Dagens medienyhet handlar om att Wikileaks i all tysthet stoppat svansen mellan benen och flytt Sverige. Eller så har man inte lämnat landet utan bara flyttat servrarna. Just nu råder det delade uppfattningar om vad som egentligent hänt eller inte hänt. (Läs mer på till exempel DN, SvD, Aftonbladet eller Expressen, så får du en hyfsad uppfattning om de senaste dagarnas händelseförlopp).
Hur kunde det bli så här? Wikileaks sågs av många (aktivister, politiker, gräsrötter, whistleblowers, forskare, journalister...) som närmast demokratins och journalistikens räddning. Här skulle alla anonymt kunna lägga upp dokument – hemliga eller mindre hemliga – och här skulle alla kunna söka och själva finna sina sanningar. Anonymiteten garanterades bland annat genom att servrar placerades i Sverige, och därigenom skulle skyddas av den starka svenska grundlagen. (SR:s Medierna visade dock att det är mycket tveksamt om Wikileaks faktiskt skyddas av det svenska källskyddet, eftersom man saknat en svensk ansvarig utgivare.)
Nyckelord för Wikileaks var många tillsammans. Många medlemmar, många uppgiftslämnare, många gemensamma krafter. (Precis som Wikipedia, där man kan läsa fakta om Wikileaks.)
Men många tillsammans har på något sätt istället blivit Julian Assange. Han framstår som alltmer maktfullkomlig, lite väl mycket "Wikileaks, det är jag", för att travestera Ludvig XIV. Denna maktfullkomlighet rimmar sällsynt illa med wikins hela idégrund.
Och nu skiter det sig, uppenbarligen. Assange är anklagad för våldtäkt och internationellt efterlyst. Assange sökte uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige, för att kunna bli ansvarig utgivare, men fick avslag. Och nu har också servrarna flyttats från Sverige någon annanstans.
Det var kul så länge det varade, men nu är det dags att glömma Wikileaks à la Assange. Men glöm absolut inte vad Wikileaks faktiskt gjort, och drömmarna om vad många tillsammans kan åstadkomma i framtiden. Vi behöver ett Wikileaks som inte styrs av en maktfullkomlig australiensare, ett Wikileaks med många tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar