Debatt på Medieormen om påslagna platstjänster och twittrande journalisters bristande källskydd

När jag analyser mina Twitterdata ser jag ibland saker som får mig att haja till lite extra, men som samtidigt inte riktigt ryms inom forskningsfrågan. Till exempel att förvånansvärt många journalister inte stängt av platstjänster på sina mobiler och plattar. Det betyder att jag – och andra – kan se precis när de har varit exakt var, på metern när. Det tyder på ett bristande säkerhetstänk, och framför allt betyder det att det grundlagsfästa källskyddet hotas.
     Om detta har jag idag skrivit en artikel till Medieormen, Journalister glömmer källskyddet på Twitter.

Uppriktigt sagt: Jag skiter i var du är, och om du får en gratis kopp kaffe

Om jag förstått saken rätt är vi uppdelade i två grupper: De som checkar in, och vi som inte bryr oss. Också gruppen som inte bryr sig kan delas upp i två grupper. De som faktiskt inte bryr sig, ett skvatt, och så vi som tycker det är mer och mer irriterande att aldrig eller sällan få läsa en personlig kommentar från Edvin eller Maja eller vem det nu är, utan bara meddelanden om att nu har de checkat in på gymmet, befinner sig på en viss restaurang eller är i en namngiven butik. Eller på jobbet – jo, det händer tydligen det också, om än sällan bland just mina FB-vänner.
     Och om ni undrar: Jag tillhör gruppen mer och mer irriterade. Inte för att jag är ointresserad av var folk befinner sig, tvärt om. Utan för att jag inte begripit poängen med tjänster som Facebook Places, Gowalla, och allt vad de nu heter.

Men såklart handlar det om pengar. Och inte bara det: Det handlar om att tjäna pengar på dig och på mig. För går en tjänst att använda för marknadsföring, är det klart att den ska användas för marknadsföring. Eller kanske snarare: Vad kan vi marknadsförare skapa för tjänster och applikationer som vi kan använda för billig marknadsföring i de sociala medierna?
     Det är inte bara varumärkesbyggande att ett företags- eller organisationsnamn syns i statusuppdateringarna när folk checkar in eller ut. Utan också mer direkt. Du och jag blir både reklambärare (genom att checka in) och reklammottagare (eftersom vi tvingas ta del av vad våra vänner gör). Samtidigt.
     Pressbyrån är först ut i Sverige att gå ett steg till. De första tio tusen som checkar in med hjälp av Facebook Places bjuds på en kopp kaffe. Kampanjen i sig sprids såklart via Facebook. Och Pressbyrån får en oerhörd massa gratisreklam. Inte bara i folks Facebookuppdateringar, utan i media, branschpress och bloggar (inklusive den här). Jonas på Kulturbloggen, till exempel, tycker det är kul.

Jag vet, sociala medier är fulla av reklam, mer eller mer indirekt eller synlig. Och det är alls inte så konstigt. Vi är helt enkelt mer mottagliga för reklambudskap när de kommer från källor vi litar på eller har en personlig relation till. Dessutom är den här typen av reklam i sociala medier svår att välja bort eller zappa förbi, vilket så klart gör den extra intressant för avsändaren. "Det här är ett jätteintressant projekt och ett exempel på hur det digitala och analoga verkar tillsammans," säger Pressbyråns marknadschef i ett pressmeddelande som publiceras av bland andra IDG.se, Computer Sweden och Internetworld.

Själv betackar jag mig. När en tidskrift blir för full av redaktionell reklam slutar jag läsa den. När en blogg börjar fyllas av sponsrade budskap lämnar jag den. Och nu inleder jag en alldeles egen liten bojkott av Pressbyrån.
     I morgon kommer du att se att ovanligt många av dina vänner checkar in på Pressbyrån. Bjud dem på en kopp rättvisemärkt bryggmalt istället; visa att det finns ett reklamfritt alternativ.


Tillägg, måndag: Ingen av mina FB-vänner har vågat checka in. Men Pressbyrån får rejält med uppmärksamhet, i branschpress med rubriker som Hoppas på bra viral spridning och Pressbyrån lanserar mobila kuponger via Facebook Places. Själv tycker jag att "viral spridning" låter som något det borde vara anmälningsplikt på.