8 oktober 2010

Vill individualister bli representerade?

Statsvetaren Henrik Oscarsson presenterar tänkvärda iakttagelser från den e-panel som Valforskningsprogrammet hade i fält veckorna före valet:
Hyperindividualiseringen ställer själva förutsättningarna för den representativa demokratin inför tuffa utmaningar. Hur kan en representativ demokrati fungera om huvuddelen av väljarkåren betraktar representationsidén som i grunden befängd? Om individer inte längre tror på den representativa demokratins affärsidé, nämligen att någon annan än individen själv kan närvara på platser och i sammanhang där individen själv inte kan närvara, och dessutom är bättre skickad att representera hennes intressen och åsikter bättre och mer effektivt än vad hon själv kan, ja vad händer då? Läs mer
Ja, vad händer då? Vi röstar mer och med plånboken. Och mer på person än efter grundläggande övertygelse.
     Och vad händer med politiken? Få politiker håller sig med något så otrendigt som visioner i en tid när kapporna inte ens tål att vändas utan konfektionssys i tankesmedjor med bara tillräcklig hållbarhet för att nödtorftigt dölja nakenheten när de nya idéerna presenteras på en presskonferens. Långsiktigthet blir en politikens bristvara.
     Vi är inte där än. Vill vi dit?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar