10 november 2010

En pendlare bland hypade ikoner,
statistiker och kloka tjejer

Har tillbringat dagen på Medieakademins höstseminarium med tema staden. Mest hypade gäst: Peter Saville, kommunikationsdesigner och creative director i staden Manchester. Där han valt att inte bo själv: "When it's ready to live in, I'll come and live in it".
     Och det var egentligen det mest spännande han sa. Inte såg man mycket av karln heller, eftersom han intervjuades nersjunken i en soffa som stod på ett alldeles för lågt podium. 


Jag säger detsamma om Göteborg. "Nybyggarsamhället vid älven" är väl okej att jobba i, men jag skulle inte vilja bo där. Istället ställer jag mig varje morgon i svinottan på Uddevalla Östra och hoppas att Västtrafik inte glömmer bort mig och alla andra om tåget måste ersättas med bussar. (Det händer oftare än man kan tro, nämligen, att vi får stå där utan vare sig info eller hopp...) Idag tog jag mig ner, och i tid, trots nedrivna kontaktledningar på Bohusbanan och otrevlig halka på vägarna, men det var sannerligen inte lätt.
     Pendlingen återkom under många av kortföreläsningarna under Medieakademin. Om regionen ska kunna växa, om människor ska kunna arbeta och göra en meningsfull karriär, och eftersom alla ändå faktiskt inte kan bo i själva Göteborg, måste det finnas en möjlighet att pendla, kan man sammanfatta den engagerande Kerstin Elias, projektledare på Göteborgsregionens kommunförbund. Ekonomen Bo Wiktorin ville se infrastruktursatsningar i form av snabbtåg och dubbelspår. Antropologen Viktoria Walldin på arkitektbyrån White Arkitekter (för övrigt den som levererade mest klokskap under dagen) ville bygga och förtäta i stadens ytterområden, och pratade om vikten av blandade miljöer när man bygger nytt. Kulturskribenten Mark Islitt efterlyste mer elitism, eftersom "Göteborg har gått vilse i sin självbild". Göteborg har uppenbarligen en bit kvar.


Dagen inleddes med en presentation av årets Förtroendebarometer. Jag tänker egentligen inte kommentera den (läs istället GP:s artikel om du är nyfiken); men vill ändå påpeka att en presentatör som ideligen hänvisar till Sören och Lennart och vad de skulle sagt om siffrorna (de två professorerna Holmberg och Weibull svarar för själva analyserna i Förtroendebarometer och har också presenterat den tidigare år)  – en sådan presentatör förlorar själv publikens förtroende. Och så kan jag inte låta bli att påpeka att med tanke på val av undersökningsmetod (webbenkäter) måste siffrorna tas med en rejäl nypa salt. Urvalet är egentligen inte representativt för någonting alls, vilket också Toivo Sjörén, TNS Sifo, mer eller mindre konstaterade själv. Men, som han uttryckte det: "Det är bättre att fuska än att göra helt fel."
     Jag håller inte med om det. Det är bättre att inte göra alls än att låtsas att man gjort rätt.


Årets Medieakademi var den sista i ordningen. Tillsammans med Bok & Bibliotek planerar man nu för en Mediemässa, den första är spikad till 8–9 mars 2012. Den ser jag fram emot.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar