många twittrare igår, när rapporten presenterades, drog slutsatsen att "journalistdominansen är bruten", så dominerar fortfarande journalister och mediemänniskor bland de svenska twittrarna, visar rapporten. Om man däremot ser till enbart andelen nya konton kommer andra grupper, som idrottsutövare och kändisar, starkt.

Det finns med andra ord all anledning att fortsätta att tala om svenska twitter som en bubbla.
     I DN talar Emanuel Karlsten om att Twitter är en damm för högröstade ankor, men att man ändå måste förstå att det är en damm med viktiga ankor.
     Själv konstaterar jag återigen att Journalister är inte som andra – men att de gärna vill tro att alla andra är som dem. Till exempel att alla twittrar hela tiden.
     Jag konstaterar också – till min egen förvåning – att jag själv numera tillhör bubblan. Här finns jag i den grafiska framställningen av twitterbubblan.

* * *

Oavsett vad man anser om resultaten och analyserna i Twittercensus 2012 kan det vara intressant att diskutera metoden ur ett vetenskapligt perspektiv.
     Axel Bruns och Jean Burgess, som är erkända auktoriteter på fältet (ur mitt perspektiv) konstaterar i en artikel om The Computational Turn att metoden att använda en så kallad crawler för att generera en stor analyserbar datamängd är oerhört effektiv, i det att man snabbt får information om storskaliga strukturer och nätverk. Nackdelen är givetvis att man som forskare varken får information om kvaliteten på strukturerna och nätverken, eller om innehållet.
     Som en aktuell översikt över svenska Twitter fungerar alltså Twittercensus 2012 utmärkt.

Lokala medier missar chansen att vara just lokala

Idag packade sambon och jag ryggsäcken med termosar och fika. Solsken var inga problem att hitta, solen har verkligen gjort sitt bästa för att få oss att glömma minnet av nattens supermåne. Värre var det att hitta lä. Till slut hamnade vi i en lövskogsbacke i naturreservatet vid Kuröds skalbankar. Det är för tidigt på säsongen för turisterna (Skalbanksmuseet öppnar 1 juni) och varken kor eller får är utsläppta på betet ännu, så vi hade det riktigt varm och lugnt och skönt i grönskan och fågelkvittret.
     (När jag var liten hette det att vi majade, när vi gick ut med fikakorg på våren och satte oss på en filt. Eftersom vi varken hade korg eller filt med oss idag – och framför allt saknade mariekexen – väljer jag att istället kalla utflykten för en söndagspromenad.)

* * *

Nu var tanken att jag skulle runda av natursöndagen med en betraktelse över ett allt mer populärt inslag på nättidningarnas sajter och ett vad jag tycker utmärkt nättidningsinnehåll – holkarna med webbkameror. Men jag har ångrat mig.

Åtminstone i Bohusläningen, TTELA, Hallands Nyheter,
Hallandsposten, Nya Lidköpings-Tidningen, NA samt Sala
Allehanda 120506.

Ifjol följde jag Bohusläningens holk, där ett blåmespar häckade. Det var alldeles fascinerande, framför allt från det att äggen kläcktes och fram till att ungarna lämnade holken. Jösses, vilket sjå blåmesarna hade!
     Möjligtvis tyckte jag att Bohusläningens redaktion kunde ha gjort mer med holken i sociala medier, jobbat upp den speciella Facebooksida man ordnat och varför inte startat ett speciellt twitterkonto. Trots detta noterade jag att många, precis som jag, tittade in i holken lite mer ofta än vad som nog var nyttigt för arbetsmoralen, och att holken blev en riktig snackis bland folk.
     Detta tänkte jag alltså passa på att skriva om idag. Om hur en lokal tidning med ett väldigt enkelt grepp kan skapa något som verkligen engagerar läsarna – för ett talgoxpar med fyra ägg, som finns i Bohusläningens holk i år, det är ganska engagerande om man säger så.

Men så tänkte jag först kolla vad andra tidningar har i sina holkar. Började med TTELA: Samma talgoxpar med fyra ägg. Hallands Nyheter: Samma. Hallandsposten: Samma. Nya Lidköpings-Tidningen: Samma. NA: Samma. Sala Allehanda: Samma.
     (Sundsvalls Tidning är faktiskt den enda jag hittar som har en egen holk. Den är å andra sidan obebodd…)
     Som läsare känner jag mig lurad. Inte bara för att "min" tidning förlett mig att tro att holken finns någonstans i närområdet, utan också för att jag så gärna hade velat se andra arter, och kunna jämföra häckningarna i olika delar av landet. Hur mycket senare är de i Västmanland? Växer en blåmes fortare än en talgoxe? Den chansen får varken jag eller exempelvis alla skollärare som kunde använt Tidningen i skolan (som nu heter Mediekompass) på ett nytt sätt.
     Men jag tycker framför allt det är tråkigt att en massa lokaltidningar runt om i landet missar chansen att vara riktigt lokala, missar att visa vikten av mångfald också i det lilla. Det är inget fel i att rationalisera och samordna där det går, men det är dumt att låta det gå ut över det som faktiskt är lokaltidningens största tillgång – det lokala innehållet.


Uppdaterat 120507: Här finns en uppdaterad lista med länkar till aktiva webbkameror med fåglar.

Apropå Pressfrihetens dag: Är det så här vi vill ha det?

Corren 120503. Klicka för större bild.

Då, när jag arbetade på en dagstidningsredaktion, fick jag med jämna mellanrum försöka förklara varför vi inte skrev mer om positiva saker i tidningen. För ingen vill ju läsa om allt elände, eller hur?

     Nu, när jag arbetar på JMG, händer det att jag talar med journaliststudenter som i uppsatstider vill undersöka varför inte tidningarna skriver mer om positiva saker i tidningen. För ingen vill ju läsa om allt elände, eller hur?

     Och alla olyckor, brott, och oordning på kommunen, och politiker som fifflar, och idrottare som dopar sig – måste vi verkligen veta allt? Borde inte medierna istället skriva om mer positiva saker i tidningen så att folk kan bli lite glada, och känna lite framtidstro och optimism. För ingen vill ju läsa om allt elände, eller hur?

Idag är det Pressfrihetens dag. Och idag ser Correns pappersetta ut så här. Det är baske mig det bästa svaret hittills på den slentrianmässiga uppmaningen till medierna att skriva mer om positiva saker i tidningen. För är det verkligen så här vi vill att det ska se ut?

     Runt om i världen dör människor för rätten att ta del av den sorts nyheter som vi kan ta del av i våra nyhetsmedier, varje dag. Glöm aldrig någonsin det.

Idag har vi firat på jobbet – JMG bäst i landet på att utbilda journalister

Idag har vi firat lite extra på jobbet. På förmiddagen presenterades – äntligen – resultatet av Högskoleverkets utvärdering av våra utbildningar:

• JMG:s kandidatutbildning i journalistik får, som enda journalistutbildning i landet, högsta betyg.
• JMG:s utbildningar i medie- och kommunikationsvetenskap får också väl godkänt.

Enda smolket i bägaren är att vår magisterutbildning i journalistik får kritik för bristande kvalitet vad gäller ett av fem mål som mäts (de andra fyra är väl godkända). Det handlar om att HSV anser att forskningsanknytningen inte är tillräcklig på magisternivån. Och den kritiken tar vi naturligtvis till oss när vi nu ser över magisterutbildningen.

Men kan, många gånger med rätta, kritisera HSV för att inte utvärdera rätt saker. Förra veckan riktade till exempel den europeiska kvalitetssäkringsorganisationen ENQA skarp kritik mot hur de svenska högre utbildningarna utvärderas (läs mer här).
     Men det är klart att när JMG får så gott betyg så firar vi!



Läs mer: Högskoleverkets jämförelse av utbildningars kvalitet, prefekt Ulla Sätereie intervjuas i Göteborgs-Posten.

Apropå Världsbokdagen säger jag det igen: Nya medier ger nya vanor

Jag fastnade aldrig för kassettboken. Eller jo, jag köpte några, men det var lite för krångligt att släpa runt på walkmannen. Cd-boken hoppade jag över helt och hållet. Kanske mest för att jag aldrig köpte mig en egen portabel cd-spelare. Däremot är jag inte helt avogt inställd till ljudböcker – med rätt uppläsare kan en ljudbok vara en verklig upplevelse (tänker till exempel på när Torgny Lindgren läser Pölsan, den har också gått att lyssna till som radioföljetong i P1).
     Nej, när jag tänker litteratur tänker jag fysiska böcker. Som jag kan bläddra i. Som jag kan försöka tränga in med de andra på lite för överbelastade hyllor. Som jag kan peka på och säga att "där, i mitten på en högersida, står det om…". Alltså riktiga böcker.

Det borde egentligen inte kommit som en överraskning för mig att böcker inte alls bara måste läsas på papper. Jag är ju ändå medievetare, och om somligt tror jag mig veta bättre. Till exempel om medievanor.
     Men ändå… När jag väl bestämt mig för att ladda ner en e-bok i läsplattan – bara på prov, märk väl – blev jag överraskad på riktigt: Jag kan ju bläddra! Och upplevelsen är som att läsa på papper! Och jag kan hantera läsplattan precis som vore den en bok! Samtidigt som jag halvligger i soffhörnet!
     Och precis som min rumsgranne Bengt Johansson konstaterar jag att jag har fått nya vardagsvanor. På tåget på morgnarna lyssnar jag fortfarande på poddradio (medieprogram, vetenskap och kultur i en allsköns blandning), men på tåget hem blir det numera skönlitteratur de gånger jag inte har arbetsläsning. Tänk vad lite ny teknik kan ställa till med. Och tack, Stadsbiblioteket i Uddevalla, där jag lånar mina böcker när som helst på dygnet!

Idag är det Världsbokdagen. Nordicom meddelar att mer än var tredje svensk läser böcker (eller lyssnar) dagligen; de allra flesta väljer fortfarande pappersversionen (alla siffror i överskådlig form hittar du här).


Relaterade inlägg: Nya medier ger nya vanor (110604)