Publikforskning (1): Får publiken plats i journalistikforskningen?

När man som jag forskar om journalistik är det lätt hänt att man glömmer de där som redaktionerna faktiskt gör journalistiken för. Kalla dem publik, läsare, tittare, lyssnare, medskapare, journalister (jo, det finns de som hävdar att alla är journalister), kunder, konsumenter, producenter eller vad du vill. Men utan dem så är det hur som helst inte mycket mening med journalistiken.
     Nu menar jag inte att just jag skulle ha lätt för att glömma. Jag har en hel del yrkesverksamma år som journalist på dagstidningar bakom mig, inklusive många möten med läsarna (som vi kallade dem där och då). Och som knuten till Dagspresskollegiet har jag analyserat den svenska dagspressläsningen. Istället menar jag att det är svårt att hela tiden redovisa precis alla perspektiv i den forskning man för tillfället håller på med. Forskar man kring journalistisk praktik så hamnar publiken (läsarna, tittarna, lyssnarna…) ganska långt ner på listan över sådant som är omedelbart relevant. Dessutom finns det ju gott om andra medieforskare som bara ägnar sig åt publiken (läsarna, tittarna, lyssnarna…).

Det finns faktiskt en poäng i att jag inte nöjer mig med att skriva publik utan fortsätter raddan med läsare, tittare, lyssnare, medskapare, journalister, kunder, konsumenter, producenter… Det finns olika sorters publikforskning, och hur vi som forskare benämner publiken avslöjar en hel del om vilken roll vi anser att den har.
     En publik – läsare, tittare eller lyssnare – är per definition ganska passiv. Den får sig ett innehåll levererat, tar till sig detta innehåll i varierande grad, och låter sig eventuellt påverkas av innehållet. En publik kan mätas på längden och på tvären (vilket Dagspresskollegiet gör), och effekterna av påverkan kan också låta sig mätas (i opinions- och attitydförändringar, beteenden eller konsumtionsvanor). Lägg också märke till singularformen, här handlar det om en anonym massa där den enskilda individen är irrelevant.
     Pratar vi till exempel medskapare pratar vi något helt annat. Här ryms crowdsourcing, citizen journalism och användarskapat innehåll – viktiga komponenter i dagens nyhetsmedier. Och framför allt handlar det här om individer. Jämför det med synen på publiken som konsumenter – där gäller det att leverera en optimerad marknadsanpassad vara.

* * *

Normallängd för en vetenskaplig artikel som ska publiceras i en internationell tidskrift är 8 000 ord, och då räknas allt – rubriker, tabeller, referenser… Och tro mig, även om jag just nu sitter och sliter med formuleringarna halvvägs in i en ny artikel, så är det snarare så att jag kommer att behöva stryka material (eller koncentrera texten, som det också heter) än ha utrymme för ytterligare perspektiv när deadline närmar sig.
     Svaret på frågan i rubriken är med andra ord: Nej, publiken ryms sällan i journalistikforskningen.
     Därför kommer jag de närmaste dagarna att ägna några blogginlägg åt publikforskning som kan vara intressant och relevant ur mitt forskningsperspektiv.

Nu ska slow-tv locka svenska tittare genom Göta kanals 58 slussar

Det blev inte en resa längs Dalslands kanal med SVT. Istället blev det sex dygn och 58 slussar längs Göta kanal med TVPlay.
     Med start idag på förmiddagen har slow-tv äntligen debuterat på svenska.

Slow-tv har visat sig vara ytterligt framgångsrikt i Norge. NRK har sänt från såväl Hurtigrutten som Telemarkskanalen, och däremellan åtskilliga järnvägssträckningar och stickning (!).
     Nu är det alltså Sveriges tur. Det är – överraskande nog – TV4Play som är först att nappa på idén med okommenterad live-tv (här finns en länk till sändningen, som pågår till 11 augusti).
     Jag hoppas verkligen jag har fel, men tyvärr tror jag inte att slow-tv i TV4Plays regi kommer att bli en succé. En stor del av framgångarna för NRK:s visningar har varit det massiva publikintresset, såväl längs resan som framför tv-apparaterna. Folk har gått man ur huse för att gå ut och vinka till de förbipasserande tv-kamerorna, och folk och bänkat framför tv:n för att se platser och människor de känner igen.
     Men har du sett någon reklamkampanj inför Göta kanal-resan? Visste du ens att den var på gång? Nej, tänkte väl det…

Nåja, jag hoppas att det här första försöket med svensk slow-tv inte blir det enda, oavsett hur det slår ut. För det är trots allt ganska kul, och exemplet Norge visar att det kan bli en gigantisk tittarsuccé. Och jag tror att vi som mediepublik uppskattar möjligheten att få ta det lite lugnt en stund.


Relaterade inlägg: Paradoxen slow-tv lockar tittarna – idag följer vi med längs Telemarkskanalen (120826), Ännu mer slow-tv från NRK – vad blir först ut på SVT? (130103)

On skeptics, conformists and activists

Researchers at the university in Galway, Ireland, has recently launched a national online survey with questions on how, why and in what way Irish journalists use social media. The questions correspond rather well to those in the latest Swedish Journalist Survey that Monika Djerf-Pierre and myself wrote an articel on (The Social Journalist, published in Digital Journalism), and I'm really looking forward to be able to compare the results.
     An educated guess is that the Irish researchers will find some similar patterns among the Irish journalists as those we found among the Swedish, for example substantial differences in the use and level of usage among different social groups of journalists. Furthermore, the media in Ireland are in many respects not comparable with the media in Sweden, and therefore the patterns of social media use may be different for example when it comes to the degree of private vs. professional use.
     You can read more about the Irish survey (and about Irish research on journalism) at the blog Digital Humanities & Journalism.

On the blog, the researcher Marie Boran has written a nice review of our article, headed Skeptics, Conformists and Activists: How and Why Journalists Use Social Media. This review provides a very good summery of our article, and I'm really flattered that someone has taken the time to do such a thorough reading!

Sommartips 3: Skeptiker, konformister och aktivister

Universitetet i Galway i Irland har precis skickat ut en webbenkät till landets journalister med frågor om hur, varför och på vilket sätt de använder sociala medier. Frågeställningarna motsvarar ganska väl de i den svenska journalistundersökningen från hösten 2011 som jag och Monika Djerf-Pierre redovisat i vår artikel The Social Journalist, och det ska bli spännande att jämföra resultaten.
     Gissningsvis kommer de irländska forskarna att hitta liknande mönster bland irländska journalister som vi hittade bland de svenska, till exempel att skillnaderna i användning är så stora att man kan tala om en sociala medier-klyfta i kåren. Samtidigt är mediesystemet på Irland inte helt jämförbart med det svenska, vilket borde visa sig i annorlunda användningsmönster, till exempel i graden av privat respektive professionell användning.
     Läs mer om den irländska undersökningen (och irländsk journalistforskning) på bloggen Digital Humanities & Journalism.

På bloggen har forskaren Marie Boran skrivit en review av min och Monikas artikel med rubriken Skeptics, Conformists and Activists: How and Why Journalists Use Social Media, som ger en mycket bra översikt över artikeln på engelska. Det är kul att se att någon tagit sig tid att göra en så grundlig genomläsning!


Relaterat inlägg: Glad nyhet: The Social Journalist upplåst och tillgänglig för alla (130522)

Sommartips 2: Hetaste medieforskningen just nu

Vilken medie- och kommunikationsforskning är hetast just nu?
     Ett sätt att mäta det är att lista de vetenskapliga artiklar som är mest lästa och de som är mest citerade av andra forskare. Routledge Media har ställt samman tre sådana topplistor, en för vardera mediestudier, kulturstudier och kommunikationsforskning. Samtliga artiklar är upplåsta, alltså fritt tillgängliga för alla intresserade. Listorna finns här, och uppdateras kontinuerligt.

På topplistan över mest läst och citerat finns en artikel från International Journal on Media Management av två av mina kollegor på JMG, Oscar T Westlund och Mathias A Färdigh: Displacing and complementing effects of news sites on newspapers 1998–2009, som handlar om hur svenskarna läser kvällstidningar på papper och online, vilka som läser vad helt enkelt.

Sommartips 1: Senaste SOM-undersökningen

Man kan inte veta precis allt. Det går inte. Men man kan åtminstone försöka vara lite allmänbildad.

     Ett bra sätt att öka på kunskapen om tillståndet i Sverige är att läsa den senaste boken (eller egentligen rapporten) från SOM-institutet. Årets upplaga bjuder på 43 kapitel forskning om samhälle, opinion och medier. 

     Man kan tycka – jag tycker det i alla fall – att 43 kapitel är lite väl mycket och att redaktörerna nästa gång kan redigera lite hårdare. Men jag lovar att när du läst alla 43 kapitel har du nog på fötterna att ge dig in i nästan vilken svensk allmänpolitisk debatt som helst. Det är aldrig fel med sakargument.

     Årets upplaga är redigerad av Lennart Weibull, Henrik Oscarsson och Annika Bergström.

     Läs mer och ladda ner Vägskäl som pdf här.

The Swedish national public service radio's handbook on social media for journalists

Last spring, the Swedish national public service radio, SR, published an excellent handbook on social media for journalists in both Swedish and English.
      The handbook discusses the strategics of why news organizations should be active in social media, and then focuses on the three strategical areas of dialogue, research and distribution of content. It also discusses some ethical dilemmas and legal issues, along with a section of private vs. professional use.
     The handbook is available for free, as a pdf-file for download. You'll find it here. I highly recommend it!

On June, 21, Monika Djerf-Pierre and I presented our paper The social journalist at ICA 2013 in London. You'll find the slides (pdf) here).

Hemma från ICA

Förra veckan var jag på ICA:s årliga konferens, som den här gången hölls i London. Konferensen lockar medie- och kommunikationsforskare från hela världen, och det fanns en hel del spännande färsk journalistikforskning att ta del av.
     Jag kommer att dela med mig av mina intryck, men jag måste samla tankarna lite först.

Midsommaraftonen inleddes med att jag och min medförfattare Monika Djerf-Pierre presenterade vårt bidrag om hur svenska journalister använder sociala medier. Trots att vi var tilldelade första presentationspasset den sista konferensdagens morgon var intresset för vår studie överraskande stort.
     Den som är nyfiken kan ta del av pdf-versionen av vår presentation här.


In English: On June, 21, Monika Djerf-Pierre and I presented our paper The social journalist at ICA 2013 in London. You'll find the slides (pdf) here.

Preferences

Vad händer med journalistiken när marknaden styr?

Naturligtvis går det inte att begära att en medieägare ska bedriva en journalistisk verksamhet om denna ständigt går med ekonomisk förlust. Med det sagt vill jag ändå ställa frågan om det är klokt att låta enbart marknadslogiken styra.

Länstidningens förstasida 20 mars i år.

Länstidningen i Östersund, där jag hade min första fasta anställning som journalist, fick i veckan besked från ägarna Mittmedia att redaktionen ska bantas med åtta tjänster (läs mer här). 16,5 tjänster blir kvar – på min tid (första halvan av 90-talet) var vi dryga 50 om jag minns rätt; ett par lokalredaktörer i länets alla kommuner, specialredaktioner och specialiserade reportrar på centralredaktionen. Och både LT och konkurrenten Östersunds-Posten gjorde väldigt bra lokaltidningar.
     Anledningen till uppsägningarna är inte att tidningen går med förlust. Nej, istället motiveras uppsägningarna med att man måste förbereda sig för en framtid med vad man tror färre läsare, färre prenumeranter och att annonsörerna flyttar till andra plattformar.
     Marknadslogiken säger att det är ett helt rätt beslut. Som publicist borde man istället fundera på hur man ska kunna fortsätta att leverera ett innehåll som läsarna är villiga att betala för, och som de finner det värt att ta del av.
     Någonstans går den där gränsen…


Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Byström tar sig an krocken mellan marknadslogiken och publicistiken i en lång och läsvärd essä i dagens GP (läs här). Vad händer när ekonomerna stärker sitt grepp över mediehusen? Byström uttrycker en stark oro:

Frånvaron av publicister öppnar för en helt annan sorts diskussioner och överväganden. Självklart är det lättare att fatta beslut som slår hårt mot den publicistiska verksamheten, själva kärnan i landets mediehus, om det saknas mer djupgående publicistisk kunskap och erfarenhet bland dem som ska fatta beslut. Enkel logik. Och. När medieföretagen i allt högre grad börjar drivas som vilka andra företag som helst, med inte minst djupt problematiska ersättningsnivåer till den allra högsta ledningen eller ägarna, urholkas också gradvis trovärdigheten.

JMG-forskarna Ulrika Andersson och Jenny Wiik behandlar samma sak i en nyligen publicerad artikel i den vetenskapliga tidskriften Journalism Practice, Journalism meets management. De har undersökt hur framför allt redaktionschefer och chefredaktörer upplever att deras yrkesroller har förändrats det senaste decenniet när marknadslogiken fått ett allt tydligare inflytande över vad som publiceras – effektivitet och vinst är de nya ledorden vid sidan av en ökad publikorientering. Samtidigt vill redaktionerna fortsätta att producera det de menar är god journalistik. Och mitt i den här krocken mellan marknadslogik och publicistik står alltså redaktionsledningarna.

Preferences

Lärare? Lär mer om unga och sociala medier!

Det är fortfarande inte för sent att anmäla sig till JMG:s fortbildningskurser för lärare i höst.

Kursen Ungdomar och sociala medier ger grundläggande kunskaper om hur digitala medieformer tar plats i samhället och i unga människors liv, och belyser etiska, juridiska och professionella frågor som har med lärarrollen och sociala medier att göra: Ska man vara kompis med eleverna på Facebook? Hur ska man förhålla sig till nätmobbning? Hur kan man använda sociala medier i undervisningen? Hur kan man använda sociala medier i kontakten med föräldrarna?
     Kursen är en distanskurs på kvartsfart om 7,5 hp.

Kursen Presentationsteknik för lärare ger ytterligare kunskaper om muntliga och skriftliga presentationer, och hur man använder olika visuella hjälpmedel.
     Kursen är en kvällskurs på kvartsfart om 7,5 hp.

Mer information om båda kurserna, och hur du anmäler dig, finns här (pdf).