27 november 2010

Överskottsinformation (VI):
En annan syn på datoriseringen

Den här veckan har jag lämnat över de sista resterna av det jag gjort i ett forskningsprojekt om journalistikens (eventuella) kommersialisering. De sista resterna bestod i det här fallet av all dokumentation jag samlat på mig under arbetets gång. 
     Jag har plockat fram siffor på nitton olika dagstidningars upplaga, format, prenumerationspris och gud vet vad femtio år tillbaka i tiden. Nya Lundstedt (KB) är ett fantastikt arkiv! Jag har suttit på Presstödsnämnden och gått igenom samma nitton dagstidningars bokslut. Jag har vevat mikrofilm på Kurs- och tidningsbiblioteket i Göteborg, och på stadsbiblioteket i Uddevalla, för att se fördelningen mellan redaktionellt material och annonser. (Mikrofilmsläsare använd av i huvudsak tre kategorier av folk: Medieforskare, släktforskare och skolungdom med någon mer eller mindre spännande uppgift att lösa.) Och slutligen har jag lusläst varenda artikel, varenda notis, för att det ska gå att göra en vettig innehållsanalys av sex utvalda tidningar.
     En av grundbultarna i vetenskaplig forskning är dokumentationen. Även om alla siffror vid det här laget omvandlats till prydliga datamängder så måste man ha ordning på underlagen, i det här fallet alla kodblanketter (de scheman där de olika siffrorna förts in). Vid eventuella tveksamheter måste man nämligen kunna gå tillbaka och kontrollera. Det är speciellt viktigt i ett projekt som detta, där den person som ska stå för själva analyserna är en annan än den person som samlat in materialet. 
     Men igår eftermiddag bestämde jag mig äntligen för att nu är det klart, mitt ansvar för den insamlande delen i projektet är över, och det finns ingen anledning för mig att låta dokumentationen stå i en hylla och ta plats. Bort med den! Nu får någon annan låta pärmarna stå och samla damm. 


Just nu handlar mediedebatten om hovrättens dom i Pirate Bay-målet. Om själva domen tänker jag inte ha en åsikt, men min grundinställning är enkel: Upphovsmännens rätt till sitt material måste respekteras, och det gäller såväl ekonomisk som ideell rätt. Fildelning utan upphovsmännens samtycke är inte ok. En upphovsman ska nämligen ha en rimlig chans att leva på det hon/han gör, vare sig det handlar om journalistik, konstnärlig verksamhet i någon form eller musik.


Jag gjorde en sista snabb titt i mitt insamlade material innan jag lämnade ifrån mig alla anteckningar. Och visst har tiden gått – det märks om inte annat i hur tidningarna beskrivit först datoriseringen och senare internet:
     1970 uttalar sig fd Säpochefen Per-Gunnar Vinge om de nya hoten: ”Det är hög tid att analysera vilka skyddsåtgärder som krävs för att hindra obehöriga att ta del av och missbruka datalagrad information.” Vinge såg möjligheter i att i framtiden skydda terminalerna med inbyggd identitet. Så det så. 
     1980 läser jag i Sydsvenskan att ”Datoriseringen i samhället drabbar främst kvinnor i storstäder”. Det sa i alla fall TCO:s arbetsmarknadspolitiske expert Nils Unge på en idékonferens om datorer i Stockholm. DN konstaterar i en rubrik: "Datorisering hot mot arbetsmiljön". DN ställer också frågan "Kommer den nya mikrodatortekniken att revolutionera vår tillvaro?".  Smålands-Posten skriver om "Elektronikhjärnor i schackspel". 
     Samma år meddelar Tidningen Härjedalen att man efter årsskiftet ska lämna blysättningen för offset – som sista tidning i landet. ”Vi överger ett oerhört fint tryck”, konstaterar de. 
     2000 lyder en av frågorna i DN:s Nutidsorientering så här: ”Sedan Internet slog igenom på allvar i mitten av nittiotalet har mängden elektroniskt överförd information ökat enormt. Detta kräver snabbare överföring, och hushållen ska nu få höghastighetsuppkopplingar. Dessa uppkopplingar har ett gemensamt samlingsnamn. Vilket?” NWT konstaterar att "Många företagare vet inte vad e-post är". Och i DN läser jag att "TV-kanaler lockar med webbplatser" – idag ser vi det som fullständigt självklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar