Nio medieforskare på och om sociala medier i spännande omgjorda Nordicom Information

Allt fler forskare och akademiker använder sociala medier för att kommunicera forskning. Medieforskare är inget undantag – även om min känsla är att vi trots eller kanske tack vare vårt ämne generellt sett är lite mer tillbakadragna än forskare i andra discipliner.
     I senaste numret av Nordicom Information intervjuar redaktören Maarit Jaakkola nio nordiska medieforskare om olika sätt att använda sociala medier:

”More and more scholars are using Twitter, Facebook, Instagram and other social networking sites to communicate their research to the larger audiences but also to connect with each other. Nordicom Information asked some academic users in the Nordic countries about their strategies and experiences in the most popular platforms of social media. They told us how to use – and not to use – Twitter, blogs, Facebook, Instagram, Snapchat, LinkedIn and Academia.edu. It seems that core issues are how to find time to produce content, keep yourself motivated and find networks relevant to your own research.”

Själv berättar jag om mitt bloggande, alltså det som den här texten är ett exempel på. Pelle Snickars beskriver sig som en ”typical lurcer on Twitter” och Elza Dunkels slår ett slag för den akademiska selfien.
     Texten The scholary use of social media: How to make the most of it? kan läsas på Nordicom Informations sajt eller laddas hem som pdf.

* * *

Temat för senaste numret av Nordicom Information 39 (1), förresten det första efter omgörning och med Maarit Jaakkola som redaktör, är samarbetet – eller bristen på samarbete – mellan medieforskning och bransch. Såväl forskare som branschaktörer bidrar med texter, och allt är öppet och gratis att läsa om man inte föredrar att köpa ett pappersexemplar.

Gungor, karuseller och bredband till alla

Jaha, nu var det dags igen… Jag försöker komma ikapp vad gäller helgläsningen, och bokmärker två artiklar i söndagens The Observer.

Den första har rubriken Children growing weaker as computers replace outdoor activity, och beskriver en studie av barns allmänna hälsotillstånd 2008 jämfört med 1998. 10-åringarna klarar inte längre lika många situps, de har sämre styrka i armarna, och allt fler är överviktiga.
     Förklaringen heter datoraktiviteter, menar forskarna och efterlyser mer rep- och trädklättring (varför det ska just klättras mera vet jag inte, det är kanske något typiskt brittiskt?).
     Jag noterar också att forskarna själva bara pratar om en allmän minskning av utomhusaktiviteter som trolig förklaring. Det är i rubriken som redaktionen skyller på datorerna.
     Och visst liknar detta ett fall av typisk slentrianmoralpanik? Nya medier har alltid mötts med domedagsprofetior från de vi-tror-oss-veta-bättre. Dagens ökade nät- och datoranvändning är inget undantag. Så självklart måste ungarnas sämre kondition och styrka bero på att de bara hänger på nätet…

Den andra artikeln har rubriken Children with internet access at home gain exam advantage, charity says, och min första reflektion är att den person som satte den första rubriken uppenbarligen inte läst den här andra artikeln.
     Men innehållet är intressant: En brittisk hjälporganisation hävdar att ungefär en miljon ungar kommer att få ett lägre betyg än sina kamrater enbart för att de inte har internetuppkoppling hemma, och därför inte kan förbereda sig inför de nationella proven med hjälp av de olika nätbaserade undervisnings- och lärsidor som finns.
      Om barnen har internet hemma har till och med större betydelse än vilken lärare de enskilda barnen har, visar studien.

Vad kan man då dra för slutsats av de här båda artiklarna? Ja, till att börja med att det inte nödvändigtvis finns någon motsättning mellan att använda datorer och att ändå röra på sig. Och att det kanske ändå är så att datoranvändning i sig har så många positiva effekter att de uppväger de negativa. Gungor och karuseller, ni vet.
     Men också: En allmän tillgång till bredband med anständig bredbandsbredd är idag inte längre en fråga om lyx. Det är en fråga om demokratiska rättigheter i allmänhet och om barnens framtid i synnerhet.
     Idag finns möjligheter till bredbandsuppkoppling (i nät eller mobilt) över hela landet; enligt Nordicoms Medietrender i Norden 2011 hade 80 procent av hushållen bredband 2009.
     De hushåll som av olika anledningar inte själva kan hålla sig med en bredbandsuppkoppling borde få stöd till en sådan, i synnerhet om det finns barn i hushållet.

Och är det inte dags att sluta att slentrianmässigt skylla på datorerna när vi ser tecken på förfall?


Relaterade inlägg: Tecknat på TV skapar bättre läsvanor (110324), Föräldrar, sluta ha dåligt samvete (101008)