13 december 2010

Vad är poängen med att göra sig av med biblioteken?

Funderar på om jag måste bli bibliotekskramare trots allt. Jag trodde verkligen inte att det skulle behövas. Våra kommunala bibliotek är ju fortsatt välbesökta, trots ett litet tapp i antalet besökare de senaste åren.
     Men nu vill alltså Nacka kommun sälja ut sina bibliotek; tvinga in bokälskarna i samma profithets som alla andra verksamheter. "Vi gör det här för att göra biblioteken ännu mer välbesökta," säger kulturnämndens ordförande Tobias Nässén (M) till DN. 
     Men är det verkligen ett problem idag att biblioteken inte är tillräckligt välbesökta?
     Vilket eller vilka motiv driver egentligen kulturnämnden i Nacka?


En av fördelarna med att jobba på just SOM-institutet är att jag har tillgång till statistik över det mesta. Till exempel tidsserier över biblioteksbesöken. De visar att biblioteken i allra högsta grad lever! De flesta av oss, 56 procent, har besökt ett bibliotek det senaste året; egentligen är det bara bland de äldre pensionärerna och på ren landsbygd som siffrorna är lägre (och det är kanske inte så konstigt om man tänker efter). Många av de här 56 procenten besöker biblioteken många gånger varje år; 33 procent varje kvartal och 23 procent varje månad. Och statistiken visar att det spelar ingen roll om du i princip har råd att köpa dina böcker själv eller inte – alla går på biblioteket. Gammal som ung. Storstadsbo som glesbygdsbo. Fattig som rik. Där finns något för alla.


För en klåfingrig blåögd kommunledning är det naturligtvis lockande att sälja en så framgångsrik verksamhet. Men hur ska en privat aktör kunna göra biblioteken ännu mer välbesökta, när de redan är så välbesökta? Och kommer ett vinstdrivande företag verkligen att kunna tillgodose alla de där andra sakerna som vi kan göra på biblioteket? Att söka uppgifter. Att låna mikrofilmsläsare. Att få tillgång till släktforskningsdatabaser. Att kunna fråga kvalicificerad personal om råd, om allt från "vad tycker du jag ska läsa nu?" till "hur bygger jag en kajak i trä?". Att få höra en saga.
     Nu kan det vara slut med detta andra. "Okunniga och klåfingriga politiker har länge använt kulturen som experimentverkstad," skriver Annina Rabe i SvD. Men någonstans måste vi sätta en gräns. Och den gränsen tycker jag går just här.
     Dessutom är jag inte alls förtjust i tanken på att en privat aktör kan registrera mina läsvanor, och – i brist på bättre inkomster – sälja dem till högstbjudande. Och kom inte och påstå att den risken inte existerar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar